Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Semester? Vadå, semester? Nu, när GIF är oslagbart?

Egentligen hade jag nog tänkt ta semester i slutet av veckan.

Nu vet jag inte.

Inte efter att ha sett rysaren Mården i Midsommer på Strömvallen.

Inte efter att ha sett Hugo hålla nollan för sjunde matchen i rad.

Inte efter att ha sett Gefle IF hamra sig fast i den absoluta allsvenska serietoppen.

Annons

Det har funnits några tillfällen under den är Olssoneran när GIF haft något på gång, ställts inför en match där om-man-vinner-den-så-blir-det-så-här.
Sån matcher har GIF aldrig vunnit, för såna är svåra att vinna.
För någon månad sedan, på den tiden Hugo fortfarande släppte in mål, åkte GIF till Helsingborg för i nån slags extremtidig seriefinal. Det blev 0–3, och jag tänkte att nu behöver jag inte ladda på med såna formuleringar längre.
Men nu, i detta Nollans år, kommer tydligen matcherna och chanserna tillbaka. GIF slog Elfsborg på Strömvallen med 1–0 för en vecka sedan, och det fanns inget mer än berömmande att säga om det.
Och nu slog GIF IFK Göteborg för första gången sedan 2006, och även om det var ett nästan primitivt spelande IFK Göteborg var det i alla fall IFK Göteborg med Tobias Hysén – men 1–0 i den här matchen verkar hela Canal Plus-sändningen ha bugat för.
Det var tydligen första gången i år som GIF fick chansen att vara med just i Canal+ – och tog man den eller tog man den?

När ledningsmålet kom – nu andas jag in; efter ett underbart anfall som inleddes med en tvåfotsdribbling efter en brytning av Olof Mård, Zakarai Abdulais bästa passning för dagen ut till Orlov, ett rappt och precist inspel från högerkanten och den numera outslitlige vinnartypen Mikael Dahlberg trängde sig förbi den sista IFK-spelare – var det logiskt, rättvist, som det skulle, utan protestmöjlighet.
GIF hade då vrålstartat som ett fotbollslag kan göra när man firat midsommar som något av vårmästare.
Under matchens första fyra minuter hade GIF blixtattacker som kunde gett mål o-c-h en stolpträff av Lantto, en nick i samma stolpe av Jakob Orlov – och nästan något mer också.
Strömvallen kokade, om nu Strömvallen kokar nån gång.
GIF var i alla fall hetare än hela helgen som gått, även om den blev rätt hyfsad till slut.

Till slut blev det en helt annan match, eller egentligen tre. Först GIF:s tokstart, sedan ett uppsamlingsheat i slutet av halvleken – och därpå en andra halvlek där IFK Göteborg skulle jaga ett kvitteringsmål, men egentligen aldrig var nära.
Men så här var det, i korthet:
GIF gick på knock – men vann på poäng.
Det som kunde ha varit 1–0, 2–0 och 3–0 blev en match där GIF ställde upp utan den annars självklare mittfältaren Yussif Chibsah, men där Marcus Hansson gjorde en ny jättematch. GIF spelade dock extremt lite via sitt mittfält, utan Hansson och Abdulai täppte till allt som behövdes.
Att Jakob Orlov gick ut med en vadskada redan före paus inverkade naturligtvis. Både på offensiven – men kanske ännu mer på försvarsspelet där han och Dahlberg alltid inleder erövringen av en ny nolla. Ersättaren Super-Dragan var ovanligt vilsen.
GIF tvingades även byta ut en trött (men återigen bra) Jonathan Hellström mot Eric Larsson, och då växlade Lantto över till vänsterkanten.
GIF hanterade alla dessa förändringar med ett sprakande självförtroende och en ny, total laginsats.

IFK Göteborg kom egentligen ingenstans, men hade bollen på GIF:s mållinje när Hugo för en gångs skull tappade bollen, men Daniel Theorin räddade nollan, och hade även ett skott i stolpen.
Eftersom det blev 1–0 så var naturligtvis den där nollan viktig, men annars tappade jag bort mig i i uppräkningen av Hugos nolla. Till slut höll den ändå, men blir bara en bisats. 649 minuter alltså. Fem minuter till, och Hugo kliver in som femma genom tiderna i allsvenskan.
...och han står alltså i Gefle IF!

Dahlberg fick göra målet och slet och slet. Lantto! Portin! Theorin!
...men bäst av alla var faktiskt Olof Mård. Hans samarbete med Hugo där han plockade bort motståndaren och lät Hugo ta hand om bollen var fantastiskt, ett stort mittbacksspel.

...Olsson log när jag mötte honom i spelargången och viskade ur en mungipan: "Håll igen lite nu."
På vad? Och varför?
Det är ju du, det är ju ni, som vänder upp och ned på allsvenskan.
Stan är i alla fall inte den den en gång var. I går tvingades GIF, smart naturligtvis, att öppna grindarna för att släppa in alla som kom sent.
6 512 fanns på plats, och den gamla, härliga "Ni på sittplats är ni klara" besvarades med ett "jajamensanfattasbara".
Själv satt jag för en gångs skull inte och hoppades att matchen skulle ta slut.
Jag satt och njöt, och tänkte att det här – rena fotbollshistorien – har jag betalt för att titta på.
Vem behöver semester då?

Mer läsning

Annons