Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stisse Åberg: Fem poäng - nu har Gefle IF 40 dagar och två alternativ

Annons

Att döma ut; att kräva något; att peka ut syndabockar – det är att sparka på ett lag som redan ligger långt under kvalstrecket.

Men som jag ser det har Gefle IF i sjunkande läge bara två alternativ.

Och jag är inte ens säker på att något kommer att ge effekt.

Gefle IF avslutade den värsta vårsäsong man haft sedan klubben bildades 1882 med att förlora med 1–2 mot Hammarby på Tele2 Arena.

I alla fall de säsonger jag minns och sett och det är många.

Den här gav fem poäng på tolv matcher.

Den gav sju raka förluster, i en pågående sekvens.

Den gav bara en enda seger, den där när vårknallen Gif Sundsvall fick en spelare utvisad i andra omgången.

Den hade en mål-vacuum på 499 minuter innan Johan Bertilsson här i slutminuterna mot Hammarby reducerade och GIF faktiskt fick några tilläggsminuter på sig att jaga ett kvitteringsmål.

Den gav skador på nye målvakten Andreas Andersson, Johan Oremo, finske landslagsmannen Simon Skrabb och lite skavanker här och där.

Den har haft ett publiksnitt hemma på Gavlevallen på 3 666.

Jag stannar där. Det här gör ont att skriva. Det är smärtsamt att se. Det här är att vältra sig i plågsam statistik, som till slut leder fram till läget för laget:

Näst sist i allsvenskan och å-t-t-a poäng upp till kvalplats.

Å-T-T-A.

Vilket mörker, just nu i den här ljusa årstiden.

...matchen på Tele2 Arena var inget undantag från övriga våren. GIF behövde vinna, men fick inte förlora – men kom till match med ett lag sargat både till kropp och själ och var egentligen aldrig i närheten av poäng eller sin egen trovärdighet.

Placeringen är självklart ett underbetyg till inte bara laget, utan till tränarstaben, till sportchefen Hasse Berggren – och till hela organisationen Gefle IF med ordförande Thomas Andersson högst upp.

Anledningen till det är givetvis att GIF efter säsong efter säsong som varit en enda lång kamp för att stanna kvar i allsvenskan, nu skulle ta det lilla eller stora klivet.

Det blev ett stort kliv bakåt.

Nu står man och stampar långt från räddningen och har bara att börja leta sina rötter igen – det där fotbollsmonstret från Strömvallen alla hatade att möta.

Frågan är vem som ska stå för sökandet?

Det här vet alla som följer elitidrott; det finns ingen rättvisa. Man kan inte göra som Emil Hedvall sa "...man borde väl byta ut oss spelare i så fall".

Därför står Gefle IF där med två alternativ:

Antingen tror man att den enda chansen att tillföra energi är att byta tränare – och då gör man det nu. Det här är sista chansen. Att vänta ut några av de där matcherna i juli mot Falkenberg, Kalmar och Hammarby på Gavlevallen är att vänta för länge.

Nu eller inte alls.

Eftersom jag inte känner till om Liston Söderberg är spelbar, eller i alla fall en 2000-talsreinkarnation av honom, så kan jag inte basunera ut någon önskan om det.

Det är för enkelt. Det måste ju finnas ett alternativ. Ett trovärdigt sådant.

Men så mycket kräver jag – och det är att Gefle IF vänder ut och in på varenda telefonbok med mobilnummer till tänkbara tränare. Situationen kräver mer än något "...vi har fullständigt förtroende-mumbo-jumbo."

Och väljer man inte alls förändra – då är utmaningen enda densamma. Med samma lag, med samme tränare.

Att rädda GIF kvar i allsvenskan.

Mot alla odds.

Åtta poäng upp till Hammarby.

Verkligen mot alla odds.

...på något sätt känns det som det är Gefle IF:s ständigt återkommande livsuppgift Fotbollssverige att jobba ur det underläget.

Omöjligt uppdrag 2016 börjar i alla fall lördag 9 juli kl 16.00 på Gavlevallen mot Falkenberg.

Trevlig semester, någon?

LÄS ÄVEN: Många underkända när Gefle IF förlorade för sjunde gången på raken

TV: GIF-målvakten om framtiden: "Då får dom väl byta ut oss spelare då..."

MISSA INTE: Gefles lagkapten: "Tyngsta perioden i mitt fotbollsliv – men hela spelargruppen har förtroende för tränaren"

Mer läsning

Annons