Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tjatigt? – det är ju så här det ligger till!

Det må vara tjatigt, men jag skriver bara som det är:
Oremål.
Oremål igen.
2–0.
2–0 igen.

Annons

Gefle IF har öppnat allsvenskan bättre än man någonsin gjort tidigare. Det behövs visserligen inte mycket för det för ett lag som bara en gång tidigare hade vunnit en allsvensk premiär.

Men än sen då.

2–0 mot Falkenberg följdes av 2–0 mot Kalmar FF i den tredje matchen från slutet på Strömvallen.

Att veckan avslutas med AIK på Friends Arena på söndag är en annan sak – det här är sex poäng som redan är intjänade, inspelade och erövrade och ingen kan kräva tillbaka.

Det verkar faktiskt som Gefle IF har övervintrat där på Strömvallen och nu väckts igen och bara fortsatt där man var under den allsvenska avslutningen och kvalet mot Ljungskile som gav tre viktiga segrar.

Samma beslutsamhet, samma vilja och samma totala fokus.

Men inte ens de nya, snygga Argentinainspirerade tröjorna kan dölja att spelaren som personifierar allt är den nu 28-åriga Johan Oremo.

Han sköt nu två mål och blev därmed direkt Gefle IF:s mesta allsvenska målskytt genom tiderna när han dundrade sig upp på 35 och passerade Jakob Orlov med ett mål.

Det där är självklart en lokal kuriosa som bara såna som jag gör överstegsfinter i slow motion för.

Men Oremos explosion är inte bara målen, utan allt det andra. Allt det där som gör livet lite lättare för spelare längre bak i banan.

Han slutar ju aldrig att springa. Han bara fortsätter. Minut för minut, meter för meter, motståndare för motståndare.

Det är faktiskt inte målen jag minns mest från matchen, utan det är när Oremo en bit in på andra halvlek blev bortvänd av Romario en bit in på Kalmars planhalva och kunde ha gett sig där och låtit någon annan ta över.

Inte Oremo. Nix.

Han frustande vidare och jagade till slut livet ur Romario och avslutande med en bollvinnande glidtackling och när han passat bollen vidare gjorde han någon typ av gest till domaren också – som om denne hade tänkt eller ens vågat blåsa.

Johan Oremo är Gefle IF. Och Gefle IF är Johan Oremo. Och bättre kan det inte bli.

GIF fick givetvis en perfekt start på matchen med 1–0 på straff i 26:e och 2–0 i den 36:e.

Det gav marginal, och det behövdes när Kalmar tog över spelet i den andra halvleken och där det vägde över ordentligt sedan Oremo klivit av med känningar av en revbensskada – en smäll han fick i premiären.

Men Kalmar fick inte hål på GIF. Försvaret höll hela matchen. Emil Hedvall klassräddade, boxade och till och med körde nån typ av basketblock i ena krysset vid ett tillfälle.

Och när en hörna nickades förbi honom – då stod Jonas Lantto där vid stolpen och fixade resten.

Självklart. Lantto var ju överallt annars också.

Roger Sandberg valde nu den rutinerade startelvan, med Portin som vänsterback och med Jacob Ericsson uppflyttad som yttermittfältare – och Lantto kvar centralt.

Nöden är uppfinningarnas moder, sägs det – det kanske är Sandberg som sagt det förresten.

Anders Bååths skada har i alla fall banat väg för nya lösningar och vinnande sådana.

2–0 mot Falkenberg och 2–0 mot Kalmar.

Och jag som trodde jag upplevt det mesta med Gefle IF.

Mer läsning

Annons