Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två matcher kvar - sedan stänger vi Strömvallen

Jag har redan börjat bli nostalgisk; tänk, sex säsonger i allsvenskan – vem hade kunnat tro det, va kul vi har haft.

Nu är det bara två matcher kvar på Strömvallen, Gais och Djurgården, sedan stänger vi och håller bara öppet för superettan de närmaste, ska vi säga tjugo-trettio åren.

Eller?

Va?

Annons

Ödesmatch, nyckelmatch, sexpoängsmatch, vinna-eller-försvinna – det blev en mardrömsmatch. En till.
Det blev 1–2 mot Halmstads BK. Halmstads BK, som vunnit SM-guld fyra gånger och faktiskt så sent som för tio år sedan, men som klev in på Strömvallen med en kraftig krisstämpel på sig.
Halmstads BK, ett lag som GIF slagit på Strömvallen de senaste åren – för nåt år sedan blev det 4–0 och jag har någon specialtryck matchtröja med det resultatet i en byrålåda.
Halmstads BK, ett lag som GIF kunde passera vid seger.
Halmstads BK, ett lag som spelar i allsvenskan nästa säsong.
Ett ungt, gängligt geni vid namn Joe Sise kvitterade först till 1–1, och nickade sedan in dödande 2–1 på hörna i den andra halvleken – och sedan lämnade Halmstads BK Strömvallen och Gävle för att aldrig återkomma (?).

På egen kraft kunde GIF kliva förbi en rad streck i tabellen och lag som just Halmstad, och även AIK (Gerndt var avstängd, men 3–2 ändå – tack för den, Helsingborg!) och BP.
Men den sköna sportvärld där man kan spekulera, filosofera och ta ut både segrar och poäng i förskott fryser alldeles för snabbt till en krass verklighet i form av den numera förskräckliga allsvenska tabellen.

På något mystiskt sett, Hasse Berggren låste fast Halmstadsmålvakten och bollen gick egentligen sedan in via Tomas Zvirgzdauskas, fick GIF exakt den öppning på matchen som behövdes.
Första målet...ja, den kan ni.
Problemet är att GIF numera även behöver få det andra målet, och kanske helst det tredje också.
Nu var ledningen uppäten innan det gått en halvtimme, och även om jag till slut tappade räkningen på chanserna som GIF missade (Orlov, Chibsah, Orlov, Lantto– men framför allt Orlovs stolpträff) så var glöden som hemmalaget faktiskt plockade fram tänd av desperations låga.
Halmstads 2–1 mål var kanske inte den perfekta spegelbilden av matchen – men var det absolut av Gefle IF:s säsong med kamp och kramp.

GIF har den här säsongen bara vunnit ynka tre matcher på Strömvallen, och det ska jämföras med sju i fjol, fem 2008, sju 2007, sex 2006 och fyra 2005 (och då var det ändå bara 14 lag i allsvenskan fram till och med 2007).
Match för match, spelare för spelare, sjunker GIF ihop längst ned där under både kval- och nedflyttningsstreck. Försvaret, inte bara backlinjen utan hela försvarsspelet, är inte längre samma täta mur och plåga för motståndarna – precis som Strömvallen numera bara är en bortaplan som vilken som helst.

...men James Frempong var riktigt bra igen. Och Chibsah, hur avsågat hade GIF inte varit utan honom?

...men Mikael Dahlberg, hur kunde det gå så snett?

...och Hasse B? Du kan väl spela igen?

Fem omgångar återstår. Matchen mot Halmstad var den första av en rad kvalmatcher för Gefle IF i höstmörkret.
För GIF är mitt i en bottenstrid som kommer att kunna bli så grym det bara kan vara. AIK, de regerande svenska mästarna, tillhör inte bara konkurrenterna utan även de återstående motståndarna.
Kalmar på söndag, därpå ett EM-kvaluppehåll, sedan AIK borta, Gais hemma, Djurgården hemma och IFK Göteborg borta.
En kvalplats? Ett allsvenskt kval mot Gif Sundsvall eller Henke Larssons Landskrona.
När jag vaknat igen efter den här knocken ska jag börja räkna igen, spekulera, gissa, hoppas. Det kanske finns en chans fortfarande, det måste det väl göra?
Men hur?

Mer läsning

Annons