Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vågar man hoppas, tro och drömma om en skön GIF-repris?

Gais hade fler chanser, skulle haft en straff (om det blåstes för hands i svensk fotboll) och bollinnehav och allt annat man kan räkna i en fotbollsmatch.

Vem bryr sig?

Jag? Haha!

Kvalet har börjat.

Gefle IF hade slängt AIK-matchen åt sidan och kämpade, kämpade, kämpade.

Det blev 1–0. Det kan vi leva på en hel vecka.

Annons

Det kunde ha tagit slut redan i går, men nu börjar jag där jag aldrig har börjat, med Mikael Dahlberg. Årets stora nyförvärv i Gefle IF, men en spelare som aldrig blivit det alla hoppades på den här säsongen. Det gäller kanske hela GIF, det gäller Lantto – men när Gerndt försvann till guldstriden (tack, tack, tack för målen i går) hade det verkligen behövts att en del spelare klivit fram.
Men inte mycket har hänt, även om Frempong tillfört något nytt.
Förrän i går.
Då. När. Det. Verkligen. Behövdes.
Då överglänste vilt bultande GIF-hjärtan plötsligt de tekniska bristerna och den förlorande trenden.
Och Mikael Dahlberg, den ifrågasatte, den bespottade, den som aldrig har gjort det han skulle – han visade i den mer tilltalande forwardsrollen vägen med en viljeinsats det bara går att skrika och skriva respekt för.

Dahlberg var bra, men han var inte ensam om att i ytterligare en ödesmatch höja sig och strunta i tabellen och motståndarna.
Chibsah självklart – men han har varit en pålitlig gubbe rätt ofta den här säsongen.
Men Marcus Hansson stegade plötsligt in och var frän och fysisk – och hann dessutom fram till närkontakterna med motståndarna. Ovanligt, men efterlängtat.
Det är naturligtvis den här vägen som är den enda vägen för Gefle IF med två matcher kvar av allsvenskan. Det handlar om att vilja mycket, mycket mer än motståndarna – och det gäller att visa det utan att blinka.

Gais var ändå ett lag som spelar under visst hot underifrån. Djurgården, som är nästa motståndare, har lirat sig fram till en stabil och mysig position i mitten av allsvenskan. IFK Göteborg, som GIF möter i sista omgången, håller också till där.
Nu babblar jag på och nu börjar det här låta både enkelt, förståeligt och logiskt.
Därför, glöm borta allting. Nu.
För GIF gäller det bara att kliva in på Strömvallen på söndag med samma inställning, samma heta längtan och önskan, som man klev av med i går.
Det krävs dock 90 minuter och några till för med samma attityd. Under en sekvens i går mattades GIF, och sjönk med backlinje och hela laget och var på väg ned i både Gavleån och Superettan.

...men då gjorde Mattias Hugosson sin avgörande räddning.

Nånstans i publikhavet har jag spanat in en GIF-supporter som har en mössa som...undrar om det ska vara en tupp/höna/kyckling/kalkon i GIF-färgerna. I alla fall är den mycket ovanlig och...rolig.
Om GIF hänger kvar i allsvenskan tänker jag ha en sån på hemmapremiären nästa år. Jag lovar faktiskt. Eventuellt tar jag på mig den redan i kvalet mot Giffarna Sundsvall senare i höst.

...nån hade redan tagit ned skylten, den där med Ahlgrens bilar som sitter på taket till den gamla, fina, hederliga träläktaren. Nån har redan gett upp, och dragit in det allsvenska kontraktet för Gävle. Nån får sätta tillbaka skylten på söndag.

Lennart "Tigern" Johansson, en idrottsman och idrottsledare med helt andra ideal än de som härskar i dag, avled i lördags.
Det var han som en gång i tiden fick Brynäs att spela i svarta tröjor, för att spelarna skulle ge ett större och starkare intryck.
Jag hoppas faktiskt att Brynäs tillåts spela i just de svarta tröjorna i bortamatchen mot Södertälje – det skulle vara en mycket snygg gest av Brynäs, av Södertälje, av svenska ishockey.
Det skulle vara en respektfylld hyllning. För fortfarande har de svarta dräkterna lite av den urkraft i sig, som Lennart "Tigern" Johansson stod för.

Mer läsning

Annons