Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem bryr sig om rättvisa - det var tre poäng jag ville ha

Jag vet vad jag skulle ha skrivit.

Gefle IF var knockat och groggy men hade ändå vänt 0–1 och 1–2 till 3–2 mot Mjällby.

Vilken match det var.

Sedan. På. Övertid. Mål. För. Mjällby. 3–3.

Nu blir det som det blir. Med allt.

Annons

Den som letar efter rättvisa, kan läsa någon annanstans. Visst, jag såg. Mjällby var bra, bättre och bäst i första halvlek, då lät 2–2 som ett drömresultat för GIF, närmast ouppnåeligt.
En poäng när motståndarna har spelet (alla inblandade, utom möjligtvis Mattias Asper i målet), målen (Mostapha El Kabir), attityden (Tobias Grahn – en spelar man faktiskt måste älska att hata) – och resten också.
Oavgjort och en poäng. Något mer gick det inte att hoppas på, speciellt inte sedan El Kabir hade prickat ribban och varit nära 3–1 början av andra halvlek.
Men nu, när Gävle var på väg att dansa och le en sista sommarnatt (det var kanske inte fotbollsfest men i alla fall ett litet kalas – och 5 723 på läktarna) 3–3 var en fet, fräck poängstöld av Mjällby.
Så rättvist? Jag bryr mig inte!
En 3–2-seger, och vilken sådan det hade blivit.
3–2, vilken skön trepoängare det hade gett.
3–2, vilken styrkebevis det hade varit.
3–2, och de allsvenska bottenkonkurrenterna hade bävat.
Jag stannar där, med hängande haka efter Juan Robledos tajmade insats på den chansartade frisparken på övertid. GIF förlorade segern och fick en tröstpoäng.
Men det var ändå så här, också. Ett hårt pressat GIF åkte på några örfilar i första halvlek, men var trots det med i matchen – och gjorde en mycket stark del av andra halvlek.
Omar ”Long Leg” Jawo klev fram som försvarsgigant, Chibsah (avstängd på söndag) hade energi så det räckte på mitten och Lantto på sin kant, men framför allt James Frempong på den vänstra, fick Mjällby att spricka upp.
Och! Ni har läst det förut i en krönika liknande den här, här kommer det igen: Jakob Orlov är The Next One. Han fanns där på returen på Chibsahs stolpskott, och han vann nickduellen på Lanttos perfekta inlägg – och han springer rätt, och han sliter och han ger inte upp. 2–2 var mål nr 5 och 3–2 var mål nr 6 i allsvenskan. Det blir runt tio innan det är klart, och målen som kan rädda GIF kvar i allsvenskan kommer att komma från Orlovs fötter eller huvud – eller knä, bål, rygg eller vad som helst.
En poäng är bättre än noll, men med tio matcher kvar av allsvenskan är det den här tipsraden som gäller.
29 aug: Gefle IF–Häcken 1
19 sept: Gefle IF–Brommapojkarna 1
27 sept: Gefle IF–Halmstad 1
24 okt: Gefle IF–Gais 1
31 okt: Gefle IF–Djurgården 1
Komplettera med några kryss i bortamatcherna mot Helsingborg, Örebro, Kalmar, AIK och IFK Göteborg. 20 poäng måste bli någonstans runt 35, sedan kanske vi måste huttra oss igenom ett kval också.
...men bytet, Per-Urban! Varför kom inte Super-Dragan från Sollefteå in när Hasse B inte orkade längre.
I veckan hade vi artiklar som innehöll formuleringarna ”...får motta puckar från världens bästa hockespelare” och ”...det är fler än mig som varit förkylda”. Men min telefon ringde inte. Det gjorde det alltid annars när vi hade snurrat in oss i någon misshandel av svenska språket, ritat om geografin eller bara vänt upp och ned på elementära sportfakta.
Bengt ”Hippos” Ekman hade alltid så där irriterande rätt när han påpekade missar på sportsidorna och var alltid så där varmt välmenande. Han avslutade varje samtal med ”...nu får du ta vederbörande i örat”.
Bengt, en 85 år ung, vaken läsare, avled nyligen och nu måste vi skärpa oss på redaktionen – för vem ska nu ta oss i örat?
...och tyvärr, Bengt, jag önskar att vi hade schabblat igen – men den allsvenska tabellen med ditt Gefle IF är tyvärr korrekt. GIF ligger under nedflyttningsstrecket, jag hade gärna fipplat med den tabellen och fått ett nytt samtal.

Mer läsning

Annons