Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gefle-hjältens pappa dog av krigsmina: "Ingenting var viktigt"

/
  • På Östersunds gator blir det ingen fotboll, men när Dragan Kapcevic växte upp i nuvarande Bosnien var fotbollen med hela tiden.
  • Det blir ett känslosamt samtal när vi sätter oss och pratar om krigen i det forna Jugoslavien under 90-talet. Det var först när kriget tagit slut och Bosnien-Hercegovina blivit självständigt som Dragans pappa förolyckades.
  • När Dragan Kapcevic flyttade till Sverige var drömmen att en dag få spela i Allsvenskan. Mycket riktigt värvades han av Gefle sommaren 2010. I höst kan han lyckas med att spela upp Östersund till samma serie.

Han växte upp mitt under ett pågående krig.
Minnena kommer alltid att följa honom.
– Jag minns granaterna ovanför mitt huvud när jag sprang till vårt gömställe, berättar ÖFK-stjärnan Dragan Kapcevic.

Annons

Dragan Kapcevic är en av ÖFK-stjärnorna som ska se till att Jämtland får ett allsvenskt lag i fotboll.

Men resan dit har varit lång och dramatisk för Kapcevic som växte upp i byn Prozor-Rama i forna Jugoslavien.

När han var 6 år bröt kriget ut och det var något han fick lära sig att leva med under många år.

– Jag minns hur jag, min mamma och tre bröder flydde till Kroatien tillsammans med flera andra i min farbrors orangea Volkswagen. Bilen tog åtta personer, men vi var nog betydligt fler. Det fanns bara en skogsbilväg som vi kunde ta oss därifrån på och det lyckades. Pappa och mina äldre bröder var kvar för att förbereda sig om de behövde ut i kriget. Vi övernattade i en stor hall i södra Kroatien på liggunderlag och det var skitmycket folk därinne: jag tror att jag var för liten för att vara rädd, men de äldre var nog väldigt rädda, berättar Kapcevic.

Efter några månader vågade sig familjen Kapcevic tillbaka till sin hemstad i nuvarande Bosnien. Men då blev det nya krig när Jugoslavien var på väg att upplösas.

– Det blev ju inbördeskrig. Till slut krigade alla mot alla, säger Kapcevic.

Bomber och granater blev en vardag för Kapcevic som förstås alltid kommer att bära med sig minnena från kriget.

– Jag minns hur sirenerna ljöd och då visste man att det skulle komma bomber. Vi sprang allt vad vi kunde till ett gömställe som pappa hade byggt under marken. Ibland hade jag så bråttom att jag tappade tofflorna, säger Kapcevic.

Inne i gömstället var det ett 20-tal personer som trängdes på 10 kvadratmeter.

– När vi sprang till gömstället så kunde vi ibland höra granaternas ljud ovanför våra huvuden. Det är ju först i efterhand när man har varit där man förstår hur rädda folk måste ha varit. Men vi barn gjorde det till en rolig grej. Efter att det hade bombats så var vi ute och tävlade om vem som kunde hitta det största granatsplittret.

När Dragan var 10 år och kriget var på väg att ta slut så blev fotbollen en leksak som han intresserade sig alltmer för.

– Vi spelade alltid fotboll på gatan, och i skolan satt man bara och väntade på att det skulle bli rast så att man skulle få sticka ut och lira, berättar Kapcevic och skrattar.

Men så kom dagen då Dragan Kapcevic liv så dramatiskt förändrades.

Ögonen tåras när han berättar.

– Pappa var den som alltid tog hand om familjen på ett fantastiskt bra sätt. En dag skulle han gå ut i skogen och plocka ved för att förbereda för vintern. Det var 1 oktober 1996 och kriget var över. Pappa klev på en mina i skogen och dog. Jag var 11 år.

Dragan orkar inte berätta mer. Han kämpar emot gråten.

– Jag behöver en paus, säger han och vi avbryter intervjun för en stund.

När han samlat kraft så säger han:

– När pappa dog slutade jag att tänka på fotboll. Ingenting var viktigt. Men sedan är det klart att fotbollen betydde väldigt mycket för mig, Jag kunde tänka på någonting annat en stund, säger Dragan Kapcevic.

Han inledde i ungdomsklubben HNK Rama och fortsatte sedan till HSK Zrinjski Mostar innan det blev träning i en klubb i Sarajevo när han studerade där.

Som alla andra så följer han den flyktingkris som nu är så aktuell i Europa. Men han gör det med lite andra ögon än många andra.

– Det är verkligen synd om folk. Jag har ju själv gått igenom lite av det, även om jag hade det enklare än många som är på flykt nu. ÖFK kommer att ha någon slags manifestation om det här i hemmamatchen mot Sirius och det tycker jag är grymt bra. Det här måste uppmärksammas av så många som möjligt, säger Kapcevic.

När Dragans bror Pero åkte till Örnsköldsvik för att träffa sin kusin, och hamnade i Anundsjö, så blev det också början på Dragans Sverigeresa.

Anundsjö blev tipsade om Peros yngre bror Dragan som åkte till Sverige för att provträna med Anundsjö och i februari 2006 skrev man kontrakt med den bosniske anfallaren.

Det blev sedan en sejour i Sollefteå, men i oktober 2007 var karriären nära att ta slut för Kapcevic. Efter en svår bilolycka riskerade han att bli förlamad och flögs till sjukhuset i Uppsala.

– Det var en bäckenfraktur och ryggraden var skadad. Direkt efter operationen så sa läkaren att jag skulle kunna leva ett normalt liv. Men att spela fotboll igen fick jag se som en bonus, berättar Kapcevic.

Efter tio månader var Dragan Kapcevic tillbaka på planen och gjorde två mål för Anundsjö.

– Egentligen var jag inte redo för att spela då. Men Anundsjö sa att jag skulle spela annars skulle kontraktet brytas. Då skulle jag inte kunna stanna i Sverige och få min rehab och därför valde jag att spela. Efter 60 minuter hade jag smärtor och klev av. Sedan spelade jag inte mer med Anundsjö, berättar han.

Tio månader senare var han på planen igen. Nu med Sollefteå och där gjorde han stor succé i anfallet tillsammans med Daniel Johansson.

Flera klubbar i Sverige fick syn på honom och till slut såg det ut som Östersunds FK skulle bli ny klubbadress. Allt var klart för underskrift då allsvenska Gefle snuvade Jämtlandsklubben på anfallaren.

– I Gävle hade jag en bra tid och det var där som jag fick smeknamnet Super-Dragan. Jag fick det efter mitt kvitteringsmål på bortaplan mot Göteborg som betydde nytt kontrakt. Jag tyckte att det var ett välförtjänt smeknamn, säger Kapcevic och skrattar.

När Johan Oremo kom tillbaka till Gefle fanns det inte längre någon plats i startelvan för Kapcevic som då gick vidare till Brage.

– Jag hade ett snack med Pelle Olsson och vi kom överens om att det skulle bli bäst. Jag ville ju spela matcher.

Det blev spel i Brage 2012 och 2013 innan det blev Husqvarna förra säsongen.

Men så kom samtalet som fick Dragan Kapcevic att jubla. Östersunds FK ville förstärka med honom i jakten på en allsvensk plats.

– Jag hade tittat på Östersund och visste att de spelade bra fotboll. Jag blev snabbt imponerad av den lilla klubben som nu börjar bli allt större. Det är en riktigt proffsig organisation med bra ledarstab. Laget har ju helt klart kvalité att ta den där allsvenska platsen.

Men han är också medveten om att det måste se bättre ut än det gjorde senast mot Mjällby.

– Det var en av våra sämre matcher. Vi är väldigt revanschsugna och det hoppas jag att ni ska få se i Ängelholm på söndag.

Mer läsning

Annons