Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från förfallen kvarn till kulturskatt

/

När Tomas Jönsson köpte ”Mjölnarskvärnen” var dammen övervuxen av skog och läckte. Men när vår blev sommar hade skogen återfått sitt gamla bryn, Sågån och dammen sina flöden, dammluckorna sin funktion och vattenfallet sitt brus. Och allt hade skett med handkraft.

Annons

Det är mor Berit och son och Tomas Jönsson som gett ”Mjölnarskvärnen” livet tillbaka.

Tomas är skogshuggare, skog- och jordbrukare och föder även upp lamm; mamma Berit fastighetens trädgårdsmästare och estet.

– Det tog bara en dag för Tomas att hugga bort skogen från dammen, berättar Berit stolt.

Tomas är hemma hos sig i Olpers och tar hand om höslåttern, men vid lunchtid ska han kika förbi.

I väntan på Tomas bläddrar jag i hembygdsföreningens pärm om Vinnersjös historia och läser att kvarnen ersatte på sin tid skvaltkvarnarna som byggdes vid områdets bäckar.

Sen dammen befriats från våldgästande träd och annan växtlighet och bråte som samlats i djupet fick den en ny botten-fyllning. Där den övergår i en vik närmast boningshuset har den både sandbotten och sandstrand.

”Privat. Bad sker på egen risk” står anslaget på kvarnens vägg mot dammen, som mäter 60 gånger 30 meter. Jag rundar kvarnen och går nerför slänten mot ån. Runt nästa knut öppnar sig så dammbygget. En vacker rostig trappa med spår av en gulaktig färg, leder ner från gårdsplanen till ån som idag flödar fritt över sten, men inte längre över stock.

Så kommer Tomas. Brunbränd och med uppkavlade ärmar.

Tomas har 500 hektar skog, och avverkar cirka 500 kubik om år som han säljer som ved. På sina 70 hektar jord odlar han mest hö, till lammen.

Varför köpte du Mjölnars-kvärnen?

– Jag har fiskat och sprungit i skogen här sen jag var liten. Därför kändes det bra att köpa fastigheten när jag fick chansen.

Men Tomas vårdar inte enbart det förflutna, utan har idéer för hur kvarnen i en framtid kan komma till användning.

– Jag har funderingar på att öppna ett kafé, och mala eget mjöl till kaffebrödet.

Blir kaféet av funderar Tomas på att även odla sitt eget spannmål.

– Jag är glutenallergiker och skulle gärna odla spalthavre.

Eget vatten har fastigheten redan. Det pumpas upp från en källa under husets jordvåning och ger ett utsökt gott kaffe.

Tomas är också lockad av att plantera in regnbåge i dammen och erbjuda put and take-fiske.

Under förutsättning att Berit kan utöka sina åtaganden. Hon sköter redan trädgården och bokning av boningshuset och kvarnen, som hyrs ut till kursverksamhet.

Förutom kulturhistoria kan mor och son också lova sina gäster ett rikt djurliv.

– För några år sen badade bävrar i dammen, och visslade så det hördes in i köket, säger Berit och berättar om spår av björn ända upp på gårdsplan och i sandstranden. Och om lodjur och räv, och fåglar som byggt bo i maskindelar Berit prytt borden hon gjort av kvarhjul med.

Hon drar som efter andan, som om hon aldrig upphör att överraskas av Mjölnarskvärnens storhet.

– En kväll såg jag en älgtjur i dammen, som letade efter näckrosrötter.

Mer läsning

Annons