Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Friskolereformens baksidor

Orättvisorna tycks öka mellan friskolorna och de kommunala skolorna.

Annons

Allt tyder på att segregationen växer i samma takt som friskolorna blivit flera. Andelen barn med utländsk bakgrund i de mest populära friskolorna är begränsat medan antalet svenska barn har minskat i invandrartäta kommunalt drivna förortsskolor i våra storstäder.

Verkligheten är den att de välbeställda svenska föräldrarnas barn går i de "bästa" skolorna medan de sämre ställda, som blivit kvar i förorterna fått en sämre skolmiljö.

Jan Björklund borde ta ett grepp om det faktum att alltför många av landets skolor har för stora klasser, för få lärare med behörighet och usla läroboksresurser för att inte tala om teknisk utveckling. Bristen på resurser drabbar de svaga eleverna.

Alla är överens om att det finns brister i den svenska skolan. Den beror bland annat på att klasserna blivit större, att stökiga elever inte längre får det stöd de borde få, att skolor segregerats på samma sätt som vårt boende. Marginaliseringen ger vissa bostadsområden sämre resurser än andra, vilket smittar av sig på skolan och därmed på elevers möjligheter att hänga med i undervisningen.

När det gäller kunskapsbrister kan detta till stor del kan undanröjas om det ges möjligheter till en fungerande stödundervisning. Inte genom sortering, mätning och rangordning.

Nu tycks man allt mer göra skolan till en affärsbransch i stället för en offentlig verksamhet. Alla kommuner är inte där ännu, men ser vi till kommuner som Fredrik Reinfeldts Täby, där den liberala ideologiska kampen har fått styra, kan vi konstatera att friskolorna tagit över. Var finns valfriheten för de föräldrar och elever i Täby som tror på den kommunala skolan?

Skolverket har pekat på att en om friskola går i konkurs kan det få allvarliga konsekvenser för eleverna. När det gäller grundskolan är den kommunala skolan skyldig att erbjuda plats åt elever, vars friskola upphör. Men om en privat gymnasieskola går i konkurs finns igen sådan skyldighet.

Men alla friskolor går inte dåligt ekonomiskt. Förra året gav en tredjedel av friskolebolagen aktieutdelning. En del skolor använder vinsterna i verksamheten genom att investera i teknik och läromedel.

Gott så. Andra driver sin skolor med vinstkrav och för att sälja dem vidare till en ny entreprenör för att få en slant på banken.

De svenska systemet med elevpeng är dessutom unikt. I de flesta andra länder får inte privata, vare sig aktiebolag eller stiftelser, samma bidrag per elev som de offentliga skolorna.

I Danmark, för att ta ett exempel, får privata skolor 75 procent av genomsnittskostnaden per elev i den kommunala skolan. I inget av våra nordiska grannländer får friskolor drivas i vinstsyfte.

Det finns all anledning att se över friskolereformen. Man bör ifrågasätta om friskolor ska ha rätt till lika hög elevpeng som de kommunala skolorna. Kommunerna måste få större möjlighet att styra över etableringen av nya friskolor. Ägandeformer till friskolor bör också begränsas till kooperativ och stiftelser som driver sin verksamhet med pedagogiska mål. Verksamheten bekostas ju av skattemedel.

I grunden måste en rättvis skolpolitik ha som övergripande mål att varje barn, oavsett bakgrund, ska ha samma rätt till den goda start i livet som en bra skolgång innebär. Därvidlag har skolministern anledning vara bekymrad. Mindre när det gäller folkpartiledarens ihåliga argument. För det är framförallt barn till arbetare och invandrare som är de stora förlorarna i dagens skola. Det är för att förändra detta förhållande som skolstriden ska tas.

 

Mer läsning

Annons