Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fullbordat hemmafru-epos

Maj känner Tomas arm om ryggen, doften av hans tobak, rakvattnet.
Det är en öm stund ändå. De har varit gifta i, är det 25 år?, men aldrig slipats ner mot varandras kantigheter. Först nu kanske en smula. När backen löper nerför.

Ska livet bara få rinna ut? Det har ju liksom aldrig riktigt börjat. För hemmafrun Maj. Hon som skakat sängkläder varje morgon och piskat mattor varje fredag. Den härligt ljusa lägenheten i Härnösand är ett dammfritt tempel.

I ”Liv till varje pris” fortsätter och avslutas berättelsen om Maj i författaren Kristina Sandbergs romantrilogi. Den osäkra arbetarflickan Maj hamnar ingift i stadens borgarklass. Hon är gravid och Tomas tar sitt ansvar fast Maj är hemligen kär i en annan. Att uppfylla konventioner blir hennes öde. Förväntningarna på damluncher, julmiddagar, påskhögtid, midsommarfirande, mottagningar med sjutton sorters kakor, uppfostran av en pojke och en flicka.

En jäsande vit jättebulldeg har stått i vägen för Maj. Klippta vetekransar och chokladlöv doppade i hackad mandel. Om drömmar ens haft plats. Det är oron som följt henne. Rädslan för att inte räcka till, rädslan för att göra bort sig i de finare sällskapen. Skammen för torftig bakgrund och okunnighet. Skammen att vara kvinna.

Och vi läsare har följt Maj. I ”Att föda ett barn” och ”Sörja för de sina”. Genom ett samhälle i förändring. Nu är det 1950-tal med nytt elektriskt strykjärn och surmulna tonårsbarn att oroa sig för. Men familjeföretaget är sålt, makens position i gungning, och oron, återigen denna oro, för att han åter ska ta till spriten.

Och det blir 60-tal. När Tomas förlorar jobbet. Hushållskassan krymper. Maj lagar gröt till lunch som hennes egen mamma gjorde och nymodigheten mellanöl kan köpas direkt i mataffären. Tar Tomas bilen till en butik utanför stan för att slippa synas? Fasaden upprätthålls även när han tvingas ta jobb i garderoben på det Stadshotell där han tidigare groggat med direktörer.

”Liv till varje pris” är bitvis Tomas historia. Hans drömmar kan åtminstone formuleras; det finns en kvinna han verkligen älskar i Sundsvall. Ojämställdheten syns till och med där. För Maj är det nästan omöjligt att föreställa sig ett annat liv.

Men liv till varje pris. Det betyder att det måste gå vidare. Äldre släktingar dör. Barnbarn kommer. Med nya krav, på att vara exemplarisk morförälder. Maj får släta ut rynkan över den unga generationens flitiga partnerbyten och ointresse för giftermål. Fast tänker att man måste väl anstränga sig lite för att hålla ihop. Som hon själv fått göra.

Vi lyssnar till Majs inre malande monolog där drömmarna oundvikligt halkar in på småkakor som i sin tur associerar till kafferep och vad ska hon ha på sig på bjudningen och tänk om väninnorna pratar om sina barn och Lasse som har så dåliga betyg och Anita som bara sitter inne och aldrig plockar undan efter sig och kanske hinner jag städa garderoberna nu om jag skalar potatisen först och undrar vad jag ska hitta på till middag i dag …

Man måste ju ändå äta. Maj upprätthåller livet. Till varje pris.

Vilket innebär att också hon måste ut på arbetsmarknaden till slut. Göra rätt för sig med ett ”riktigt” arbete. Timanställning på tvättinrättning, vad annat duger Maj till än att byka och tjäna? Men kanske blir maktförhållandet ändå uppenbarat för henne där; hon känner sig utnyttjad. Och de husliga plikterna består ju.

Jag har redan skrivit att Kristina Sandberg med sina tidigare böcker skapat en unik, vidunderlig hemmafru-elegi. Och den kan inte nog berömmas. För sin enastående inlevelseförmåga, blick och överblick. Majs värld – en sorgesång som i den tredje romanen stilla tonar ut.

Sandberg ger ett unikt kvinnligt perspektiv på det 1900-tal som passerade med rasande omvandlingar. Betraktat inifrån köket där radion sänder husmorstips men en omvärld så småningom sipprar in. Här ett stycke som jag tycker mycket om:

”Under just de här högsommardygnen finns det män som stiger iland på månen – en kvinna som lämnas kvar i en sjunkande bil. För Maj kommer bilden av Mary Jo Kopechnes ensamma död oroa mer än hon kan tjusas av Armstrong och Aldrin. Tomas bjöd henne på en åktur i bilen. Men han lämnade mig inte att dö.”

Berättelsen är bildrik med Maj liksom inplacerad i folkhemmets löftesrika broschyrer om köksstandard och miljonprogram. Men jag vet inte om den borde bli film. Det är orden som berör.