Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fullt ös med Trouble Boys

Tre symboler är utritade i fyrkanter på CC-pubens logotyp: Ett stop öl, en gaffel, och en g-klav.

Det där med ölen stämmer ju, och antagligen gaffeln också, även om det var väldigt länge sen jag faktiskt åt där. Det enda som definitivt inte stämmer är den där g-klaven. Jag förstår att de tänker musik i största allmänhet, men just den där klaven implicerar noterad musik, och något notställ tror jag aldrig någonsin har kommit i närheten av scenen på CC.

Trouble Boys spelar exakt den sorts wacka-wacka-rock som har spelats på CC så länge jag kan minnas. Själva har de spelat den sedan innan jag var född. Sean Tyla och Billy Bremner var båda delar av den engelska pubrockscenen under 70-talet innan de av en eller annan omständighet hamnade här i Gävle. Och varför inte. Här är ju den scenen fortfarande, på något sätt, levande. Trouble Boys släpper ett nytt album just den här kvällen och det är rätt mycket folk på CC. Inte fullt förstås, det är ju torsdag, men trots allt en hel del folk. Efter ett tag så dansas det till och med framför scenen.

Billy Bremner har åldrats en del sedan jag såg honom senast men har nog samma jeansjacka på sig nu som då. Sean Tyla ser pigg ut i sin Trouble Boys-tröja. Han uppmanar alla att köpa likadana efter konserten, eftersom vi är fattiga.

Det är fullt ös under större delen av konserten. Någonstans i mitten tar de ner det hela under ett par låtar. Det är jättefint, lite countryinfluerat, och det skulle väl inte sitta helt fel om de kommit tillbaka till det stämningsläget under den här långa konserten (en och en halv timme), om inte annat så för variationens skull. Men folk dricker öl och vill stampa takten och dansa. Så de går tillbaka till upptempostuket. Inget särskilt händer mer. Det är kompetent och väldigt rutinerat.

En ganska vanlig dag på jobbet. I wacka-wacka-fabriken.