Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fy. Fan.

Annons

en utredning rörande assistans till handikappade och funktionshindrade levereras till regeringen. En utredning vars innehåll redan nu sipprat ut utanför regeringskansliets korridorer. Och av vad som sipprat ut kan det inte konstateras annat än att Sverige är ett samhälle som hårdnar allt mer.

För vad som tycks vara kontentan av utredandet är att kostnaderna skall hållas nere. Enligt utredningen bör målet vara att hålla nere kostnaderna på 2007 års nivå, trots att utgifterna inte uppgår till mer än 20 miljarder per år av den totala budgetten. Däremot har kostnaderna beräknats stiga med runt tre miljarder under de kommande åren. Vilket dock är en spottstyver i jämförelse med andra utgifter inom statskassan. Som exempelvis våra skattesänkningar som gått rakt ner i plånboken på friska, arbetande svenskar utan några som helst specialbehov.

Men nu ska kostnaderna alltså hållas ner för den personliga assistans som landets funktionshindrade har lagstadgad rätt till. Och hur den besparingen kommer att gå till väga är tyvärr inte särskilt svårt att förutse.

på den här typen av områden blir resultatet allt som oftast en striktare handläggning som innebär att individer som har lagstadgad rätt till hjälp riskerar att inte få det. Ty så har det visat sig att det hela sköts runt om i landet. Vittnesmålen om beslut som inte överensstämmer med vare sig lagstiftning eller den enskildes behov och om långa väntetider för plats på boende är många. De handikappade och deras anhöriga är inte en röststark grupp. För det är omöjligt att varje dag ha orken att ta strid för något som borde vara självklart.

 

Att dansa med myndigheter är en energikrävande aktivitet. Och det är därför det är så lätt att spara tre miljarder på gruppen assistansbehövande.

 

Det riktigt intressanta med det hela är att samtliga partier är rörande överens om behovet av att bromsa kostnadsutvecklingen. Hur besparingarna kommer se ut mer exakt vet vi ännu inte.

vad det skall sparas på kan vi konstatera följande; Den som har lagstadgad rätt till personlig assistans är en individ som är beroende av en annan människa för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Assistansen kan handla om allt från hjälp med toalettbesök, att sköta personlig hygien, laga mat, följa med ut och handla, städning, hjälp under natten. Den som arbetar som personlig assistent är en förlängning av den assistansbehövande. Utan assistent, inget fullgott liv. Vilket ju kan tyckas som en smal sak för de som tar det som en självklarhet att kunna torka sig själv i baken när man varit på toaletten, duscha, klä på sig, laga sin egen mat när man är hungrig, eller själv kunna ta sig till läkaren om man är i behov av sjukvård. Men för alla är det inte en självklarhet. För vissa är även mycket enkla saker väldigt svårt.

 

Och nu ska det alltså sparas på denna grupp. Vilket inte kan klassas som annat än motbjudande. För besparingen skall trots allt genomföras i ett land som unnar sig skattesänkningar till fullt friska och statligt subventionerade hemmafruar.

 

 

Mer läsning

Annons