Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fy för tacksamhet

Annons

Hellre än att vara tacksam i tv skulle jag tacka nej till de miljondollars McMansions som rustas upp till behövande i program som ”Extreme makeover: home edition”. Min fobi mot tacksamhets-tv sträcker sig så långt att jag till och med har svårt att se andras tacksamhet i rutan.

Tyrannosaurus Rexen i sammanhanget är nämnda ” Extreme makeover: home edition”, en orgie i tjutsnyftskrattande tacksamhet, där familjer som har det eländigt får besök av en god Byggare Bob-fe i form av programledaren Ty Pennington som bygger om deras råtthål till ett palats.

Dramaturgin är att vi först får kännedom om eländet, hur familjen har drabbats och hur orättvist det är att sådana fina människor får lida. Husen de bor i presenteras som trångbodda ruiner. Men så kommer Pennington med ett team av snickare, familjen får resa bort några dagar, och under tiden förvandlas deras mardröm till ett nummer av Sköna Hem. Allt är bara ett förspel för programidéns orgasm: Familjens återkomst. Och det är här som tacksamheten kommer in. Huset avtäcks. Tårar. Skrik. Skratt. Jag-tror-inte-att-det-är-sant-skakningar på huvudet. De mjölkas på varje droppe av tacksamhet. Det är hjärtevärmande och iskallt cyniskt i samma andetag.

Jag tvivlar inte på att familjernas tacksamhetsextas är genuin. Vad jag däremot har svårare att förstå är att människor förväntas uttrycka samma tacksamhet för att en utklädd Martin Stenmarck dyker upp och utlovar, säg, en duett med Sanna Nielsen.

Ja, den senaste installationen i tacksamhets-tv är TV4:s ”Kvällen är din”, ett program som förverkligar människors drömmar. Liksom i ”Extreme makeover: home edition” är det bara värdiga människors drömmar som uppfylls. Om en pedofil eller skattefuskare drömmer om att få framföra ett stort musikalnummer i direktsänd tv kan de glömma det. Drömmarna kan bestå av allt möjligt, från att brottas med Frank Andersson till att sjunga med en idol. Allt som förväntas av dem i gengäld från TV4:s sida är att de ska sprudla av entusiastisk tacksamhet.

Jag har sett ett par avsnitt av ”Kvällen är din” i terapeutiskt syfte, ett slags KBT-behandling för att bearbeta min tacksamhetsfobi. Än så länge fungerar det inte. Jag skruvar obekvämt på mig. Kanske behövs det mer än ett fåtal avsnitt av program som ”Kvällen är din” och ” Extreme makeover: home edition” för att jag ska bli redo att uppbåda lite egen tacksamhet om någon skulle få för sig att uppfylla mina drömmar. Vad exakt de drömmarna består av vet jag inte, men en sak vet jag säkert – de lär knappast kunna uppfyllas av Martin Stenmarck.

Första säsongen av ”Kvällen är din” avslutades den gångna helgen. Alltid något att vara tacksam över.

Till sist: MTV-legenderna Beavis och Butthead återvänder till tv-rutorna i sommar. Frågan är om inte popkulturklimatet har sprungit ifrån dem. Efter att ha varit trött på Filip och Fredrik i, vad det känns som nu, ett halvt sekel, är inte Beavis och Butthead något att trängta efter.

Mer läsning

Annons