Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gammel-Schulmanär tillbaka

Annons

När Alex Schulman fick för sig att spela en anständig människa tappade jag intresset.

Han gav nätmobbningen ett ansikte som bloggare på stureplan.se, men avsvor sig rollen som bloggosfärens sithlord, med förklaringen att bloggaren Alex Schulman var en karaktär, ett experiment i tarvlighet.

Avbönen bestod av en snyftbok om sin döda far samt en sejour i den sövande genren pappabloggande. Om man klagar på ointressanta Facebook-uppdateringar om vad som åts till frukost, är det ingenting mot för att läsa om avkommans avföring.

Men nu har Alex Schulman återvänt på min radar igen, som programledare för två serier under hösten. En av rollerna, som programledare för ”Paradise hotel”, intresserar mig föga, blott i aspekten att den är ett belägg för att den gamla Schulman är tillbaka. Främst är det i rollen som programledare för ”Veckans kanin” som den svarta, sjuka sidan av Alex Schulman kommer till sin rätt.

Konceptet är att en panel diskuterar fyra kända personers klavertramp under veckan, och den som gjorde sig skyldig till den största dumheten får, under en veckas tid, en rosa kanin med märklig lugg efter sig, var han eller hon än befinner sig. Första avsnittet var det politikern Christina Höj Larsen, som tog en kisspaus under en viktig omröstning i Riksdagen, som inte kunde lämna rummet utan att kaninen stod och tittade henne över axeln när hon åt lunch. När hon tog flygplanet hem vinkade kaninen av henne på flygplatsen.

Panelprogram i Sverige brukar sällan lyckas, eftersom jordmånen för panelmedlemmar är så fattig, men i premiären av ”Veckans kanin” lyckades till och med Claes Malmberg vara fyndig, och jag saknade TV8-serien ”Frånvarande” där en panel satt och skvallrade om en kändis som i slutet av programmet fick ge sin syn på diskussionen.

Att skicka en kanin efter någon är så komiskt ondskefullt att man bara kan skratta åt den stackars Riksdags-kissaren som uppgivet ser på sin rosa skugga, som liknar en retarderad kusin till Lisebergskaninen. Idén kommer inte från Schulmans förvridna fantasi, utan ännu bättre: Ett holländskt inkassoföretag använde sig av samma metod för att få människor att betala sina skulder. Metoden blev sedermera olaglig.

I den käcka TV4-skolan, där alla är höga på kaffe och livet – alternativt packade av Bengt Frithiofssons vinprovningar – är Alex Schulman inte en bra programledare. Till skillnad från Peter Jihde och David Hellenius, som är så tv-anpassade att de ter sig avlade framför kameror, har Alex Schulman någonting besvärat över sig, som många av de bästa tv-personligheterna har: Letterman, O’Brien med flera.

Nästa gång Schulman får för sig att bli schysst – skicka kaninen efter honom!

* * *

Till sist: Stackars New Jersey behöver en imageboost efter MTV:s fejkbruna ”Jersey shore”, förlaga till svenska ”Kungarna av Tylösand”. HBO:s nya prestigeserie ”Boardwalk empire” gör lite för att reparera skadan, och då är det ändå en serie om gangstrar som skjuter ihjäl varandra under förbudstiden. Serien är lika snygg som titeln, men jag har svårt att engagera mig efter att ha sett pilotavsnittet. Steve Buscemis huvudkaraktär Nucky Thompson förmår inte att engagera som Tony Soprano gjorde. Men ”Boardwalk empire” är ändå en kvalitetsserie där till och med de som blir skjutna i skallen har mer hjärnverksamhet än bimbosarna av båda könen i ”Jersey shore”.

Mer läsning

Annons