Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Gasa bögarna”

”Bögar till gaskammaren, gasa bögarna”, ropar demonstranter i den polska staden Poznan. ”Homosexualitet är äckligt och onaturligt”, fortsätter de.

Annons

I Polen kämpar de konservativa mot homosexualitet. Den katolska kyrkans makt är stor i landet, och det är förödande att kyrkan inte vill ge alla en plats i samhället. På väggarna längs en korridor i Europäiche Universitet i den polska staden Slubice, som ligger vid tyska gränsen, hänger tavlor med homosexuella som håller varandra i händerna. Två kvinnor håller varandra i handen och skrattar. På nästa står två män och håller varandra i handen. De fotograferade står utanför kända polska byggnader, så att polackerna ska veta var bilderna är tagna. Fotografierna visar att homosexuella är vanliga människor.

– Här i Polen tror många att homosexuella klär sig i rosa och ser annorlunda ut, säger min tyska vän Karin Höhne, som tidigare bott i Polen. Jag tittar på tavlorna, och Karin berättar att en professor på universitetet tänkte säga upp sig om tavlorna inte genast togs ner. Men utställningen som heter ”Se oss” och flyttas runt på olika ställen i Polen, hänger kvar.

Och professorn jobbar också kvar. De flesta i Polen anser att homosexualitet är en sjukdom.

I den polska upplagan av tidningen Newsweek säger Polens premiärminister Kazimierz Marcinkiewicz att ”spridning av homosexualitet är ett hot mot andra medborgares frihet. Om en person försöker smitta andra med sin homosexualitet borde staten ingripa mot ett sådant angrepp på friheten”.

Han är katolik, och anser att familjen är det naturliga. Synen på homosexuella i Polen är fruktansvärd: Homosexuella ska hålla sig borta från offentliga platser, och inte kräva några rättigheter. En homosexuell person får inte vara lärare. Psykologer tror att det krävs oerhörda kunskaper för att hantera homosexuella. En del homosexuella kan inte gå ut utan att bli påhoppade eller hotade. Men det finns hopp i Polen. Ibland demonstrerar människor för homosexuellas rättigheter. Det finns också en liten organisation som heter ”Kampanja mot homofobi”. Den har 500 medlemmar.

Organisationen föreläser för poliser, psykologer, lärare och andra, men det går trögt. Under några föreläsningar har även personer från kyrkan varit med, men de sätter sig på tvären när organisationen berättar om forskning som visar att det inte är någon skillnad på barn som uppfostras av hetero- eller homosexuella föräldrar. Polen bryter mot de mänskliga rättigheterna varje dag. Landet bryter också mot Köpenhamnskriterierna, som talar om vad ett land måste uppfylla för att få bli medlem i EU. Enligt kriterierna måste Polen skydda sina minoriteter, däribland homosexuella. Ändå kränks de varje dag.

Nu när Polen är medlem i unionen har EU ett ansvar att ta upp frågan. Den svenska regeringen måste också ryta till. Sverige var nämligen ett av de länder som drev frågan om ett polskt medlemskap i EU hårdast.

EU och Sverige måste visa att alla ska ha rätt att tycka om vem de vill, och att alla ska ha rätt att vara lyckliga.

 

Sofie Wiklund

 

Mer läsning

Annons