Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

26-åriga Jenny uppstickare på travet

/
  • VD.  Många äldre män i travbranschen tycker fortfarande att unga tjejer som Jenni Åsberg inte har där att göra. ”Det är många som vill tala om vilka fel man gör. Men det är min rörelse, mitt sätt att träna och jag vet vad jag gör”, säger Jenni.
  • STALLHUND. Den franska bulldoggen Bosse köpte Jenni på Blocket för bara några veckor sedan. Det blev ömsesidig kärlek vid första ögonkastet och Bosse följer Jenni i hasorna vart hon går. ”En riktig sköning”, konstaterar Jenni.
  • PÅ STALLBACKEN. Jenni Åsberg på Gävletravet är Sveriges yngsta kvinnliga travtränare med proffslicens. Hennes team har 40 hästar i träning, några av de mest lovande är Sanna Sherona (bilden), Nicholas Frontline och Blue Star Miracle.
  • – Jenni är en oerhört framåt tjej som trots sin ungdom skaffat sig en massa erfarenhet. Hon har ett långt och framgångsrikt travliv framför sig. Hon är tuff och orädd, tjejer behövs i den här mansdominerade världen. Johan Lindberg, sportchef för trav i Gävleborg
  • – Hon är ung, ambitiös och duktig. Det känns som om hon har den rätta viljan att lyckas. Ulf Ohlsson, stjärnkusk, Sundsvall
  • – Jenni har redan många hästar i träning och driver banans största stall fast hon är färsk. Hon är en duktig kusk och har stora möjligheter att lyckas. Kanske behöver hon en riktigt bra PR-häst för att blomma ut. Roger Nygren, travexpert, Gävle

När Jenni Åsberg var fyra år fick hon sin första häst, shetlandsponnyn Sigge.

20 år senare blev hon Sveriges yngsta kvinnliga travtränare med proffslicens och gav därmed den gamla tidens travvärld fingret, prytt med både silverring och turkost nagellack.

Jenni har bestämt sig för att satsa allt och lägger gärna ner 18 timmars arbetsdagar på att hennes team ska bli framgångsrikt på travbanorna.

Hon har både styrkan och modet.

Eller som pappa Anders väljer att uttrycka det, ”ett helsikes humör”...

Annons

Ovanför stalldörren på Gävletravet hänger skylten med Team Åsbergs logga och färger, vita stjärnor på grön botten.

Fyraåriga stoet Sanna Sherona släpps från sulkyn och blir ompysslad i stallgången.

– Hon har sprungit in 200 000 kronor hittills. Jag tror mycket på henne, säger Jenni.

Stoet har vackra glaspärlor i sitt pannband. Men i en av stallets kammare hänger ännu vackrare träns, med hela namnet Sanna Sherona i glittrande strass.

– Det ska vara lite blingbling när det blir tävling, säger Jenni glatt. Ägarna gillar när hästarna är blanka, flätade och fixade till loppen, och det gör jag med.

När Sanna Sherona är färdig för vila brygger Jenni kaffe i det lilla fikarummet intill boxarna. På väggarna hänger minnen från framgångsrika lopp – och på diskbänken står nödproviant i form av ett paket flingor och en påse korvbröd.

Jenni är uppväxt i stallet. Pappa Anders Lindström är känd Gävletränare och när Jenni fick sin proffslicens i fjol tog hon över verksamheten så att pappa kunde gå i travpension.

De två senaste åren har Jenni och hennes sambo Fredrik Wallin kört in över 1 miljon kronor per år till sina hästägare. Målet är förstås att hela tiden öka den summan och klättra uppåt i rankingen. Paret satsar mest på unghästar.

– En färdig tävlingshäst kostar så oerhört mycket pengar. Vi försöker satsa på yngre hästar som vi kan forma helt själva. När de sen presterar finns det ingen bättre känsla, ler Jenni.

Hästägarna är Jennis kunder. De lämnar sina hästar för träning och skötsel i hennes vård mot betalning och hoppas att Jenni och hennes anställda är rätt personer att ge pengar tillbaka på investeringen genom att vinna lopp.

• Hur klarar du pressen och förväntningarna från ägarna?

– Man måste ha en bra kommunikation. En del har inte tålamod och tycker att det tar lång tid. Men jag måste tro på mig själv och det jag gör. Kunna förklara när ägarna undrar vad jag gör. Ibland blir det jobbiga samtal, när man måste meddela att en häst skadat sig till exempel.

– Men många ser att vi satsar och är ambitiösa. Jag tror att allt hårt arbete vi lägger ner kommer att löna sig. Och storleken är idealisk nu, jag vill behålla kontrollen över hästarna.

• Och om ägarna vill att någon annan kör i loppet när man tränat en häst länge. Blir man sur?

– Nej, det är ändå jag som tränat upp hästen. Men unghästarna vill jag gärna köra själv i början. Då är det jag som vet vad man kan förvänta sig av hästen.

Travet är en tuff bransch som kräver stenhårt psyke och en envishet utan gräns. Konkurrensen är enorm, arbetsdagarna har knappt något slut, och som ung tjej i en business dominerad av män blir det ännu svårare. Som i många andra branscher bygger företagandet på att man släpps in i manliga nätverk och att hästägarnas traditionella syn på dugliga hästkarlar vidgas till att gälla dugliga hästkvinnor också.

Det kördes damlopp redan på 30-talet, men i pressen beskrevs de snarare som cirkusföreställningar som kunde få roa publiken en stund. Inte förrän 1971 blev det tillåtet för kvinnor att köra proffslopp. Några år tidigare hade tipstidningen Jägersroguiden tagit tydligt parti för kvinnliga körsvenner och hänvisat till den ryska mästartränaren Maria Burdova, som med dispens fått tävla i Elitloppet.

I dag är ungefär 25 av 400 svenska proffstränare kvinnor. Bland lärlingarna är hälften tjejer, vilket tyder på att det verkliga genombrottet kan komma om några år. Förbundet Svensk travsport välkomnar utvecklingen.

• Hur blir du själv bemött av de andra kuskarna?

– Stjärnkuskar som Björn Goop och Erik Adielsson på Solvalla behandlar alla professionellt och visar stor respekt. Det är på småbanor ute i landet som det kan bli lite bråk fortfarande. ”Kärringjävel” eller ”Flytta på dig, lilljäntan” kan de slänga ur sig.

Jenni Åsberg har tydliga förebilder inom travet, främst nämner hon Stig H Johansson och Örjan Kihlström.

– Stig H har man ju jättestor respekt för förstås. Örjan har mycket kyla när han kör, gör inga förhastade grejer. Han tar det på hästens villkor också, det är inte ofta han tömmer hästarna helt.

• Och hurdan är du själv på travbanan?

– Jag tar för mig mer och mer, man får inte vara blyg. När det är lopp kör vi alla på lika villkor. 95 procent av kuskarna är där för att vinna och vi kan bli väldigt osams och vråla hemska saker åt varann. Men några minuter efteråt har det runnit av oss. Alla kan göra fel, ena gången är det jag som kör lite för snävt, nästa gång någon annan.

Ett travlopp är ett tjyv- och rackarspel utan like. Det tar lång tid att bli erfaren och att se den bästa strategin för varje häst och lopp. Efter mer än 1 200 löp blir Jennis misstag färre och färre.

– I mitt tredje lopp här på travet skulle jag köra familjens egen häst och kom ut i stor ledning i sista svängen. Jag kunde helt enkelt inte förlora. Ändå skulle jag rycka huvan av hästen och slarvade så jag tappade ena tömmen och hästen galopperade ut åt sidan. Men det är sånt som händer. Jag gör inte om det, säger Jenni.

Jenni och Fredrik bor i lägenhet i stan, till skillnad från många proffstränare som har egna hästgårdar. En fördel, tycker Jenni, än så länge. De kan koncentrera sig på hästarna och slipper mycket annat jobb.

• Har du någon fritid över huvud taget?

– Jag har hunnit med krogen och allt det där också. Men travet är en livsstil. Kollar man på tv hemma går tankarna lätt till hur man ska rätta till något som inte fungerar med en häst. Men Fredrik och jag försöker ta ledigt någon långhelg ibland. Vi ska faktiskt åka till Malta, men mer än fyra dagar kan vi inte vara borta.

På lördag är det V 75, men i skrivande stund vet vi ännu inte om någon av hästarna i Jennis stall kvalificerat sig till loppen. Men Jenni hoppas.

– Det är vår elitserie, självklart vill man köra där!

Mer läsning

Annons