Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

5 000 rusade i vårrusk

/
  • LÅNGSAMT I STARTEN.Tio minuter efter snabblöparna får vi i bakersta gruppen äntligen ge oss i väg. Då har Hanna Salander bara sju minuter kvar             till mål. Peter Siepen och jympaledare från Friskis och Svettis gjorde vad de kunde för att hålla igång de omkring 5 000 kvinnorna. Efter mål väntade sponsorprylar och en kort, kall picknick med vänner eller kollegor.
  • JYMPA. Ledare från Friskis och Svettis drog i gång Vårruset en kvart före start.
  • TORRT. Det föll inte en enda droppe regn på de vårrusande kvinnorna. Men det krävdes en rejäl uppvärmning i rusket.

Omkring 5000 kvinnor trotsade de hotande regnmolnen i går kväll och gav sig ut på ett vårrus runt stan. Arbetarbladets reporter Hanna Lundquist tar en runda tillsammans med några kollegor, och inser att målet för de allra flesta deltagare är just en trevlig kväll med kollegorna. Långt där framme finns dock några som gör ett riktigt bra lopp.

Annons

Så här såg planen ut: mysig kväll med ett glatt gäng kollegor, ivrigt påhejade av vår självutnämnda hurtbulle Josefin, ni vet Ockelboreportern med träningsblogg som för några månader sedan inte ägde ett par löparskor. En rask promenad genom ett fullsatt Gävle, en bild inifrån den där folkfesten som varje vår samlar tusentals kvinnor. Lite lagom motion. Och till sist en mysig picknickstund i den gröna, sköna och soliga Regementsparken.

Men härom veckan ändrades planen. Jag skulle visst jobba på tidningen i kväll. Det skulle Sandvikenreportern Marie med. Och Lynda, vår lokalredaktör i Hofors, kunde inte smita från kommunfullmäktige. En annan anmäld kollega måste ta hand om sin häst, och ytterligare en drabbades av halsont och feber. Det fanns inte på kartan att även jag skulle backa ur. Vad skulle Josefin säga?

Så här är jag nu, mitt i det bakre ledet, med anteckningsblocket i en magficka. Ett par avlagda innegympaskor på fötterna, och överdragsbyxorna kvar på. Den där picknicken kan jag nog se mig i himlen efter om jag ska hinna skriva den här artikeln innan jag somnar i kväll. Och ja där uppe i himlen, där ser jag ingen sol utan en grå himmel. Under natten satte sig en kliande, tjock känsla i halsen, så jag är inte tokpeppad. Jag har gluttat på SMHI:s hemsida hela eftermiddagen för att försäkra mig om att molnen inte ska läcka efter klockan 18.

Men folkfest ska det vara, så det är bara att leta fram det goda humöret. Klungan omkring mig hjälper till. Friskisledare hejar på, och ett folkhav koordinerar sina rörelser för att värma upp i den kalla fukten. De med löparambitioner ställer sig längst fram och ger sig av prick klockan sju. Josefin, Nina, Ulrika och Tina ställer upp i andra startgruppen och får vänta fem minuter. Jag, Christina, Anne och Catrin har bestämt oss för att gå, och hamnar då sist tillsammans med både barnvagnar och stavgångare. När vi startar tio över sju har de första löparna redan hunnit halvvägs.

Vi går axel mot axel förbi Strömvallen och Konserthuset, över Kvarnbron. En strid ström springer förbi Milles änglar medan vi har hela rundan till Stortorget och upp på Söder kvar. Första kvinnan är i mål, Hanna Salander från Hässelby, en minut före tvåan. Men det där med vinnare verkar inte vara grejen med Vår Ruset, som jag hellre hade stavat Vårruset. En halvtimme senare, när även vi lunkare är i mål försöker jag förgäves hitta någon funktionär som kan berätta vem som vann. Erik Proos från Gefle IF medger att han nog var den enda från arrangören som skrev upp vinnarens namn. Han minns det bara hjälpligt, och lappen, den råkade han ge till Gefle Dagblad. Reportern där vill inte dela med sig, men till slut hittar vi en Hanna Salander som kommer från Dalarna och springer för Hässelby. Från Gefle IF hittar vi Moa Enmark på tredje plats och Nina Gudmundsson på fjärde.

Här och där i centrum står folk och tittar på kvinnorna som springer, joggar och går förbi. Några musikgrupper spelar och på några ställen bjuds vatten i plastmuggar som sedan hamnar på gatan. Det är gott om lag-t-shirts med texter som "Stenebergsbrudar jobbar", "Häxans qvinns", "Sätra hemtjänst" och "Fråga oss om tandblekning". När det är vår tur att passera Milles änglar på väg mot Boulognern hamnar jag sida vid sida med Lena Svedén, barnskötare från Hofors. Hon och hennes kollegor från Robertsholms förskola går/springer för tredje året i rad. Tolv stycken är de, bara två kollegor saknas, och jag skäms en aning för att vi inte lyckats skrapa ihop fler. För det är ju inte särskilt jobbigt det här, att gå fem kilometer, eller jogga om man har vanan inne. Men det är klart, man kan ha annat för sig en mulen måndagkväll.

– Det känns bra att komma ut och röra sig lite, och att göra något ihop även på fritiden, säger Lena Svedén.

50 minuter efter start gör vi ett försök att jogga i mål, men det är trångt i fållan. Vi möter strålande glada kollegor, Josefin, som fixade de fem kilometrarna på 28 minuter, Nina på 31 och Ulrika på 32. Nästa år lovar de ännu bättre resultat, och vi som går lovar att försöka få med oss fler. Tack för en trevlig kväll!

 

Mer läsning

Annons