Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Abdullah väljer hellre bort semestern än kunderna

/
  • SJÄLVPLOCK.  Abdoulha Öcal gillar självplock, liksom kunderna gör.
  • ORDNINNG. Abdoulha Öcal plockar och ordnar för att varorna i hyllor och annan förvaring alltid ska se så bra ut som möjligt.
  • DILL. Gävle gross har inte enbart utländska produkter, utan även något så svenskt som dill.
  • POPULÄRT. Frön och nötter i lösvikt är det stor efterfrågan på.

Det är torsdag, klockan är strax före tolv och Abdullah Öcals livsmedelshall Gävle Gross på Norr har precis fått in veckans andra sändning färskvaror. En jämn ström muslimer från främst Nordost och Öster kommer för att handla och språka om det som hänt sen sist.

Annons

Abdullah är kurd, 48 år, gift med Emine, har fem barn, kom till Sverige och Gävle för elva år sen efter tretton år i Norge, och har både norskt och svensk medborgarskap.

– År 2000, när det inte längre gick att driva restaurang med vinst i Norge flyttade jag till Gävle eftersom jag har min syster Haltice och hennes man, och flera kusiner här.

Samma år lämnade Emine, som Abdullha gifte sig med 1986, och parets då fyra barn Turkiet för Gävle.

Vi sitter och pratar i ett litet utrymme med ett bord och tre stolar, diskbänk och kylskåp innanför butiken och lagret. Ett gallerförsett fönster mot bakgården är öppet och luftdraget leker med spetsgardinen. Abdullah torkar av plastduken med solrosor med lite hushållspapper och bjuder mig en burk granatäpplejuice.

1987 var Abdullah var 23 år, nygift och socialist. Det politiska klimatet och Abdullahs ambitioner om en bättre framtid för familjen gjorde att han bestämde sig för att flytta till Norge och där söka politisk asyl. Emine och parets ettåring stannade i Kulu – en förort till miljonstaden Konya i centrala , tillika provinsens administrativa huvudort – i 13 år.

Att bo i varsina delar av världen hindrade dock inte familjen från att växa. Tre av parets fem barn föddes mellan 1997 och 1999, och det femte i Gävle år 2000.

– Jag var inte politisk flykting i dagens mening och kunde resa hem varje år, berättar Abdullah och förklarar att det i mitten på 1980-talet var lätt att få politisk asyl i Norge.

I norska Fredriksstad byggde han sig ett litet imperium bestående av en restaurang, en pub och två gatukök, och blev en aktad och populär Fredriksstadsbo.

Så populär att han kunnat bli fritidspolitiker. I alla fall uppmuntrades han till det.

– Många Fredriksstadsbor och politiker ville att jag skulle engagera mig i byns politik.

• Vad gjorde du för att vinna det förtroendet?

– Jag hade mycket akademiker, bank- och myndighetsfolk, poliser, journalister och politiker som gäster och kunder. Politiskt är jag socialdemokrat och står åt vänster, men jag hade inte tid för politik. Vi pratade och diskuterade mycket tillsammans, och journalisterna skrev mycket om mig, varför vet jag inte. Kanske för att jag var trevlig!

Abdullah reser ofta hem till Norge, och var där 17 maj för att fira Norges nationaldag.

• Var trivs du bäst, i Norge eller Sverige?

– I Norge kan man tjäna mycket pengar, i Sverige tjänar man inte lika mycket. Det är ekonomiskt svårt att vara företagare här, men man kan klara sig bra här på erfarenhet, personkännedom, att ge bra service och att vara personlig. Jag mår bra här och kan känner mig trygg. På den moten är arbetslivet bättre i Sverige än i Norge. Fast jag jobbar för mycket.

• När hade du semester senast?

– Jag har aldrig haft semester eftersom jag måste ha en ersättare i affären då, och jag är inte säker på att en vikarie skulle sköta affären och kunderna så bra som jag. Jag avstår hellre från semester än att förlora kunder. Men jag att umgås, resa, spela och titta på fotboll och att fiska.

• Är du ledig under ramadan?

– Nej, men det är lugnare i affären då. Vi har två ramadan. 70 dagar efter den första delar man ut lamm- och kalvkött till de fattiga. Eftersom vi inte har några fattiga här skickar vi pengar till fattiga länder istället.

Abdullahs affär omsätter mellan fyra och en halv och fem miljoner kronor idag.

– Sen jag köpte Gävle Gross har omsättningen minskat på grund av att Maxi Ica, Liedl, Willys och två utländska butiker etablerat sig. Att affären fortfarande står på benen har jag min personlighet och kunderna att tacka för.

Abdullahs första inkomst i Gävle var restaurangen Kungshallen i kvarteret intill och som han drev tre år tillsammans med några av sina kusiner.

– Men det var jobbigt och jag tröttnade. Efter ett år fick jag chansen att driva ett hotell i Torsby, Björnidet med 30 rum, och flyttade dit.

Men efter ett år var Abdullha i Gävle igen, då han erbjöds att köpa Gävle Gross.

I butiken finns omkring 300 färska, konserverade och frysta produkter. De flesta tar han från Turkiet, Syrien och Libanon, men även Italien, Spanien, Holland, Latinamerika och Afrika bidrar till mångfalden i Abdullahs hyllor, diskar och frysdiskar.

Abdullahs syn på driften av affären betyder inte att han sköter a-l-l-t själv. Han har en praktikant – Jasmine – och en deltidsanställd – Osman – som beställer och packar upp varor, och även tar emot dem i Årstahallen i Stockholm och kör hem dem.

• Är du nöjd med ditt livsverk?

– Det finns ingen framtid i livsmedel, och jag sörjer mycket över att jag inte studerat. Egentligen hade jag velat ha något akademiskt. Jag driver affären för min familjs överlevnad, inget annat. Men jag sätter en ära i att göra det bra.

Vi går ut i butiken igen och råkar på en landsman som bott i Norge.

– Nu bor hon i Gävle och vi har blivit goda vänner, och förstått att våra föräldrar kände varandra!

Det doftar det tvättmedel och kryddor, frukt och grönt i affären. För resenären en turistisk och salig blandning. För kunderna en mötesplats. För Abdullah tolv timmars arbetsdag, sju dagar i veckan, året runt.

Adullah säger att han inte saknar Turkiet – vare sig landet eller kulturen. Däremot sina föräldrar, och syskonen som alla lämnat Turkiet för Centraleuropa.

• Vem är du idag? Kurd, norrman eller svensk.

– Jag är skandinav. Kunde jag skulle jag hälsa på mina syskon. Jag lever ett gott liv här, kan utöva min religion, besöker regelbundet moskén, och har kompisar bland mina kunder. De syns jag är trevlig.

Tetha Åhs

Mer läsning

Annons