Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åh, Sara – vilken kraft!

/
  • ”Man måste skapa sig ett liv och stå ut med sig själv, det är det som är meningen!” Sara Kreft är tillbaka efter sin stroke.

– Jag tänkte ”shit, nu dör jag” och jag tänkte på mormor som nyss gått bort.
För ett år sedan drabbades sångerskan Sara Kreft av en stroke.
I dag är hon aktuell med en ny skiva och vet återhämtningens värde.

Annons

Det blir mycket skratt i ett samtal med Sara Kreft. Ändå är det otroligt att hon sitter här så avslappnat. De senaste åren har varit tuffa, men hon har alltid levt utifrån musiken, fyllt på energin där, säger hon som spelat med ”alla” lokala band, alltid skrivit musik själv och 2011 kom med i True Talent på TV3 och fick Tommy Körberg som coach. Det ledde till Cabaret i gasklockorna 2013.

– Det var utmaningen, medger Sara som fick mersmak i rollen som Fräulein Schneider, en av de viktigaste i uppsättningen och för vilken hon fick lysande recensioner.

– Jag var så bekväm i att vara tant! Älskade när jag fick måla på mig rynkorna i logen.

Fräulein är väl sisådär 20 år äldre än Sara och alla trodde att hon gjort en de Niro och gått upp i vikt för rollen. Sanningen var att hon var gravid. Mitt i föreställningarna kom katastrofen; på ultraljudet ser man att något är fel och Sara tvingas avbryta graviditeten i vecka 22.

– Man bara gråter. Utan Fredrik hade jag gått under. Han var en klippa och han hade ju också förlorat ett barn. Det blev en låt, ”My Kin”, som vi släppte sedan.

Hon tystnar, tänker och säger att det alltid varit kaos runt henne. Att familjen vant sig. Från ungdomens utanförskap till det vilda liv som ledde till att hon i dag är nykter alkoholist.

– Jag pratar gärna om det, det är inget jag skäms över, men heller inget som identifierar mig.

Hon har alltid gjort saker fullt ut. Så för ett år sedan bestämde hon sig, det skulle bli triathlon. Hon kunde köra flera pass om dagen parallellt med musiken och det ”vanliga” jobbet som vaktmästare i Hille kyrka.

– Jag tränade åt helvete för mycket!

Då kom nästa smäll; hon fick en ­stroke.

– Pappa och jag hade varit ute på sjön. Jag simmade i våtdräkt och han rodde bredvid i båten. Det var tio grader i vattnet. Dagen efter var jag yr, men åkte ändå och sjöng på ett bröllop. Fick stanna och spy efter vägen.

Hon blev inte bättre och hamnade på akuten. Där konstaterades en blödning i lillhjärnan och Sara blev inlagd på strokeavdelningen.

– ”Shit, nu dör jag” och jag tänkte på mormor som nyss gått bort. Och jag lovade mig själv tre saker om jag överlevde: Att städa vinden, att köpa studiotid i stället för att harva i källaren och skaffa mig en silverfärgad bil med många knappar. Allt det har jag gjort i dag!

Hon blev sakta bättre och skrevs ut efter en vecka. I dag är hon svagare i ena sidan av kroppen och blir fort ”hjärntrött”, men satte stopp när man ville ge henne en rullator:

– Hemma hittade jag sådana där plogpinnar efter vägen som jag gick med, ringde till mamma som bor bredvid och sa ”sätt på kaffet – nu kommer jag” och var väl där en halvtimme senare...

I dag kan hon le åt minnet.

– Man måste skapa sig ett liv och stå ut med sig själv, det är det som är meningen!

Hur hon än skriver, vilken genre hon än försöker anamma, blir det svart poesi, säger hon som är uppvuxen med grunge och har Pearl Jam som husgudar. Men på sistone har hon tagit sången vidare och närmat sig visa och gospel, senast med Samuel Ljungblad – som sjöng på prinsens bröllop – på Konserthuset. På nya skivan ”Indifference” har hon blandat friskt.

– Allt från gospel till punkrock. Varför inte, alltid finns det något som någon gillar.

När släpper du den?

– När det lugnat ner sig lite, vi har drabbats av allvarlig sjukdom i familjen nu också. Men skivan är färdig, det är bara att trycka på en knapp. Sedan vill jag göra en skiva med visor av Ulla Billquist, hon var supercool!

– Folk undrar ”hur orkar du?”. Svaret blir ju: Har jag något val?

Mer läsning

Annons