Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ann fick jobb till slut – i Vansbro

/
  • Tre år. Exakt tre år tog det innan Ann Axelson fick ett arbete efter fabrikens nedläggning i Norrsundet. Hon har delat ut hundratals cv:n under den tiden.

Ann Axelson var beredd att göra vad som helst för att få ett arbete. Nu har hon fått ett, och för att kunna tacka ja, så har hela familjebilden ändrats. Ingenting är viktigare än att ha ett arbete och en lön, menar hon.

Annons

Hon var en av de 325 arbetarna som blev arbetslös när fabriken i Norrsundet lades ned. I augusti 2008 fick hon gå hem, och därefter har varje dag varit en kamp för att åter få ett liv, som hon uttrycker det.

Egentligen började kampen redan 1986 efter att Ann utbildat sig till instrumenttekniker och sökte ett arbete på fabriken i Norrsundet.

Outbildad fick tjänsten

– Redan under min praktiktid fick pappa gå in som garant, ta ansvar för mig under yrkesutbildningen. Jag var ju kvinna. När jag var färdigutbildad, dessutom med extra tilläggsår inom automation i Sandviken, så var det en kille, som inte ens sökt jobbet och som inte var utbildad, som fick tjänsten före mig, berättar Ann.

Nästa gång hon sökte ett jobb i Norrsundet fick hon hjälp av facket för att som kvinna få det arbete hon utbildat sig till.

– Det var då som mitt eget engagemang för att arbeta fackligt väcktes, inflikar Ann.

Hon fick ett jobb till slut, och därefter kom barnen i tät följd. När de stora personalneddragningarna 1992 trädde in skulle Ann få lämna sitt jobb på grund av de många barn hon hade.

– Då hjälpte arbetskamraterna och facket mig igen. Jag blev kvar, men många andra fick gå. Jag minns att jag började arbeta igen när Jonas bara var två månader gammal, men det gick bra, säger hon.

Letat i tre år

Sedan augusti 2008 har Anns tillvaro gått ut på en enda sak: att hitta ett jobb igen.

– Inget annat betydde något, det var ett jobb som var den enda möjligheten för familjen att få ett liv igen, menar Ann.

Till en början sökte hon allt som fanns att söka.

– Jag sökte till Göteborg, men undrade samtidigt när jag skulle hinna träffa familjen. Det hade dock ingen betydelse i sammanhanget, fick hon till svar. Om Ann inte sökte alla jobb hon kunde blev hon utan ersättning från Arbetsförmedlingen; så var det.

Då började hon fokusera på ställen där hon hade kontakter. Exempelvis en kompis i Vansbro.

– Jag åkte till Vansbro. Uppsökte varje företag, varje affär, alla fick mitt cv. Ingen hade något jobb att erbjuda, men de tackade för mitt initiativ, berättar Ann.

Parallellt med Vansbro gjorde hon samma sak med Gävle, Sandviken, Söderhamn, Bollnäs. Ann uppsökte alla intilliggande kommuner. Arbetsdagen började klockan 07.00, och fortsatte hela dagen.

– Jag vet inte hur många cv:n jag delade ut under den tiden, säger Ann.

Fick jobb i Vansbro

Ett år senare fick hon ett telefonsamtal. Det var från Vansbro, Rindi pelletstillverkning. De undrade om Ann fortfarande sökte arbete, och om hon i så fall kunde komma dagen efter.

– Klart jag kunde! Gud vad glad jag blev! Det fanns inga hinder, bara jag kunde få ett jobb igen, det var det enda som räknades, förklarar Ann.

Rindi hade en klar policy med jämställd personal. På varje skift skulle det finnas en kvinnlig och en manlig arbetare. Personalchefen var en kvinna, och Ann kände direkt att klimatet var bra.

Inom kort hade Ann bestämt sig för en tvåa i Dala Järna, cirka en mil från arbetet i Vansbro.

– Jag hann inte ens titta på den. Jag bestämde mig direkt utan att ha sett den, säger hon.

Problemet var att Ann varken hade råd att utrusta en tvåa, eller att ens flytta dit.

– Räddningen blev att äldsta dottern Madelene lämnade sin bostad i Stråtjära för att flytta till Vansbro med mig. Hon hade ju ett helt bohag med sig, jag hade aldrig haft råd att flytta annars, menar Ann.

Fick också jobb

Ödets ironi spelades upp så att Madelene samtidigt fick arbete på Rindis paketering, och minstingen Jonas sade att han följde med mamma och storasyster till Vansbro.

– Just nu är Jonas fylld av förväntan över att få börja i en helt ny skola med nya kamrater och rutiner, säger Ann.

Ett arbete med en riktig inkomst betyder mer än något annat. Anns familj har varit positiv och stöttande.

– Jag jobbar skiftgång nu. 06.00–14.15, 14.00–22.15, eller 22.00–06.15. Helger är det tolv timmars arbetsdag eller natt. Som mest jobbar jag fyra nätter i rad, det är inte så farligt, menar Ann nöjt. I och med att Madelene jobbar här också tar hon hand om Jonas när jag jobbar.

Ann Axelson säger flera gånger att känslan av att få en månadslön igen, väger upp allt. Precis allt.

Låna till hyran

Hon får dock vänta till 27 september innan den första lönen.

– Jag måste hyra lägenheten från 1 juli, men jag får ingen lön förrän i september. Två hyror innan lönen gjorde att jag knappt kunde tacka ja till jobbet. Tack vare min snälla bror fick jag ett lån till hyran tills vidare, säger Ann.

Så snart det blir pengar över ska hon köpa lite nya kläder; både till sig själv och barnen; det var länge sedan de kunde köpa något nytt, säger hon.

Exakt tre års arbetslöshet vändes till ett lyckat arbetstillfälle för Ann Axelson. Men hon har kämpat hårt för det, och familjen skydde inga medel för att lyckas få en heltidslön i familjen igen.

Mer läsning

Annons