Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna-Lena från Gävle räddar liv på Medelhavet

/
  • Anna-Lena Halvarsson ombord på fartyget Poseidon.
  • Flyktingarna betalar mellan 100-150 euro för den livsfarliga resan.
  • Flyktingarna är ofta uttorkade och undernärda när de tas om hand och behandlas därför med dropp.
  • Trycket på den italienska gränsen har ökat enormt under de senaste åren.

Det har kallats "Dödens hav". Många pratar och oroar sig över situationen på Medelhavet. Anna-Lena Halvarsson från Gävle bestämde sig för att göra något åt det och åkte ner för att hjälpa de tusentals flyktingar som flyr sina hemländer i hopp om ett bättre liv.

Annons

– Många har inte mer än en tandborste i bakfickan och ett par flipflop-tofflor på fötterna. Värst är att se de ensamkommande barnen.

Anna-Lena Halvarsson är sedan några dagar hemma i Gävle och huset i Hille igen. De senaste 18 dagarnas erfarenheter har hon inte riktigt hunnit smälta än. Hon är en av de cirka 100 frivilliga från svenska Kustbevakningen som under sommaren är nere på fartyget Poseidon och räddar liv på Medelhavet.

– Det är meningen att det ska vara gränskontrollsarbete men det mesta är ren sjöräddning, berättar hon.

När räddningsprojektet startade var Anna-Lena mammaledig från sin tjänst på Kustbevakningen. Hemma hade hon en ettårig dotter. Tillsammans med sambon Markus resonerade hon att det var nu eller aldrig. Hon ville verkligen åka och i framtiden skulle det vara ett större problem att åka ifrån dottern.

– Han var nästan mer positiv än vad jag var, berättar hon.

Svenskarna assisterar Frontex, Europas byrå för yttre gränskontroller, i deras arbete. Det svenska fartyget Poseidon och dess besättning har räddat livet på över 1000 flyktingar sedan början av juni. Frontex har totalt räddat närmre 70 000 flyktingar sedan början av året.

Flyktingarna, varav många kommer från de norra delarna av Afrika och Syrien, färdas ofta på havet i gummibåtar byggda för ett 15-tal personer. Ombord kan de vara uppåt 100. En av gummibåtarna svenskarna plockade upp hade varit på drift i tio dagar i hög sjö, en outhärdligt gassande sol och utan både mat och vatten.

– En av passagerarna hade avlidit och många var väldigt illa däran, en del var så uttorkade att de inte gick att behandla med dropp. Få vill egentligen inte fly från sina hem, men man förstår hur illa situationen i hemlandet är när de är villiga att ta chansen på en båt över Medelhavet.

Anna-Lena berättar vidare om arbetet på sjön och de erfarenheter hon samlat på sig.

– Det finns så mycket pengar i människosmuggling, mer än i handeln med narkotika. Smugglarna tillhör stora nätverk och man tar ut stora extraavgifter för att dela ut flytvästar. Smugglarna är dessutom nästintill omöjliga att sätta dit. Människorna som kommer har ofta svag tillit till myndigheter. Man ser nervositeten i deras ögon när jag, som bär uniform på jobbet, närmar mig. Ofta är människorna i chock när vi plockar upp dem ur båtarna.

Med de enorma flyktingströmmar som just nu söker sig över Medelhavet kan arbetet ibland kännas hopplöst men Anna-Lena känner ändå att hennes insats gör skillnad, att den spelar roll.

– Självklart, jag känner mig stolt över att verkligen ha gjort något, men för att inte bara lindra symptomen måste det till politiska insatser.

– Känslan när man till slut hjälpt någon i land och de tackar en från djupet av sitt hjärta. Den kommer jag aldrig att glömma.

Mer läsning

Annons