Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är jag svensk eller invandrare?

/

Annons

LÄS OCKSÅ: Nu ökar klyftorna i Gävle

Jag har bott i en lägenhet på Nordost. Då var jag en invandrare bland alla andra invandrare. Nu bor jag i ett hus, i ett väldigt svenskt område. En invandrare bland alla svenskar.

Antingen är du en invandrare eller en svensk. Ibland får du även klassas som tredje generationens invandrare. Antingen är du svart eller vit, rik eller fattig, intelligent eller dum. Antingen eller. Aldrig något annat.

Jag känner att jag efter mina 23 år på jorden fortfarande befinner mig i en identitetskris. Är jag en invandrare för mitt palestinska ursprung som är orsaken till att jag inte har det etniskt svenska utseendet? Eller får jag bli sedd som den svensk jag känner mig då jag är född och uppvuxen i landet?

Jag kan inte låta bli att påverkas av frågor, blickar och kommentarer som jag fått möta i mitt liv. Nästan alltid har det blivit en diskussion kring huruvida jag är svensk eller inte och hur det kommer sig att jag behärskar det svenska språket. Jag ser ju inte ut som en svensk?

Det är synd. Nästan tragiskt. Det finns redan förutfattade meningar om vem jag är, var jag bor och vad jag jobbar med. Allt det grundat på mitt utseende.

Invandrare sätts i ett fack. Svenskar i ett annat.

Uppdelningen mellan svenskar och invandrare är ett gott exempel på hur Sverige är segregerat. Segregation innebär att graden av homogenitet är hög inom ett område, till exempel att de flesta i området har lika hög inkomst eller är i en viss ålder. Villastaden är ett exempel på ett segregerat område i Gävle. Segregation är alltså inte per automatik en fråga om invandring.

Jag tycker inte att segregation i sig är ett problem, däremot genereras fördomar och missuppfattningar när det görs skillnader på människor. Att det liksom dras en linje mellan svenskar som bor i dyrare områden och invandrare som oftast klumpas ihop i de billigare områdena.

Människor bor där de bor av olika anledningar. Vi har den ensamstående mamman med fem barn som inte har råd att bo i en villa, och därför väljer att bo i Andersberg där det finns lediga lägenheter. Vi har familjen som flytt kriget i mellanöstern och söker sig en trygghet samt gemenskap bland sina släktingar i ett invandrartätt område. Vi har paret som väljer att bo i en villa, för att inte riskera att bli störda av grannars höga musik om kvällarna.

Därför blir det ett problem när människor döms utifrån deras härkomst, inkomst eller boende och sätts i ett specifikt fack. Det tyder på att något har gått snett i vårt samhälle.

Så hur blir det nu, räknas jag som en invandrare eller svensk? Oklart?

Vi alla borde tycka att det snarare är betydelselöst.

Om vi bara tar ett steg närmare till varandra. Varandras likheter och olikheter. Om vi bara tror på det. Då ser jag ett annat Sverige i framtiden. Ett Sverige där vi inte är några svenskar eller invandrare. Bara människor. Unika individer med speciella bakgrunder som tillsammans skapar ett fantastiskt, respektfullt, accepterat, mångkulturellt Sverige.

Mer läsning

Annons