Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Army Fitness – något för dig?

/
  • AV DEN SNÄLLARE SORTEN. Det här var en av många parövningar då jag helt glömde hur jobbigt det var. Man stod i armhävningsställning, på tå, och skulle slå den andra på händerna. Elin Andersson och min övning liknade mer klappleken.
  • NÄRKONTAKT. ”Försök att svinga dig över till andra sidan”, tipsar Robert Hadin. Men hur sjutton svingar man sig när man knappt kan                     hålla sig kvar? I stället råkar jag knäa honom lite olyckligt.
  • GEMENSKAP. Joggingen är den lätta biten.

Semestern är över för länge sedan och det är dags att börja botanisera i Gävles träningsutbud. Men hur väljer man rätt när det erbjuds en hel djungel av olika träningsformer med häftiga namn som är svåra att komma ihåg?

Nu drar Arbetarbladet igång en serie där vår reporter testar utbudet åt dig. Är det något just du är nyfiken på? Hör av dig!

Här är första delen – Army Fitness.

Annons

I flera dagar har jag fasat. Försökt känna efter om jag ändå inte är lite, lite förkyld så att jag kan ställa in träningen. Army Fitness med Daniel Hallgren som har vunnit Brandmanna-VM. Han är alltså ”världens tuffaste brandman”. Själv kan jag göra max en armhävning – om jag inte fuskar.

Men grundkravet är att man ska kunna jogga en kilometer på sju minuter och det kan jag.

Så frisk som en nötkärna infinner jag mig på gymmet på Norra Stapeltorgsgatan. Vi blir en grupp på tolv personer som drar på oss reflexvästar och joggar i väg mot Boulognern.

Jag förstår att det kommer att bli jobbigt. Men inte hur jobbigt.

Vi börjar med en rad parövningar där man tävlar mot varandra. Det handlar till exempel om att försöka nå att slå lätt på den andres knän. Tre gånger är vinst.

Under en övning ska den ena stå som ett T medan den andra hoppar upp på ryggen och försöker klättra ett varv runt midjan. Det känns så bisarrt att ha en fullvuxen man klättrandes på en att jag börjar skratta så mycket att jag viker mig och han faller i backen. Sedan vill han inte klättra mer.

Övergångarna flyter på smidigt och varenda övning känns i kroppen. Det är faktiskt barnsligt kul att tävla mot varandra. Man ger allt utan att man tänker på det.

Sedan skruvar Daniel åt träningen lite. Det blir intervallträning på ett annorlunda sätt. Vi ska jaga varandra. ”Blir man jagad så springer man fortare”, säger han. Och det är precis så. Väldigt effektivt.

Den sista kvarten är det bland annat den gamla hederliga övningen skottkärran som gäller. Och samma övning på rygg. Då är det bara viljan som finns kvar. Och ett lätt illamående.

Jag minns inte ens senast jag tog ut mig så här, men åtminstone inte det senaste decenniet.

Skorna är skitiga, kläderna är skitiga, jag är skitig. Kroppen värker.

Och otroligt men sant, jag vill göra det igen.

Mer läsning

Annons