Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bara en liten snökanon

Annons

Det känns väldigt overkligt att det står en helt splitterny, superfräsch, stilren och modern ishall på Testebo och väntar. I tio år har jag varit hockeymamma kring uterinken och hört snacket och längtan efter en hall. Så många gånger har det bara känts som önsketänkande, och nu står den där!

Förlåt alla som jobbat för hallen, den är verkligen superfin, snygg och bekväm, och det här är som att svära i kyrkan eller kliva ut på nyspolad is med grus under skorna – men jag har faktiskt inte längtat så värst.

Trots dyra hyrtider och dryga hämtningar och lämningar i ishallar bort i tjottahejti på försäsongerna i väntan på minusgrader, har jag tyckt att hockeylivet på Testebo varit rätt charmigt.

Lite småspik i ansiktet har inte dödat någon hockeyknatte, snarare härdat. Vi har känt oss lite speciella vi i HÅIK och Strömsbro, lite tuffare, lite starkare. Även föräldrarna. Vi kan konsten att frysa om tårna utan gnäll. Även om papporna slagits med hockeyhandskar på om att få sitta i sekretariatet, i skydd för snöstormarna.

Våra ungar har haft ett klart övertag på hemmaplan i sina serier, de är vana vid åska, hagel och drivis och tappar inte fattningen när isen oväntat måste spolas om.

Men alla har inte velat förstå hur traditionsenligt och fint det är att ha mellandagscup vid en uterink. Lotterihjul mellan gnistrande snödrivor och sprakande marschaller till trots, allt färre tycker att det är charmfullt nog för att vilja vänta med resten av spelschemat till kvällen när kallgraderna sjunker och det förhoppningsvis slutar snöa flingor stora som puckar.

Det har nästan känts lite som gammaldags spontanidrott att spela ute. Lite småtrevligt. Lite som förr.

Någon som har en snökanon till salu? Bara en liten?

Mer läsning

Annons