Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barbro - kinesernas mormor i Gävle

/
  • Barbro Sollbe tillsammans med Dongchen Bai från Nanking och Nanxi Li från Sichuan till höger.

Barbro Sollbes kinesiska engagemang började en regnig augustilördag för tre år sen.

Den dagen träffade hon på fyra kinesiska studenter med karta i hand på en gata i Strömsbro .

De frågade henne efter vägen till havet .

Annons

– De hade sett hamnen på kartan och ville dit. Jag förklarade att de inte skulle komma in eftersom det är ett stängt område. Dessutom var det uselt väder med spöregn.

Då gjorde Barbro något som är mycket typiskt för henne. Hon fick ett infall och bjöd i stället hem de fyra på te till sitt hus i Gamla Gefle.

– Då insåg jag att de inte visste någonting om vår vardag eller Sverige. De hade inte sett en smörbytta, aldrig hyvlat ost. Nästan allt här var bara främmande och konstigt för dem.

Barbro blev deras svenska lots och öppnade dörren till vår vardagliga värld.

– Sen dess har det hela bara växt och växt, säger Barbro.

Vid det här laget har hon träffat mängder med kinesiska studenter liksom högskolestudenter från andra håll i världen och tagit dem under sina vingars beskydd. Helt ideellt; hon bjuder på sin tid och sig själv.

– Jag har en sån aptit på tillvaron och lägger ju näsan i blöt jämt, det är ju idiotiskt, suckskrattar hon.

Med hennes hjälp och fantasi och med stöd av organisationer och institutioner har kineserna bland annat besökt dagis, skolan, konserthuset, teater, Joe Hill-gården, Fjärran höjder, återvinningen i Forsbacka (!), järnvägsmuseet, Limön, fängelsemuseet, liksom Arbetarbladet, hon har fixat fram biljetter till GIF:s hemmamatcher, hennes vänner har övertalats att bjuda hem kinesiska studenter så att de får komma in i ett svenskt hem och mycket mycket mer.

Hur mycket tid tar ditt kinesiska engagemang?

– Som en halvtid, skrattar Barbro. Men det ger mig så mycket. Det är jätteroligt att ha en krets av ungdomar omkring sig.

Barbro har tänkt sig in i hur det skulle vara om hennes barnbarn skulle läsa i Kina - där de inte skulle förstå vare sig språk eller seder. Allting skulle vara olikt mot hemma, en fullständig kulturkrock.

– Det är ju så tillvaron är för kineserna i Gävle. De är mellan 18 och 25 år. De har stora förväntningar på sig att lyckas i sina studier, många föräldrar har försakat mycket för att barnen ska kunna läsa här. Deras engelska är ibland skral, en del kan läsa engelska, men knappt prata.

Studenternas tacksamhet är stor och mejlkorgen i datorn är ständigt full, hon har stående inbjudan att komma till Kina, de vill visa Barbro sitt Kina.

Till första advent är det återigen dags att ta med sig en grupp till Heliga Trefaldighet för att insupa litet svenskt adventsfirande, några ska till folkdanslaget Rillen och stöpa ljus och äta risgrynsgröt. Och återigen ska en grupp för första gången åka pulka och skidor i Hemlingby.

Mer läsning

Annons