Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bortom de vackra orden i Köpenhamn

Annons

Under de närmaste dagarna kommer vi att få höra många vackra ord om hur politiska makthavare värnar om klimatet och tar krafttag mot den globala uppvärmningen.

Det återstår att se om de också kan enas om åtgärder som gör skillnad, som minskar utsläppen så att bönderna i Centralafrika kan fortsätta odla sina grödor utan att de torkar bort, och som hindrar de arktiska isarna från att smälta och höja havsnivån.

Även om politikernas beslut är avgörande så kan vi alla dra våra strån till stacken.

Det försökte jag visa i en reportageserie i Arbetarbladet våren 2008.

Mitt uppdrag var att leva klimatsmart under en vecka.

Men jag slutade inte där. Det som var ovant i början blev snart en vana.

Jag fortsatte med cykelkorgen till affären, kranvatten till maten och mera vegetariskt i stället för koldioxidalstrande nötkött.

Vi väljer oftare tåget när vi åker till Stockholm även om det skulle kännas smidigare att dra ut på motorvägen. Och jag fortsätter cykla till jobbet.

Visst har vardagen ändrats en aning sedan jag förra våren fick det redaktionella uppdraget att leva klimatsmart under en vecka.

Många av de ändrade vanorna var så enkla att jag bestämde mig för att fortsätta.

Sen kan man fråga sig vad det har för betydelse – mer än att döva mitt samvete?

Jag tror faktiskt att det betyder något. Åtminstone som exempel.

Varje invånare i Sverige släpper i genomsnitt ut 5,6 ton koldioxid om året, enligt Naturvårdsverket. Vi släpper ut mycket mindre än många andra, i USA är mängden över 20 ton per person.

I u-länderna är snittet 2 ton. Och det är den nivån som världens befolkning måste nå om jordens uppvärmning ska hejdas vid 2 grader 2050.

Mina uträkningar visade att jag under ett år minskar ”mina” koldioxidutsläpp med cirka 500 kilo genom att cykla till jobbet och matbutiken – i stället för att ta bilen.

Jag tror att vi alla måste ändra livsstil för klimatets skull. Men lösningen är inte att svenska folket ska tävla i renlevnad och klimatmoral.

Christian Azar, den svenske forskaren som ingår i FN:s klimatpanel, har sagt att risken är att man glömmer bort det viktigaste, att politiker vågar ta de svåra besluten som påverkar hur vi värmer upp våra hem och industrier, hur vi får vår el och hur vi transporterar gods och människor.

Ett exempel är den nationella planen för transporterna fram till 2020, en plan som innehåller mer kollektivtrafik men också nya trafikleder som snarare ger mer än mindre biltrafik. Effekterna av investeringarna väntas minska koldioxidutsläppen med 1 promille!

Det är långt från målen som politikerna pratar om i Köpenhamn.

Mer läsning

Annons