Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bröllopsfixarna som sett allt

/
  • BRÖLLOPSFOTOGRAFER. Stig och Anna Gimlin har klätt upp och fotograferat brudpar i Gävle med omnejd i snart 50 år. De har sett trender komma och gå, både vad gäller fotografier och bröllopskläder. Den digitala kamerarevolutionen har minskat antalet kunder, men fortfarande vill många brudpar unna sig en riktig fotosession med en yrkesfotograf.

Stig Gimlin är Gävles Mr Bröllopsfotograf.

Sedan 1964 har giftaslystna förevigat sin stora dag i ateljén framför hans kamera.

Det går knappt att göra en uppskattning av antalet brudpar han och hustrun Anna klätt och fotograferat – de räknas i tusenden.

Annons

När gamla Gävlebor som flyttat iväg kommer tillbaka på besök drar de en lättnadens suck när de ser att Gimlins studio ligger kvar i hörnet vid ån och Rådhuset.

– ”Åh vad skönt, något som är sig likt!” brukar de säga, berättar Anna Gimlin.

Tillsammans har de sett bröllopstrender komma och gå. När de förevisas bröllopsfotografier från olika decennier (se nästa uppslag) ber vi om jämförelser då och nu.

– Förr i världen kom de alltid till ateljén, nu är det mycket fotograferingar utomhus, konstaterar Anna. Men kanske går det tillbaka, i USA är det bilder mot fina väggar i balsalar som gäller.

– Det finns en fotojournalistisk trend nu, att man vill dokumentera hela dagen i bilder. Och det är mycket mer detaljbilder, på skor, buketter, händer, säger Stig.

Anna Gimlin kan se att de svenska brudarna börjar ta efter amerikanska manér i samband med fotograferingarna.

– En del kommer med färdiga fotoscheman som ska följas: bruden med svärmor, brudgummen liggande, brudparet bakifrån och så vidare. De räknar inte med att det tar tid om alla önskemål ska uppfyllas.

Under en period var det på modet att ”softa” bilderna, de skulle vara lite drömska.

– Ja, det var på 80–90-talet. En del fotografer smetade vaselin på linsen. Vi hade objektiv där vi kunde ställa in graden av oskärpa, berättar Stig.

Numera gör man allt i datorn. Den digitala fotorevolutionen har gjort att det inte längre är möjligt att överleva som studiofotograf på bara vigslar.

– Det är många som blir bröllopsfotografer på lördagar, säger Stig. Vi kan inte konkurrera med priserna som de tar av sina bekanta. De tycker att de har köpt bra kameror, men förutom att det var film förr och pixlar nu är inget förändrat. Det är fortfarande motivet som ska bli bra.

Paret Gimlin hade ateljé även i Sandviken mellan åren 1971 och 2005. Deras brådaste tid inföll 1989. Mängder av sambopar skyndade till prästen före 1 januari 1990. Efter det datumet hade nämligen inte de som var ogifta rätt till änkepension efter en avliden partner.

– Vi hade nog som mest 25 brudpar en helg. Det var bara att börja sju på morgonen, de stod i kö här, minns Stig Gimlin.

På 90-talet blev det vanligare med stora familjebilder på hela bröllopsfamiljen, med hans och hennes gamla och nya barn. Den typen av fotografier har nästan försvunnit.

– Det beror nog på att det numera ofta är vänner som anlitas som bröllopsfotografer, och de kan nog inte handskas med det, det krävs en del erfarenhet för att få en gruppbild riktigt bra, säger Anna.

Tidens gång märks även i hur brudgummen placeras på bilderna. Tidigare återfanns mannen ofta på en högre nivå än bruden, till exempel stående bakom en sittande brud – något som fortfarande är vanligt bland kunder som härstammar från andra länder.

På alla äldre bröllopsfotografier står bruden till vänster, enligt tradition efter den placering hon har när paret vänt vid altaret och kommer ut ur kyrkan. Den ”regeln” är i stort sett bortglömd.

Har det gått åt skogen vid någon fotografering?

– En filmrulle försvann en gång. Den hade vår son David lagt i julgransfoten upptäckte vi efter jul, skrattar Anna.

Stig går iväg och hämtar en fantastisk förstoring, där det gick illa för brudgummen. Mannen vänder sig med ryggen mot Stig och böjer sig ned mot marken för att rätta till brudens släp. I samma ögonblick går det en stor reva i byxbaken och bruden tar sig häpet för munnen.

– Det är på riktigt, intygar Stig. Det var riktigt roligt.

Anna är den som bevakar bröllopsmodet och beställer hem brudklänningar till butiken efter besök på olika mässor i Europa. I modehänseende är hon inte nostalgiskt lagd.

– Jag tycker att det som kommer nu är det snyggaste som varit. Det är otroligt vackra figurnära klänningar på väg.

Brudmodet med bara axlar och kroppsnära liv fortsätter, medan underdelarna blir allt större och mer böljande. Lite svarta detaljer börjar smyga sig in, som svarta midjeband eller svarta broderier på vitt tyg.

Anna och Stig Gimlin själva vigdes både borgerligt och kyrkligt i Paris i juni 1967. De var ensamma men slog på riktigt stort. Anna hade en hellång vit klänning och lång slöja från en exklusiv bröllopsboutique, de bodde på Hilton och åt middag på Moulin Rouge.

– Vi gick in och skulle beställa en klänning, men det skulle ta veckor att sy upp den. ”Veckor? sa vi. Den ska vara klar i helgen!”. Så de klädde av skyltdockan och klänningen passade perfekt, ler Anna.

Vem som tog deras bröllopsbild?

De själva förstås, med förlängd utlösare i den egna studion i Gävle.

Fotnot: Sonen David Gimlin driver en filial till Gimlins i Stockholm.

Mer läsning

Annons