Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Carl XVI Gustaf-Gate

/

Annons

Det var inget problem att hitta samtalsämnen vid släktmiddagen senast. Carl XVI Gustaf-Gate stod i majestätiskt epicentrum för stora delar av kvällen. Jag tänkte att kungen borde få vara en fluga på väggen under alla dom middagar och sammankomster runtom i Sverige där det pokulerades kring hans handel och vandel. Höra vad som sades om honom och hans familj. Tänk om han visste hur mycket kungahusets vara eller inte vara diskuteras och ifrågasätts ur olika vinklar just nu på grund av hans plebejiska ja, rent av drängaktiga beteende.

Låt kungen vara ifred han är ju bara människa han också precis som vi, hävdade en kusin som tyckte det var något av en tradition att kungen som står över oss andra därmed också får bete sig som han vill. Det där med kaffeflickor var inget nytt påminde den historiskt kunnige kusinen, liknande saker kunde pigor runtom i landet vittna om sedan långt bak i historien. Det var allmänt känt men inget man pratade högt om. Låt det fortsätta vara så framhärdade han.

En jämställd morbror skruvade upprört på sig och menade att en kung kanske inte bara var en förebild i bordsskick och hälsningsfraser utan även som människa och man. Att då ha en kung som gör tummen upp till en kvinnosyn där man hyr in unga tjejer som ska sitta i knät och fnittra till kaffet, eller en kung som kanske rent av går på porrklubb som en dreglande lumparkille för att titta på kvinnor som ormar sig kring stolpar det är inte OK, varken för kungar eller normala män, avslutade han utan att höra hur lustigt det sista lät.

Sedan lirkade sig diskussionen vidare under middag och dessert till kungahusets vara eller inte vara. Madeleines shoppande i New York, Prinsens racing, Victoria och Daniel. Allt och alla avhandlades och synades i sömmarna av släktens monarkister och republikaner. En ingift moster tyckte att det var av historisk betydelse med ett kungahus. Hon tyckte dom var lite som hon beskrev det, ett vykort. En vacker bild värd att bevara. Som en saga med prinsar och prinsessor, kungar och drottningar. I slutet av aftonen tog en tystlåten tremänning stärkt av lite vin bladet från munnen. Hon förklarade att hon inte har något principiellt emot ett kungahus. Dom kan väl få finnas men det borde göras om till ett riktigt arbete, ett jobb, tyckte hon. Men är det inte det då? Hävdade en ivrig monarkist, dom jobbar ju jämt dom stackarna.

Ja, men jag tycker dom kan behandlas som vilka artister som helst, menade den tystlåtne tremänningen. Dom kan väl åka runt och visa upp sig för pengar som sedan går till deras mat och husrum, shopping och racing. Husen kan staten sköta. Dom blir som vilket pubrockband som helst som får spela på dörren, som det heter. Är dom så bra och viktiga som alla säger då kanske dom kan vinka och uppträda på Ullevi. Vill dom göra lite tricks och konster för att dra ner ännu mer applåder och locka mer publik, be my guest. Då blev det för mycket för släktens ivrigaste monarkist som utbrast, det var en fasligt god cheesecake, tycker ni inte.

Rickard Olsson

Mer läsning

Annons