Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De lever drömmen i Frankrike

/
  • Hejdå, Gävle! Lotta och Gunnar Thörn har packat klart och ska strax sätta i sig bilen för färden från Gävle till sitt nya liv i Frankrike där de ska driva ett litet Bed and Breakfast.
  • Mycket skrapande gör mycket vackrare.
  • Trånga gränder och vinodlingar finns överallt i den lilla franska byn Vieussan. Lotta och Gunnar Thörn har nu lämnat Gävle och är på plats för att driva ett B & B där.
  • En liten skylt, men en stor förändring av livet.

De träffades, blev kära och fick barn.
De flyttade till Gävle.
I 30 år hade de en dröm.
Nu har den blivit verklighet.

Annons

Ni vet hur det är.

Vinglaset är upphällt och man börjar fantisera.

Tänk att få börja om. Starta ett nytt liv.

Kanske öppna ett pensionat i södra Europa.

Blicken flackar i väg i ett fjärran det-vore-rena-drömmen.

Så börjar de socialrealistiska molnflaken torna upp sig.

Det är bara det att. Kanske inte nu. Det vore fantastiskt, men.

Ja, vi vet hur det är. Plötsligt är vinflaskan tom.

Lotta och Gunnar Thörn från Gävle är inga skrivbordsdrömmare som många av oss andra.

De har slagit till.

De har köpt hus i den lilla vackra byn Vieussan i södra Frankrike för att öppna ett bed-and-breakfast.

Drömmen har blivit verklighet.

– Jag är förväntansfull. säger Lotta Thörn försiktigt, men glädjen i ansiktet säger det mesta.

– Jag känner mig väldigt trygg, intygar Gunnar Thörn med ett leende.

Vi träffas några veckor innan de tar tack och farväl av Gävle och den trånga ettan på Västra Vägen som de bott i de senaste ett och ett halv åren för att spara pengar.

Det enda rummet är både sovrum och vardagsrum. När det är dags att sova öppnar de sängskåpet och fäller ned sängen.

– Jo, det går bra att bo så här, säger Lotta och Gunnar med visst eftertryck.

Varför förstår jag snart.

De bjuder på kaffe och goda smörgåsar och berättar om drömhuset de byggde vid havet i Saltharsfjärden norr om Gävle och som de sålde för ett och halvt år sedan. Lotta och Gunnar visar bilder. 240 kvadratmeter med swimmingpool och strandtomt. Det är inte särskilt konstigt att en och annan undrade om herrskapet Thörn blivit tokiga som flyttade från ett hus som många skulle dö för att äga för att flytta in i en – låt oss säga – kompakt etta.

– Vi trodde själva att huset skulle blir vårt sista stora projekt. Att det var där vi skulle bli gamla och samla barn och eventuella barnbarn, men så blev det inte, konstaterar Lotta. Hon har sagt upp sig från jobbet på Solängsskolans bibliotek och det pirrar lite i magen.

– Jag kommer förstås att sakna mina arbetskamrater och eleverna.

Gunnar har jobbat som slöjdlärare, men pensionerar sig nu när de flyttar. Lotta är 53 år och Gunnar 61. Nej, det här handlar inte om att pensionera sig utan om att börja ett nytt liv och att hugga i. Att bara sitta och softa och titta på den vackra utsikten, nej glöm det. Trots allt handlar det här om en affärsverksamhet som ska gå ihop ekonomiskt.

– Det ska bli roligt att börja med något nytt. Det här drömde vi om att göra för länge sedan, innan barnen kom, berättar Lotta.

De köpte huset för pengarna de fick för det fina huset i Saltharsfjärden. Sedan har de lagt ned mycket arbete med att renovera, fixa avlopp och inreda.

– Vi har åkt ned och jobbat så fort vi haft lov och varit lediga.

Att Gunnar en gång haft byggföretag och jobbat som slöjdlärare betyder förstås mycket för att projektet ska gå ihop ekonomiskt.

– Sedan har vi haft tur och fått tag i några svenska hantverkare som bor där nere, säger Gunnar.

Drömmen som de haft så länge – hur var det nu det hela började?

Det är nyårsafton 1987 i Verbier på den så kallade svenskpuben. Lotta är 25 år och en av många ski-bums. De åker varje år ned till alperna för oglamouröst städande, diskande och liftskötande. De får en blygsam lön, tak över huvudet och mat, men framför allt liftkort och närhet till skidbackarna.

Skidälskarna är där från mitten av november till mitten av april.Gunnar har fyllt 32 och har också varit en av dessa ski-bums. Han har ett eget byggföretag i Stockholm och kan ta en månads semester för att åka skidor.

Det är hög stämning och smockfullt på svenskpuben.

– Jag ser en tjej som går med kryckor. Folk ser till att hon får utrymme så jag passar på och går

Jag ser en tjej som går med kryckor. Folk ser till att hon får utrymme så jag passar på och går bakom henne för att lättare komma fram i trängbakom henne för att lättare komma fram i trängseln, berättar Gunnar.

Vid baren börjar de prata. Gunnar upptäcker snabbt att hon är både mysig, trevlig och lätt att prata med. Och snygg. Lotta känner ungefär samma sak för Gunnar.

– Vi hade så kul ihop, berättar båda två, snart 30 år senare.

Gunnar åkte hem till Stockholm, avslutade pågående jobb för att så snabbt som möjligt åka tillbaka till Verbier och Lotta.

– Jag vill inte riskera att någon annan hittade Lotta eller att hon hittade någon annan, minns Gunnar och skrattar.

Det dröjde inte länge förrän Lotta och Gunnar bodde ihop i Stockholm. På kvällarna pratade de om att det vore kul att öppna ett pensionat tillsammans. Kanske i Italien. De tog kontakt med mäklare och jurist. Ett halvår höll de på att undersökte.

Men plötsligt var de i en ny fas i livet. De blev en familj med barn. Lina föddes 1989 och några år senare kom Calle.

De flyttade från Stockholm och byggde ett hus i Strömsholm. De jobbade som lärare. De startade ett gemensamt företag som klädde om barnmöbler.

– Det gick så där, medger Lotta.

Livet var fullt av barn som växte och jobb som skulle skötas. Drömmen om ett pensionat bleknade.

1999 hälsade de på Lottas kusin som bodde i Gävle. Grannen hade ett hus som var till salu.

– Vi köpte huset i Bleke och blev Gävlebor.

Men de längtade efter att bo vid vattnet och 2002 köpte de en sommarstuga i Saltharsfjärden i Norrsundet. Gunnar och Lotta är inte rädda för att hugga i och satsa. När de berättar sin historia är det tydligt att de har samma syn på det mesta. Sommarstugan genomgick en häpnadsväckande make over. Kojan blev ett slott med både strandtomt och pool.

– Vi flyttade dit 2010 och trodde som sagt att det var där vi skulle bli gamla.

När huset var klart insåg Gunnar och Lotta Thörn att barnen hade blivit vuxna. Visst hade de det fint, men så en dag började de gamla drömmarna vakna till liv igen.

– Vi insåg att vi plötsligt kunde göra vad vi ville, förklarar Gunnar och Lotta och efter tre år sålde de drömhuset.

Samtidigt hade de börjat de kolla på nätet och hittat en bra mäklare i Frankrike. Nu var branden väckt. Thörns åkte ned och tittade på hus. Många hus. Och till slut hittade de vad de sökte efter.

– Vi visste direkt når vi såg det. Det här vill vi ha, säger Lotta.

Det de sökte efter ligger i Vieussan, en by på mindre än 300 invånare med en egen borgmästare. Här är det 300 soldagar om året. Det tar 45 minuter till Medelhavet och det finns en flygplats hyggligt nära. När de berättar om sitt paradis börjar det låta som citat ur en reklambroschyr.

– Vi ville hitta ett ställe med bra klimat där man kan äta bra och dricka gott och där man kan vara aktiv, förklarar Gunnar och berättar att de flesta i byn jobbar med de angränsande vinodlingarna.

Vieussan ligger i Languedoc, världens största vinproducerande region.

Lotta och Gunnar konstaterade att byn var perfekt för alla som gillar att cykla, vandra och paddla.

Det finns också golfbana i närheten.

– Vi tänker ha kurser i matlagning, kanske yoga och språkkurser också och då tar vi in kursledare, berättar Lotta som varit ledare på Friskis&Svettis i Gävle.

Några dagar i veckan kommer Lotta och Gunnar erbjuda middag för gästerna. Men det är B&B i första hand.

– Vi kommer att erbjuda blandad fransk och svensk frukost.

Det är intäkterna från uthyrningen av fyra rum och en lägenhet och kurserna som ska få det hela att gå ihop ekonomiskt. Men Gunnars byggkunskaper gör att han är åtråvärd arbetskraft och det kan också ge inkomster.

– Vi har inte så höga krav på det materiella, förklarar de.

Nu är de skrivna i Vieussan, Frankrike. De har fixat allt det praktiska med sjukvård och pensioner och verkar inte det minsta nervösa.

– Vi kanske bor här i några år, i tio år eller resten av livet.

De lämnar Gävle och kör mot Frankrike med fullpackad släpvagn.

Nu börjar det nya livet.

Mer läsning

Annons