Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De lever i ett skuggsamhälle

/
  • I 20 månader har Samira och William levt gömda men när deras fjärde barn föddes för en månad sedan ansökte de om uppehållstillstånd.
  • Familjens nytillskott är bara en månad gammal.
  • William och Samira flydde från Sudan för att kunna skapa en tryggare tillvaro för sina barn i Sverige.

Det finns ett samhälle vid sidan av. En parallell värld befolkad av tusentals ­människor som flytt från sina hemländer och saknar laglig rätt att vistas i Sverige.
Fyrabarnsföräldrarna Samira och William berättar hur det är att leva i skuggsamhället, att leva gömd.

Annons

Persiennerna är nedfällda i den spartanskt inredda hyreslägenheten. Väggarna är kala. På den svarta skinnsoffan i vardagsrummet sover lilla Amina, bara en månad gammal, helt omedveten om att hennes föräldrar och tre äldre syskon tidigare har levt gömda i 20 månader.

Familjen flydde från Sudan när deras äldsta dotter närmade sig tolvårsdagen.

– Därifrån vi kommer är det en tradition att flickor ska omskäras och giftas bort när de fyller tolv. Vi ville inte utsätta vår dotter för det, säger pappa William.

Men de insåg att de skulle bli utstötta och att äldre släktingar ändå skulle försöka genomföra det brutala ingreppet, så de valde att lämna landet.

– Vi hade inget annat val. De hade tvingat oss annars.

Läs mer: ”Jag kan inte leva utan min mamma”

Det är också oroligt med stridigheter i Sudan. Familjen bevittnade våldsamma demonstrationer och upplopp alldeles utanför sitt hem.

Flykten skedde i största hemlighet. Många av deras släktingar vet inte ens att de är i Sverige. De tog sig först med flyg till Saudiarabien där de ordnade med visum till Spanien. Sedan reste de vidare till Norge där de ansökte om uppehållstillstånd, men där fick de inte stanna utan skulle utvisas tillbaka till Spanien.

– Polisen sa att vi skulle vara redo att bli hämtade på natten. Vi bad dem att vänta till morgonen, för barnens skull men de visade ingen förståelse, säger mamma Samira.

Familjen fick hjälp av vänner att fly till Sverige. Här har de levt gömda fram till dess att Amina föddes.

Att leva gömd innebär att alltid se sig om över axeln, flytta runt i olika lägenheter som hyrs i andra, tredje eller fjärde hand, lära barnen att hålla sig borta från fönstren, alltid kika i dörrens titthål, inte våga röra sig fritt och vara beroende av andra människors välvilja.

– Man var alltid rädd för att polisen skulle hitta oss och förvisa oss. Barnen blev rädda så fort de såg en polisbil. Jag var ständigt orolig och hade sömproblem. Man oroade sig för att barnen skulle skada sig eller bli sjuka för man visste inte om de skulle får sjukvård när de behövde det, säger Samira.

En gång när en av sönerna fick ögoninfektion åkte de till en vårdcentral. Personalen frågade efter pojkens personnummer, när de inte kunde uppge det fick de ingen hjälp.

– Men det svåraste var att hitta någonstans att bo och att få ihop pengar till mat och hyra.

Hur får ni tag i boende?

– Genom vänner som kollar runt bland sina bekanta för att se om någon är bortrest eller kan låna ut sin lägenhet, svarar William.

Olika hjälporganisationer har hjälpt dem skaffa mat och kläder till barnen. Pengar till hyran har de fått ihop genom att låna pengar från vänner, men allt måste betalas tillbaka.

Den första tiden i Sverige vågade de knappt visa sig utomhus. Men sedan en tid tillbaka går barnen i skolan.

– En vänlig kvinna som heter Ingrid hjälpte oss. Skolan var snäll och tog emot barnen. Vi var först rädda att skicka barnen till skolan, men nu märker vi hur bra de trivs där.

Hur förklarade ni för barnen varför ni levde gömda?

– Vi försökte dölja vår rädsla för att inte oroa dem och sa bara att vi var tvungna att göra så här för att vi skulle kunna få det bra.

När Samira upptäckte att hon var gravid fick hon hjälp från Asylkommittén att ta kontakt med en barnmorska för att få gå på kontroller. Hon var sjuk under hela graviditeten och skulle egentligen äta anpassad kost, men det hade hon inte råd med.

För en månad sedan sökte familjen om uppehållstillstånd i Sverige. Det innebär att de inte längre behöver gömma sin men de är samtidigt oroade för vad som kommer att hända om de inte får stanna.

– Vi kan inte återvända till Sudan nu. Barnen är mycket gladare i dag. De har fått nya kompisar i skolan.

Flyktingsströmmarna i Europa är de största sedan andra världskriget. Asylprocessen har hårdnat och förlängts i takt med att allt fler människor tvingas på flykt. En stor andel flyktingar gömmer sig i 18 månader för att de inte i enlighet med Dublinkonventionen ska kunna skickas tillbaks för asylprövning i det första EU-land de anlände till. Vissa får vänta tio år i skugglandet mellan utvisning och uppehållstillstånd.

Asylkommittén hjälper asylsökande i kontakter med myndigheter, läkare, advokater. De hjälper även barn att få vård och skola.

– Papperslösa har samma rättigheter som asylsökande när det gäller sjukvård, i alla fall i Gävleborgs län, säger Ingrid Thyr, ordförande i Asylkommittén.

Läs mer: Asylsökande får rätt till mer vård – men politikerna var oeniga

Enligt Ingrid Thyr finns det i dag mellan 20 och 30 familjer i Gävleborgs län som lever gömda. Och de blir fler.

– Det bästa vore om de kunde skrota Dublinförordningen och avskaffa de tillfälliga uppehållstillstånden.

Människor utan uppehållstillstånd hänvisas ofta till svartjobb för att klara sitt uppehälle.

– Många utnyttjas, de får jobba långa dagar för dålig lön. De vet att risken finns att arbetsgivaren anger dem för polisen om man de blir besvärliga. Men det finns en ideell förening som heter Fackligt Center För Papperslösa.

Samira och William väntar nu spänt på ett besked från Migrationsverket.

– Vår högsta önskan är att få uppehållstillstånd här i Sverige och skapa en trygg tillvaro för våra barn.

Läs mer: Familjen splittrad - enligt Dublinförordningen

Fotnot: Samira och William heter egentligen något annat men vill förbli anonyma i väntan på besked om uppehållstillstånd.

Mer läsning

Annons