Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Den sista striden om regementet

/
  • Sade ifrån. ”Vårt län ska behandlas rättvist”, förmedlade Lars Ivar Hising till vice statsminister Bengt Westerberg.

Det här året stod ortens regemente inför hotet om nedläggning.

Året innan hade försvarsutredningen föreslagit att Hälsinge regemente, I 14, som sedan 1909 var stationerat vid Kungsbäck i Gävle, var ett av de regementen i landet som skulle avvecklas.

Skulle förslaget förverkligas skulle det vara ett stort bakslag för avflyttningslänet Gävleborg, ungefär 1 000 värnpliktiga hade utbildats här varje år.

Annons

Gävle kommun, landstinget, länsstyrelsen och regementet går därför 1989 samman i en gemensam aktion. Bland annat presenterar de en rapport för riksdagen som beskriver hur en nedläggning av I 14 i Gävle skulle få mycket allvarliga konsekvenser. Det skulle inte bara äventyra väg- järnvägs-, tele- och elkraftsförbindelserna. Gävle hamn skulle ligga helt oförsvarad.

En angripare som vill skära av förbindelserna till Norrland eller komma åt Stockholmsområdet skulle rimligen välja just Gävle som angreppsort. Men så länge som regementet i Gävle existerar måste fienden först bryta sig in i Gävleområdet och slåss mot Gävlebrigaden, förklarar rapportförfattarna.

Försvaret för hela Norrland är beroende av det skydd som I 14 kan ge, likaså Stockholmsområdet är beroende av den gard som regementet utgör mot anfall norrifrån, skriver Lars Ivar Hising, landshövding, Sven-Eric Lundahl, landstingsråd, Håkan Vestlund, kommunalråd Gävle och Karl Evert Englund, regementschef.

Arbetarbladet ringer upp dåvarande landshövding Lars Ivar Hising för att få hans bild av turerna kring regementet, i dag, 20 år senare.

– Ja, det var en kraftfull insats för att försöka rädda regementet. Vi tyckte att det var viktigt. Sedan åkte vi ner till Stockholm med julbocken, även det var ett led i kampanjen att rädda I 14, berättar Lars Ivar Hising.

Regementet lades slutligen ned 1993. Kasernerna renoverades och 1995 flyttade Högskolan i Gävle/Sandviken sin verksamhet hit. I dag läser ungefär 13 000 studenter här.

– Vi hävdade i hög grad vad de försvarspolitiska konsekvenserna av en nedläggning skulle betyda. Jag tycker fortfarande att det var fel beslut i försvarshänseende, fortsätter Lars Ivar Hising.

Fast vi har ju inte blivit invaderade än, så här långt...

– Jag säger tack så mycket för det, vem vi nu ska tacka. Fortfarande finns det skäl för att vi ska ha ett tillräckligt starkt försvar för att vi ska vara avskräckande att invadera.

Lars Ivar Hising berättar om hur det var när beslutet om nedläggning kom, 1992, samma år som Gävle firade 200-årsminnet av Gustav III:s riksdag i Gävle.

– Vi hade bjudit in riksdagen bland annat på ärtsoppa, jag har för mig att det var en torsdag.

– Då hade riksdagen precis innan beslutat att lägga ned I 14. Vi togs lite grann på sängen. Men vi hanterade det riktigt bra tycker jag. Sedan fick vi hjälp med organisation och ombyggnaden av högskolan.

– Det tror jag hade mycket att göra med våra insatser.

Lars Ivar Hising var inte bara landshövding 1989, han var även ordförande i högskolestyrelsen.

– Jo, vi blev besvikna såklart. Men vi var tvungna att acceptera demokratins spelregler. Sett så här i efterhand kom vi ganska väl ut ur det där. Det var ju många regementen som lades ned under den här tiden.

1992 slutade Lars Ivar Hising sitt uppdrag som landshövding. Därefter tjänstgjorde han bland annat i försvarsdepartementet.

I dag är Hising Uppsalabo och har hunnit fylla 82 år. Han är ordförande i förbundet för Sveriges folkförsvar.

Anna Norling

Mer läsning

Annons