Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det dolda samhället – problemet som inte finns

/

De syns inte. Hörs inte. Och ingen känner till dem.
Inte fackförbunden. Inte restaurangägarna.
Men ändå så finns de här. Mitt ibland oss. De är verkliga människor.
Jag har nämligen träffat dem.

Annons

Det var inte så svårt faktiskt. Att hitta de där personerna. De som lever illegalt i Gävle. Som är papperslösa.

Jag tog kontakt med några kontakter och inom kort kunde jag träffa Raia och Hassan och därefter Sahar och sedan Ali.

Samtliga med den profil som jag efterlyste; illegala invandrare som jobbar svart inom Arbetarbladets spridningsområde. Och de finns.

På bara några veckor har jag och min kollega Anton Emanuelsson mött en handfull av dessa skuggvarelser.

Deras berättelser är lika men ändå olika.

De har lämnat sitt land där de anser att de inte kan leva. Men de har inte asylskäl enligt Migrationsverkets bedömning. De får inte stanna i Sverige. Men de vill inte återvända.

Livet utan rättigheter i Sverige är ett bättre alternativ än hemlandet i deras ögon.

Så de gömmer sig. De blir en del av skuggsamhället som finns mitt ibland oss.

Hur många personer som lever gömda här i Gävle eller Gästrikland är det ingen som vet.

Asylkommittén i Gävleborg som ofta hjälper gömda familjer brukar ha kontakt med mellan 30 och 50 familjer åt gången. Men det är personer som aktivt sökt upp Asylkommittén. Alltså långt ifrån alla.

Papperslösa har inte rätt att få några bidrag. Deras enda chans att få pengar är att jobba svart eller att förlita sig på allmossor från släktingar och bekanta eller främlingar. Efraim Ekubalidet från Eritrea som vi berättar om i den här artikelserien samlade pantburkar.

Den här situationen gör dessa människor till lätta offer för de som vill utnyttja billig arbetskraft.

De är i desperat behov av pengar. De kan inte klaga. De kan inte vända sig till några myndigheter och berätta att de blivit utnyttjade. Då röjer de sig själva och deporteras.

Deras chefer är samtidigt deras frälsare och deras slavdrivare.

Innan jag började det här arbetet var jag blind för fenomenet. Jag hade inte en tanke på att det kunde vara svart arbetskraft som kunde vara orsaken till att exempelvis handtvätten av bilen var så otroligt billig.

Jag såg bara en bra deal. Men nu ser jag någonting mer. Jag ser ett samhälle som är beroende av billig arbetskraft.

Stora städföretag vinner upphandlingskontrakt på så låga priser att det inte ens är rimligt att de skulle kunna utföra dessa uppdrag med avtalsenliga löner. I sin tur anlitar de underentreprenörer, som anlitar underentreprenörer, som anlitar underentreprenörer, som anlitar papperslösa svartjobbare för slavlöner.

Du köper billig pizza, billig städning, billig biltvätt. Men hur kan det vara så billigt? Ställ dig den frågan.

Det svåraste för mig med det här jobbet är att ställa företagen som utnyttjar dessa människor mot väggen. Jag kan inte prata med de företag som Sahar, Ali, Hassan eller Raia har kopplingar till.

Deras jobb är deras enda livlina. Rädslan för att förlora inkomsten är den största. Därefter kommer rädslan att bli igenkänd och hittad.

Deras anonymitet är det viktigaste. Så cheferna slipper undan.

När jag pratar med restaurangägare i centrala Gävle är det ingen som känner till det här. Svartjobb finns inte inom branschen längre. Inte sedan personalliggaren och svarta lådan kom, säger de.

Men det finns. Även inom restaurangbranschen.

De papperslösa jobbar på natten. Städar och diskar efter att krogarna har stängt. De jobbar ute i köket, där de inte syns, inte i kassan eller i serveringen.

Kommer Skatteverket finns det en plan för var de ska gömma sig eller vad de ska säga.

Inte heller fackförbunden vet någonting. En rundringning till de lokala förbunden ger ingenting. De vet inga misstänkta företag. Har inte blivit kontaktade av några personer som vill ha hjälp. Känner inte till problemet.

Samtidigt säger Sten-Erik Johansson på Fackligt center för papperslösa i Stockholm att tusentals papperslösa utnyttjas varje dag i Sverige. Även i Gävle:

"Det ser likadant ut i alla städer. Skulle vi ha ett kontor i Gävle skulle det strömma in folk direkt."

Det här är ett problem som inte bara drabbar de individer som jobbar för slavlöner med orimliga arbetsvillkor. Det här är ett problem för oss alla.

Konkurrensen mellan företag snedvrids när priserna pressas så hårt att seriösa företag med schyssta villkor till slut inte kan konkurrera.

Det här är en fara för vårt samhälle och den svenska modellen.

Och problemet kommer att växa. Myndigheterna räknar med att 70 000 av de asylsökande som kom till Sverige under hösten kommer att få avslag på sin asylansökan. Många av dem kommer att stanna illegalt i Sverige.

Vi måste börja prata om det här.

Läs även de övriga delarna i Arbetarbladets granskning:

Anna Norling: Avkriminalisera de papperslösas arbete

Papperslösa tvingas jobba för småpengar: "Det är en slavmarknad"

Allt fler asylsökande väntas gå under jorden

Papperslösa Sahars lön i Gävlebutiken – 26 kronor i timmen

Därför granskar vi det dolda samhället

Hjälp Arbetarbladet fortsätta granska arbetsmarknaden för papperslösa genom att tipsa oss:

* ring 026-15 93 02

* skicka ditt tips med sms eller mms till 720 26. Börja ditt sms med ABTIPS

* mejla ditt tips till tips@arbetarbladet.se

* twittra till oss, vårt Twitternamn är @ABnyheter

* skriva till oss på Facebook

Mer läsning

Annons