Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Det känns som att vi inte finns”

/
  • STARTADE FÖRENINGEN. Gunilla Björklund startade Fritidsföreningen Nordost år 2000. Sedan dess har hon ordnat aktiviteter för unga flickor med invandrarbakgrund.
  • HJÄLPER VARANDRA. Sevda Tekbas, Kubra Kisa, Berfin Tekbas och Melike Tekbas tar varje onsdag med sig skoljobb till Fritidsföreningen Nordosts läxhjälpskvällar.LÄXLÄSNING PÅ NORDOST. Delal Sari, läraren Eva och Ramatu Sheriff jobbar med svårlösta matteuppgifter.
  • STAMMISAR. Halima Hussein och Jamila Abbasi har vuxit upp inom Fritidsföreningen Nordost och vill att de unga flickor som i dag kommer till föreningen ska få samma möjlighet som de fick.

Dragkampen om bidragspengar märks på Nordost.
Tjejerna i Fritidsföreningen Nordost känner sig bortglömda sedan det stora Nordostprojektet startades.
– Det känns som att vi inte finns, säger föreningens grundare Gunilla Björklund.

Annons

Onsdagar är lika med läxläsningskvällar på Fritidsföreningen Nordost som har funnits i en lägenhet på Norra Köpmangatan sedan år 2000.

Den här onsdagen har ett 20-tal flickor från 7 år och upp till gymnasieåldern samlats för att få hjälp med sina läxor. Deras gemensamma nämnare är att de har invandrarbakgrund.

Några pensionerade lärare finns på plats för att hjälpa till om det skulle behövas.

Många av flickorna skrattar och har roligt, men arbetsmiljön är ändå lugn och behaglig.

Läraren Eva vill inte säga sitt efternamn, men har tidigare undervisat i naturvetenskapliga ämnen på Vasaskolan. Den här kvällen hjälper hon niondeklassaren Ramatu Sheriff, som kom till Sverige från Sierra-Leone för 3,5 år sedan, med matteläxan.

– Hon är jätteduktig på matte. Men problemet är att hon ibland inte kan svenska tillräckligt bra för att förstå uppgifterna, säger Eva.

Ramatu Sheriff brukar gå till läxkvällarna varje onsdag.

– Det är roligt och man får mycket hjälp. Mina föräldrar kan inte svenska tillräckligt bra för att kunna hjälpa mig, säger hon.

17-åriga Jamila Abbasi har varit med i Fritidsföreningen Nordost ända sedan Gunilla Björklund startade den för över åtta år sedan. Hon tror att hon inte alls skulle vara den hon är i dag om inte föreningen hade funnits.

– Jag började med att spela fotboll och nu spelar jag basket. Det tror jag aldrig att jag hade gjort annars. Men jag har även fått en bild av hur det svenska samhället fungerar och förstått att jag faktiskt är en del av det, säger hon.

I dag jobbar Jamila Abbasi och hennes kompis Halima Hussein mycket med att hjälpa de yngre flickorna i föreningen och vara med som ledare vid olika aktiviteter, till exempel skogsutflykter, simträning och studieresor.

Senast tog de med en grupp mellan- och högstadietjejer till riksdagen i Stockholm.

Tidigare hade föreningen även två fotbollslag, ett för killar och ett för tjejer. Men på senare år har bidragen från kommunen och Gavlegårdarna minskat. Det har lett till att flera aktiviteter har försvunnit.

Till nästa år har de sökt bidrag från kommunstyrelsen, men fått avslag.

Gavlegårdarna ställde tidigare upp med pengar varje år, men till nästa år har Fritidsföreningen Nordost fått veta att bostadsbolaget ”bara” upplåter lägenheten gratis.

– Vi känner att vi inte finns längre. Direkt efter att vi fick avslag blev Projekt Nordost beviljade bidrag av kommunstyrelsen, säger Gunilla Björklund.

Medlemmarna i fritidsföreningen har inget emot det stora Nordostprojeketet, men tycker att det känns lite konstigt att de inte har blivit inbjudna till samarbete.

– Jag förstår inte varför projektet inte använder sig av Gunilla och det arbete hon redan har gjort. Hon har byggt upp en grund här som gör att alla föräldrarna litar på henne, säger Jamila Abbasi.

Mer läsning

Annons