Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En dag i tingsrätten

/
  • RÄTTEN SAMLAD. Nämndemännen Ulla-Britt Carlsson, Gunnar Larsson och Carl Ekenberg (längst till höger). I mitten domaren, lagman Anita Wallin Wiberg och närmast till höger om henne dagens protokollförare, domstolssekreteraren Katarina Wiklundh. Bordet till vänster är platsen för målsäganden och åklagaren, bordet till vänster för de tilltalade och advokater. Vittnena får ta plats vid det lilla bordet i mitten.
  • CHEFEN. Lagman Anita Wallin Wiberg har själv tre mål inbokade den här dagen. Men bara en person döms. Förhandlingen i ett mål ställs in i sista stund och i ett annan lägger åklagaren plötsligt ned åtalet mitt under förhandlingen. Brottsoffret minns inget längre, och det enda vittnen håller med den misstänkte.
  • NERVÖS. Nils Andersson var rejält nervös under rättegången. Han hade ingen advokat och skulle själv förhöra sin kompis Mattias Eriksson, som vittne till fortkörningen. Förhöret gick sådär, men rättegången blev nog ändå en framgång för Nils.
  • VÄNTAN. Många ängsliga stunder har brottsoffer, åtalade och vittnen tillbringar i sofforna i tingsrättens foajé.

Det är morgon i rättsfabriken.

Huvudpersonerna i dagens första förhandlingar droppar in genom entrén till Gävle tingsrätt, vägg i vägg med Lantmäteriet.

Annons

 För domare, åklagare och advokater väntar bara ännu en dag på jobbet. Hos andra fladdrar fjärilarna vilt i magen. För någon kan det vara en av de värsta dagarna i livet.
Som tidningsläsare ser du normalt bara de stora uppmärksammade målen. Mord, bankrån, grov mordbrand... Och så kallade mc-kriminella som åker in och ut ur rättssystemet.
Du ser de lite konstiga, suddiga bilder som pressfotograferna tar vid det enda tillfälle när fotografering in i rättssalen är möjlig, de korta sekunder då dörren står på glänt medan åhörarna går in.

Men rättsmaskineriet mal på de andra dagarna också. Gävle tingsrätt avkunnade över 1 200 domar i brottmål under förra året. Rattfyllerister och småstjälande missbrukare ställs till svars. Slagsmålet i krogträngseln måste redas ut. Även fortkörare och bilbältesslarvare hamnar här om de sätter sig på tvären och inte frivilligt godtar böterna.
Dessutom avgörs ett par tusen andra mål och ärenden i tingsrätten varje år. Företag kräver privatpersoner och varandra på skulder. Företag går i konkurs.
När dina grannar skiljer sig blir det ett rutinärende för tingsrätten. I värsta fall blir de oresonligt osams om barnen och då uppstår den typ av mål som ingen domare eller nämndeman vill ha. Det är omöjligt att avkunna en rättvis dom i en infekterad vårdnadstvist.



Assistentåklagare Tomas Eriksson gör sitt första år på Gävles åklagarkammare. På hans lott faller många av rutinmålen. I dag har han åtta på rad hela dagen i en av tingsrättens minsta salar.
Till den första infinner sig en påtagligt nervös ung man från Ljusdal, hans kompis som ska vittna till hans fördel och så pappa som bara stöttar med sin närvaro i en hörna längst bak i salen.

Nils Pettersson heter den unge mannen, han har gått med på att vi skriver hans namn i tidningen. Två poliser som körde efter honom på E 4 vid Hagsta i maj är helt säkra på att han körde minst 170 km i timmen. En av dem är kallad att vittna, och slår sig ner med tjänstepistolen hängande vid höften.
Nils tittade inte på hastighetsmätaren, men är lika säker på att han kan ha kört max 135–140, när han försökte hinna om en lastbil, men ändrade sig. Kompisen vittnar och instämmer.
Poliser som vittnar i tjänsten har maximal trovärdighet hos domstolarna. De anses ha professionellt tränad iakttagelseförmåga och sakna anledning att hitta på något som inte har hänt. Men nu får polisens version ändå vika sig. Åklagaren ändrar sig under slutpläderingen till den hastighet Nils har erkänt. Polisbilens analoga mätare var inte kontrollerad som den skulle. Och den digitala medgav polisen att han visserligen behärskade, men inte hade formell utbildning på.
Om Nils haft en advokat skulle denne direkt ha huggit på denna möjliga brist i polisens mätning. Nu blev det i stället åklagaren som såg bristen som kunde vara till fördel för Nils.
– Det kan bli så i mål där den åtalade inte har en advokat, konstaterar Tomas Eriksson efteråt.



Hon behåller sin propra, knallröda kappa på, sätter sig längst fram på stolskanten och ler osäkert mot alla i rummet. Kvinnan i 60-årsåldern är åtalad för en stöld och för narkotikapåverkan. Men rättegången tar slut innan den har börjat. Åklagaren Tomas Eriksson har dagen före fått veta att en medicin som kvinnan tar innehåller efedrin, ett ämne som i blodprover kan förväxlas med amfetamin. Därför anmäler han ”hinder mot huvudförhandling”, som den juridiska termen lyder. Han vill ha ett utlåtande från Rättsmedicinalverket innan han går vidare. Domaren ställer in rättegången, kvinnan blir glad, tackar och går hem igen.



Två före detta älskande möts i en så kallad förberedande förhandling. Det är dags för skilsmässa. Där går vi inte in, den får de ha ifred.



Dagens längsta och mest känsloladdade rättegång pågår hela förmiddagen i tingsrättens största sal. Svartsjuka verkar vara en viktig beståndsdel. En grupp Ockelboungdomar är inblandade. En av dem, en kille vars tjej gjort slut, har misshandlat en annan kille. Just nu förhörs extjejen som talar så tyst att hon knappt hörs. Den misstänktes advokat fångar upp stämningsläget och frågar dämpat, milt och vänligt:
Har du någon uppfattning om hur han mådde sedan det blivit slut?
– Dåligt... viskar hon.



Två gånger plingar klockan i väntrummet, och två gånger ropas den misstänktes namn upp. Han kommer inte och tingsrättsnotarien som leder förhandlingen bestämmer att det här är ett mål som kan avgöras utan honom. Det handlar om ringa narkotikabruk. En polispatrull som kallats till ett bråk på Brynäs en helgnatt blev misstänksam mot en Gävlebo i 40-årsåldern som fanns på platsen. Han uppträdde nervöst och hade blanka ögon. Blodprovet visade att han tagit metamfetamin. Han har nekat i polisförhören men ändå förklarat att han kan godta ett strafföreläggande. 1500 kronor, 30 dagsböter på 50 kronor blir åklagarens förslag.



Den laddade stämningen bland Ockelboungdomarna håller i sig. Flera kompisar och anhöriga finns med, och en grupp studenter med A4-block på studiebesök. Nu förhörs ett vittne till den råa misshandeln. Killen blev nedslagen och sparkad, och den åtalade påstås ha stått på hans bröstkorg så att han fick svårt att andas.
Det unga vittnet får svära sanningseden som gör att han själv kan straffas om han ljuger. Domaren Erland Hesslow förtydligar: Nu ska du bara berätta vad du själv har hört eller sett. Berättar du något som du hört från någon annan måste du säga det.
Killen är uppenbart generad och tycker att frågorna är svåra att besvara.
– Ääää, jag veeeet inte hur det var.., svarar han flera gånger.
Men misshandeln var skakande att se, det är uppenbart.
– Jag vart orolig, jag trodde han skulle dö...
Åklagaren Elly-Anne Öholm har svårt att få en sammanhängande berättelse från vittnet och måste driva på med detaljfrågor: Hur många slag? Hur långt var det mellan dem? Hur höll han handen?



Mot slutet av den korta rättegången blir det 60-åringens egen tur att lägga ut texten. Och han tar vara på tillfället. Mannen har ett tidigare liv som missbrukare. Nu har han åkt fast för ringa narkotikabrott. Han hade rökt på och hemma hos honom hittade polisen en liten bit hasch. Han erkänner rakt av, men tycker att polisen borde ägna sig åt annat.
– Det är vidrigt att få sitt liv upp-och-nedvänt för en sån här skitsak. Jag röker hasch för att det är det är bästa hjälpen mot min ryggvärk. När det kommer en chans att få cannabispreparat lagligt tänker jag ansöka om det. Mina värktabletter innehåller morfinpreparat och sånt har jag dyrköpta erfarenheter av från ett tidigare missbruk.
– Den enda som eventuellt får lida av att jag röker på är jag själv. Jag har aldrig överlåtit någonting i hela mitt liv, dundrar han och fortsätter med kritik mot polisens agerande när de gjorde husrannsakan.
– Fast jag hade bett dom vara lite diskreta körde de upp på trottoaren framför porten och gick in i full uniform. Jag har nyss flyttat in, och nu förstår jag ju vad grannarna måste tänka.
När åklagaren föreslår att han ska få 2 500 i böter reagerar han kraftigt igen:
– Ola Lindholm som är en tevekändis och tjänar en miljon om året fick 1 500 spänn i böter. Och jag som lever på några tusen i månaden, ska få mer för ett mindre brott. Det är inte rätt!
Det är tydligt att 60-åringen har rättegångserfarenhet. Han använder juristspråk som ”det tillstås” och ”jag medger de faktiska omständigheterna”.
Åklagaren Tomas Eriksson konstaterar efteråt att förhandlingar där den tilltalade inte har advokat med sig ofta blir annorlunda.
– Människor får större utrymme att själva formulera sina argument. En advokat hade kanske inte fört fram det där.



Kvinnan knallade rakt ut från Hedvigs trädgård med obetalda varor för en dryg tusenlapp i kundkorgen. Hon klev in i en bil som kördes av en kompis som tog vägen över gräsmattan när de blev upptäckta. Men butikschefen sprang ikapp och kunde ta tillbaka korgen.
Dagen efter ringde kvinnan till butiken och bad om ursäkt och sa att hon suttit så länge i solen att hon förmodligen fått solsting. Hon trodde faktiskt att kompisen hade betalat varorna, försäkrade hon.
Nu är hon åtalad för stöld, men kommer själv inte till förhandlingen. Hennes advokat Carin Carlgren blir förvånad över det, men protokollföraren vet besked. Kvinnan har ringt till domstolen och sagt att de kan köra rättegången utan henne.
Advokaten får svårt att skapa någon trovärdighet i hennes nekande. Varför gick hon ut med kundkorgen? Innan hon smet ut ur butiken sa hon till butikschefen att hon hade betalat varorna – till chefen...
Till sist gör advokaten ett försök att förvandla stölden till ett snatteri, genom att ifrågasätta om värdet på varorna är rätt redovisade. En lägre summa kallas snatteri, som har lägre straff än stöld. Butikschefen som finns med på telefon blir irriterad.
– Jag lämnade in en detaljerad lista över värdet för över ett år sedan. Ta fram den.
Det tar domaren, lagman Anita Wallin Wiberg och hennes nämnd fem minuters överläggning att avkunna domen. Villkorligt för stöld, 1 500 kronor i böter och en femhundring till brottsofferfonden.



– Inga fler frågor, jag lägger ned åtalet.
Säger åklagaren Christer Sammens, lutar sig hastigt bakåt och slänger igen akten med den två år gamla förundersökning han har framför sig på bordet. Nästan ingenting har stämt under den dryga kvart förhandlingen har pågått. Målsäganden, en ung Hoforsbo, som för två år sedan anmälde att han misshandlats har försökt ta tillbaka anmälan, och nu minns han ingenting. Absolut ingenting. Han plåtade själv handen han skurit sönder i en busskursruta. Men hur han fick skadan har han nu ingen aning om, säger han.
Droppen blir ett vittne som säger att hon sett honom själv slå näven genom glasrutan, när den åtalade redan lämnat platsen. Ridå. Åklagaren inser att det är kört.
Den misstänkte som finns med på videolänk från annan ort kan dra en lättnadens suck.



En före detta missbrukare som bor på behandlingshem, har två gånger på en vecka kört bil utan körkort. Han erkänner utan omsvep.
– Jag satt ju vid ratten, det finns inget annat att säga.
Varför körde du, när du inte har körkort? undrar åklagaren.
Svaret blir lika rakt, efter en kort tankepaus.
– Det var ingen annan som ville köra.



Två poliser körde efter Gävlebon på Kungsgatan och såg bilbältet hänga vid dörrstolpen. När de stoppade mannen på Staketgatan satt bältet på. Han nekar till brott, och därför krävs rättegång för det som annars blir ett strafföreläggande. Polisen som vittnar säger att både han och kollegan såg när mannen drog på bältet mitt under färden.
Kan du ha misstagit dig? frågar åklagaren.
– Absolut inte, då hade jag inte skrivit någon rapport, svarar polisen.
Den åtalade rör inte en min, men berättar med halvslutna ögon en helt annan historia: Poliserna hämnas för att han tillrättavisade dem i trafiken på Södra Kungsgatan. Han hade själv stannat vid ett övergångsställe för en dam med en hund. Det gjorde inte polisbilen som kom från andra hållet. Han blinkade åt dem med helljuset. Då vände de och körde efter och stoppade honom.
– De visade bara sitt maktmissbruk. Sådana poliser vill jag inte ha i Sverige, och det hoppas jag att inte ni heller vill ha, säger han till rätten.



Det har blivit kväll i rättsfabriken. Alla mål är avslutade.
En dagsranson gästrikar har kommit för att få sin skuld avgjord.
Om detta står det aldrig en rad i tidningen. Utom i dag.

Mer läsning

Annons