Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En julskröna om en bock

/

Gävles välkända julbock har brunnit många gånger.
Och nu gör den det igen, i Gävlebon Björn Karmans skröna om en bockbrännare.

Annons

Slasket äter sig in i strumporna genom de trasiga dojorna och Jonte svär över kylan och bilarna som stänker lortvatten. Samtidigt maler i huvudet en röst från ett mobilsamtal om och om igen: ”Goat, goat! Burn it or fuck you and burn! And it must happens before four o'clock ”.

Han fattar: ”Bränn bocken eller brinn själv.”

Fan, han skulle aldrig mer ta snabblån. Mobilhoten… Vad han var rädd! Stora typer med lågmälda röster fick honom verkligen att rysa. Hur de hade jagat honom genom Stenebergparken med basebollträn. Armarna var blåare än en samhällsskörtande nymoderat, upptäckte Jonte när han tog av sig tröjan. De var i alla fall är inte av, tänkte Jonte lättad. Så jävla pinsamt när snutarna dök upp: Nej, han hade aning om vilka typer det var! Mörkhåriga… eller lite ljusare. Ja dom stack sedan i en bil. Nej, såg inte märket. Kanske en Volvo ?

Han suckar, tankarna maler och maler.

Jonte blir grymt taggad av de sliskiga rullar han glodde på för att hotta upp sig och skaffa cash, men fimpade tanken på ett rån ganska snabbt. Han är så jävla mesig. Skulle inte kunna klubba ner någon snubbe, eller råna en närbutik. Nej, nej! Men en bock är ingen människa! Jonte ruskar på sitt stripiga svarta hår så det rasslar från glittret i näsan och öronen.

Under järnvägsbron är det tjockt med folk som skränar och att dom är dyngraka, är nog det minsta man kan säga. Han går med raska steg över bron istället, till vänster och förbi Sjömanskyrkan. Jonte hade ingen lust att bli jagad av folk som är efter honom och som skriker efter pengar. Han kastar ett öga på Sjömanskyrkan och det hugger till i bröstet när han minns trumsetet, hur roligt det var i början och hur det sedan blev fylla och bråk, kronofogden, morsan, hur hon blev påkörd och…

Nu är det nog! Jag ger fan i det! Jonte vänder tvärt och går över Centralbron och ser gänget som han försökt undvika. När de ser honom hojtas det och sedan är gänget efter honom. Jonte rusar över Centralgatan med en hårsmån från att bli överkörd. Han får en frist medan gänget står och hoppar bakom bilströmmen. Han rusar vidare förbi polishuset och ställer sig flåsande bakom museet.

Just när han står där och flämtar får han kallelsen. Hela hans rangliga kropp fylls av en glödande energi. Under de frusna, ödsliga lindarna med de kala grenarna som spretar mot evigheten har Jonte fått det ultimata spelet. Han kännerden platta whiskyflaskan med bensin i innerfickan och målet är solklart. Han ska bli bockbrännare! Jonte skall bli någonting! Äntligen! Han börjar springa men tvärstannar plötsligt och ser sig om. Nu har listigheten tagit över.

”Lugna dig Jonte! Du måste skärpa dig. Coola ner dig för helvete”, mumlar han tyst och funderar över en kringgående rörelse. Det brukar vara bra i sådana här lägen. Som det häftigaste spel. Ingen walk over här inte. Nu ska det samlas poäng!

Från att ha varit en utflippad ung missbrukare, hög och stirrig, blir han en strosande ung man helt obesvärad av en eventuell omvärld, nästan småvisslande Han svänger av från Strandgatan in på en tvärgata innan biblioteket och ser då en gubbe bra på lyset som kommer emot honom. Jonte bromsar en impuls att vända tvärt och fortsätter på den coola vägen med ett snett leende.

”Va flinar ru åt pojkjävel?"

Och sedan i ett helt neutralt tonfall:

”Har du sett bocken, jävligt fin alltså!"

Jontes leende slocknar tvärt. Impulsen är att ta flaskan och slå den i huvet på den förbannat jobbiga gubbe som plötsligt står framför honom och snackar skit. Jonte tänker på uppdraget och försöker helt enkelt bara gå förbi. Mannen ställer sig då i vägen och slår ut med armarna i en urskuldande gest.

”Va fan vill du? Låt mig bara vara ifred!”, säger Jonte och gör en irriterad gest och stirrar, inte direkt men strax vid sidan av mannen då han också får ett ångeststing i magen. Mannen liknar nämligen morsans sambo. En extremt otrevlig typ när han är på fyllan.

Mannen rycker avväpnande på axlarna.

”Jag gillar ungdomar. Ni är framtiden.”

Ja ha ja, tänker Jonte och utbrister:

”Då borde du gå till Arbetsförmedlingen, där vimlar det av dom.”

”Ja, det är tragiskt”, sluddrar mannen med gröt i halsen.

”Ni måste kämpa! Slappheten breder ut sig", fortsätter han uppfodrande, samtidigt som gesten blir omfamningsliknande, vilket gör att Jonte ryggar tillbaka.

”Lugn”, säger mannen, nu med ett lägre tonfall och en aning av empati i rösten, samtidigt som han sänker armarna.

"Bocken", sluddrar mannen, "är en socialistisk ide som…"

”Det är väl handlare som gjort den…" kan inte Jonte låta bli att säga.

Mannen ruskar på huvudet:

”Det var så”, upprepar han, "men socialisterna har tagit över. Vi säljer ut den, marknaden bestämmer, det blir ett stort vadslagningsprojekt."

Jonte ruskar på huvudet.

”Vi har framgångsrikt sålt ut hemtjänst tåg och annat loppiskrafs, så varför skulle vi?", säger Jonte och forsätter:

”Jag har en morfarsfar som såldes ut i Ljusne när han var liten. 4 år var han och han skulle mocka kor…"

”Ja, ja", svarar mannen, nu påtagligt irriterad.

Han är inte van att bli avbruten i talet, erfaren talare som han är.

”Det där var förr i tiden nu är det andra tider. Nej vad står jag här och pratar för?"

Han ger Jonte en sista föraktfull blick innan han går.

Den skulle gubben ha i huvet, tänker Jonte, med en direkt anspelning på flaskan i innerfickan. Fast det var tur att han inte gjorde det. Det skulle inte va coolt gjort.

Nu märker Jonte att han började förlora känseln i tårna. Fan, att man inte skaffat bättre skor. Det borde gubbfan tänka på, varma skor till ungdomen.

Kringgående rörelse var det ja. Han fortsätter parallellt med Kungsgatan och gamla stan till vänster. Vid Brunnsgatan svänger han höger i den meningen att det får räcka med kringgående rörelser. Var har tårna tagit vägen? Ingen känsel, som om det tog slut i foten. Jonte ruskar på sig, mitt i en köldrysning känner han: Nä, nu får det räcka!

Den tanken fyller medvetandet och han ökar takten och svänger till höger in på Kungsgatan. Jonte fryser men trots det är han på gång igen. Han är på avenyn som leder till bocken. En lirare med svajig och struttande gång skriker efter cigaretter men Jonte behöver bara glo och liraren struttar vidare. Han ser stoppljusen innan backen, öppnar innerfickan där whiskyflaskan är, kollar tändaren, nästan full, vänder sig om och ser sedan några figurer längre bort. Men han är snabb, jävligt snabb!

Då ser han en snubbe i full fart mot bocken. En annan står och filmar med mobilen.

”Fan, de ska fimpa bocken. Det är ju jag som ska göra det”, skriker Jonte och rusar mot bocken. Bockbrännarna är framme vid bocken, den ena vid frambenen och den andra vid bakbenen. De häller något från en flaska och tänder på halmen och sedan börjar lågor snabbt klättra uppför benen på bocken.

Jonte rusar fram och kastar sig över den närmaste killen med ett vrål och trycker ner honom framstupa i snön. Andra rusar till och skriker att de måste komma bort från bocken som nu är ett gnistrande eldhav. Två håller i killen medan den andre rusar iväg och kommer undan. Mobiler rings och snart hörs sirener från polis och brandkår.

Jonte vaknar till och börjar sakta dra sig undan när han stoppas av att en polis skriker åt honom. Med en klump i halsen inväntar Jonte polisen och ödet.

”Tjenare!", säger polisen avslappnat.

”Ja, hej”, säger Jonte försiktigt.

”Det var bra gjort att fånga killen. Ett snabbt ingripande. Vi har inte fångat någon bockbrännare på länge”.

Situationen börjar gå upp för Jonte: Han är inte bockbrännare utan han är bockbrännarfångare. Det kan nog slå högt det också.

”Vad gjorde du ute på stan så här sent?", frågar polisen lugnt.

”Hade svårt att sova så jag gick ut en sväng”, säger Johan tillkämpat obesvärat och slår ut med händerna och märker i samma veva att jackan gick upp med whiskyflaskan klart synlig i innerfickan.

”Oj då, vad är detta? säger polisen stramt.

Jonte försöker säga något men han bara sväljer och sväljer. Polismannen stirrar men sedan spricker ansiktet upp av ett brett leende.

”Ta det lugnt med den här flaskan när du kommer hem. Du har att fira, helt klart. Det finns en hittelön. Den får du säkert”.

Och med det går polisen och det gör Jonte också med en matta och lätta steg.

När Jonte kommer hem sms:ar han ”Goat is burned upp” och lägger sig sedan. Skuldfri och med en viss förhoppning av nya pengar. När han får belöningen kan han äntligen åka till Umeå och musikproduktionslinjen.

Med det somnar Jonte in som ett barn efter en lyckad julafton.

Mer läsning

Annons