Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fabriken stängde - det tackar Leif för

/
  • Noggrann koll. Leif Johanssons specialstation med spegel där han kontrollerar hur flugorna beter sig i vattnet.  Foto: Ulrica Källström
  • Flugprover i ask. En kassett med dubbla sidor, fyllda med färggranna flugor, är efterfrågade produkter som tillverkas i Norrsundet.

”Hooked on a feeling” står det på hans t-shirt, och det stämmer alldeles precis det.
Leif Johansson är en av 325 anställda som drabbades av Stora Ensos fabriksnedläggning i Norrsundet, men tack vare hans seriösa intresse för sportfiske, har han haft flyt hela tiden.

Annons

Just nu är det handel med Afrika som är mest aktuellt. Kina klarade inte nålsögat för Johanssons precisionsmått på att binda de ultimata flugorna.

Nej, det gick inte alls det. Med vänsternäven hade jag bundit flugor som sett bättre ut än kinesernas, hävdar han bestämt. Sådant kan man inte sälja vidare, det ska vara bra kvalitet om man ska kunna stå för varan.

25 oktober 2007 kom dråpslaget för Leif och drygt 300 av hans arbetskamrater vid fabriken i Norr-sundet. Inom kort skulle allt läggas ned, och frågan återstod vad man skulle göra med sin framtid.

Jag slutade skolan 7 juni 1986, och började på fabriken tre dagar senare efter att ha gått verstadsteknisk linje på Polhem. Vedvagnslossningen först, sedan pappsalen. Jag gjorde mitt sista skift onsdagen 17 december 2008, och det var riktigt vemodigt. Alldeles ensam satt jag på massalinje fem en onsdag natt.

Torsdag natt, som skulle ha varit hans sista natt på fabriken, orkade han inte genomföra, utan struntade i att gå dit, och det blev ingen reaktion på det heller.

Jag saknar den sociala biten med arbetskamraterna sedan 23 år, det andra klarar jag mig utan, förklarar Leif.

Efter stängningen har Leif Johansson lön fram till och med sista juli 2009. Från den första dagens arbetslöshet har han dock jobbat med sitt företagande, tio timmar om dagen, sju dagar i veckan.

Först var det svårt att ställa om sig. Jag var vaken till två, och sov till tio, men det gick ju inte, rutiner måste komma in, men det tog några veckor, förklarar Johansson.

 

Redan som liten, i farmors stuga på Lindön, fascinerades Leif av fisket. Böcker, filmer, berättelser och egna upplevelser fick honom att 2005 ta tag i fisket på allvar. Han kunde knappast ana då, att det skulle komma att bli hans framtid.

Efter fabriksslutet har han installerat ett arbetsrum på övervåningen i villan, och ute på gården står en friggebod som snart ska ta över försäljningsbiten med butik.

Nästa helg åker jag till Stockholm på flugfiskemässa; jag ska visa produkter där, i april är det Skottland och fiske fokuserat på lax, havsöring och öring, i Jimdalen är det sedan entomologi, läran om insekter och flugbindning, sedan Härjedalen och en flugbindningskurs jag ska hålla i, i maj är det Örnsköldsviks mässa med sport och friluftsliv, berättar Leif.

 

Förutom att hålla i kurser skapar han just nu sin egen webshop med fiskeprodukter. Endera Leifs egna handgjorda flugor för 20 kronor per styck, eller de som är bundna i Afrika för 7 kronor styck. Egentvinnade, taperade tafsar med gott resultat, något han är ensam om.

Kontakten med Afrika och Kenya fick jag genom Handelskammaren i Gävle, berättar Leif. Dessförinnan hade han jobbat med Kina under några månader, men fågelinfluensan ställde till det med materialtillgången och tekniken var inte den bästa. Indien och Filippinerna har också levererat material till Leifs bindning.

Jag har krokar ute lite överallt i världen; Moldavien tillverkar fiskekläder; vadarbyxor och jackor, men helst vill jag ha ett eget märke på allt utom spön och rullar, förklarar Leif Johansson.

En specialväska utarbetas och designas just nu, och förhoppningsvis ska Leif söka patent på den sedan.

 

När paniken efter ett jobb var som störst, sökte Leif både till Ovako i Forsbacka, Kalix och Billeruds fabriker, han var beredd att flytta eller att pendla för att få ett jobb.

I somras bestämde jag mig. Jag skulle satsa på min affärsidé och inte flytta för att få ett jobb. Mina mentorer blev Kurt Danielsson från Danielssons rullar och spön, och Gunnar Westrin, en av landets största fiskeprofiler med många böcker bakom sig, dessutom skribent i NSD, Norrländska Socialdemokraten, berättar Leif.

Företagsnamnet blev så småningom Purple Flies. Leif älskar Deep Purple, och tillverkade ett lila flugmonster med röd tofs som Gunnar Westrin och de nappande fiskarna föll pladask för.

Hans flugor har namnet efter låtar som Stormbringer, Gypsys kiss, Lazy, men även Purple Haze.

Leif berättar att fiskar har tappar och stavar i ögat, och kan därmed urskilja färger, men hur de uppfattar dem, är däremot oklart. Klart är däremot att de skarpt gillar hans lila flugor.

I arbetsrummet trängs lådor med våtflugor och laxflugor, tuppnackar och tuppsadlar, rävhår färgat i regnbågens alla kulörer, vingpennor från gås, kalkon och höna, torrnackar, kinesiska nackar, frigolitmyra och mycket annat.

 

Förhoppningsvis kan Leif snart resa till Kenya för att se hur hans flugor tillverkas där borta. Kanske reser han också till Kina för att få sina idéer verkställda genom kläder eller väskor.

Flugfiske är på väg uppåt inom fiskesektorn. Lugn och ro, en stunds kontemplation på naturens villkor, det är sådant som människor vill ha i dag, förklarar han. Ofta släpper man dessutom tillbaka fisken i vattnet igen efter att ha fått upp den hullinglöst. Catch and release, heter det.

Leif Johansson är positiv till fiskeförutsättningarna i Hamrånge-vattnen.

När fabriken nu stängts, kan havsöringen stiga här igen. Fisket i Hamrånge kan utvecklas kopiöst. Nu kan man turista här och ha något att göra. Laxtrappan i Kvarndammen rev vi i höstas, och nu i vår ska vi byta ut golv och göra nya fack. Framtiden kan bli hur bra som helst, tror Leif Johansson.

 

Mer läsning

Annons