Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fast i Gävle utan jobb, pengar och bostad

/
  • MELLAN ÖVERHÄRDE OCH FORSBACKA. Entreprenadfirman i Norsborg tog på sig att riva asfaltverket i Solbacka och frakta det till Irak. Här jobbade de två 24-åringarna från Polen.
  • STRANDSATTA. ”Vi känner oss lurade”, säger Rafael Jasirzebski och Lukasz Rozycki som nu känner sig strandsatta                        i Gävle, utan jobb, pengar och bostad.
  • FICK INTE BETALT. ”Mycket pengar, ingen stress och normalt boende skulle det vara”, berättar Lukasz Rozycki. Han som vinkar på bilden är kompisen Rafael Jasirzebski.

De trodde att jobbet skulle vara bra betalt och att de skulle få gratis husrum och mat under vistelsen i Gävle.
– Vi känner oss lurade, säger Lukasz Rozycki och Rafael Jasirzebski som under våren har arbetat med att montera ned ett gammalt asfaltverk i Solbacka mellan Överhärde och Forsbacka.

Annons

 Via en person som förmedlade jobb utomlands fick de kontakt med Asam och Faisal Gill som driver ett entreprenadföretag i Stockholm, GHFA International HB.



I polska Szceczin hade de jobbat som bilplåtslagare respektive svetsare och målare.
I Sverige skulle de tjäna tre gånger så mycket som i Polen, hävdade kontakten. Det skulle bli åtminstone 13 000 kronor i månaden, räknade de ut.
Det visade sig att förhållandena var betydligt sämre än vad de väntat sig. Mest reagerade de på hur boendet var ordnat. De skulle bo i en ”labbe”, en raststuga, som stod i närheten.
– Vi sov på golvet. Det var kallt. En morgon hade vattnet frusit och ibland fanns det ingen gas för gasolköket, säger de både 24-åringarna.



De började 15 mars och jobbade fem till tio timmar om dagen till slutet av april, växelvis i Forsbacka och Stockholm.
De berättar att lönen skulle vara 40 kronor i timmen.
Men de fick inte betalt för alla dagar.
De berättar att de fick bo i raststugan fem nätter innan de skjutsades till Stockholm för att måla om i en butik. Efter en vecka skjutsades de tillbaka till Forsbacka och efter ytterligare fyra-fem dagar fick de flytta in i en husvagn som fraktats dit.
De förnekar att de skulle ha fått så mycket som 7 000 kronor var, som firmans ägare påstår. Däremot, hävdar de, fick de efter tre veckor 7 000 kronor fördelat på tre personer – Rafael, Lukasz och dennes bror Kamil.
Dessutom fick de dela på 300 kronor i veckan som skulle räcka till matinköp.
– Vi fick pengarna i handen, säger Rafael.


De har dock inga papper som visar att det de säger är sant.
– Vi skrev under papper som Asam tog hand om, säger Lukasz.
Sista dagarna i april skjutsades de till en campingplats i Stockholmstrakten. De fick vardera 1 000 kronor som skulle täcka resan tillbaka till Polen.
– Vi trodde det var lön för timmar vi inte fått betalt för, säger Rafael.
Efter ett par veckor hade de inte råd att bo kvar där.



Kamil åkte tillbaka till Polen medan Rafael och Lukasz åkte till Gävle igen. På vinst och förlust. De hade persedlar inlåsta på järnvägsstationen i Gävle och insåg att pengarna inte skulle räcka för hemresan.
Så fick de tillfällig bostad hos Marie Arnell i Sätra, vars dotter fattat tycke för Lukasz medan männen jobbade med fabriksrivningen.
– Vi vill helst ha jobb och stanna här i Sverige, säger Lukasz och Rafael som nu har bott hos Marie Arnell i snart tre veckor.
Men de vill inte vara till besvär och har nu kontaktat polska ambassaden för att be om hjälp att resa hem igen.

Mer läsning

Annons