Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fjärde generationen i gammelmorfars hus

/
  • FJÄRDE GENERATIONEN. Tvåårige Edvin Broström Sjunning är fjärde generationen Sjunning i gammelfarmor och gammelfarfars radhus på Snögatan. Även mamma Anna Sjunning och pappa Mattias Broström har rötter i Andersberg. Annas blev till och med till här!
  • HAR ALLT. Anna och Mattias tycker att deras radhus har allt de behöver - i all fall för ett barn till. Tre rum en trappa upp. Två rum och kök en trappa ner. Och trädgård och bakgård de når från både vardags- och badrummet.
  • Glen Pettersson:

Nu startar Arbetarbladet en serie om Andersberg. Tetha Åhs möter Andersbergsbor som berättar, tycker och saknar.

Edvin Broström Sjunning är fjärde generationen Sjunning i gammelmormor och gammelmorfars radhus i på Snögatan i Andersberg.

Annons

Här bodde Edvins mormor Lena tills hon fyllde 18 och flyttade till Vinddraget, där Edvins mamma Anna blev till. När Anna var fyra flyttade familjen till Hagelgatan, ett stenkast från gammelmormor och gammelmorfar. Och här dog gammelmormor; endast månader innan Anna och Edvins pappa Mattias köpte radhuset, och Edvin föddes.

– Det var som allt var meningen. Att mormor skulle få dö hemma. Att vi skulle köpa radhuset när morfar flyttade till ett äldreboende. Att mamma och pappa skulle slippa städa ur huset. Och att Edvin skulle få sitt första hem här, reflekterar Anna, som hjälpte till att vårda mormor hennes sista tid i livet.

Vi sitter och fikar i familjens och fyra generationers kök, matrum och vardagsrum. Allt i en nutida öppen planlösning, eftersom Anna och hennes sambo Mattias Broström tagit ned väggen mellan köket och vardagsrummet. Även Mattias har rötter i Andersberg.

– Farmor bodde på Vinddraget på 1970- och 80-talen, så jag har en bra känsla för Andersberg.

Och förra året, då Mattias var föräldraledig åtta månader, passade han på att nybekanta sig med Andersberg av idag.

– Då gick jag runt överallt med Edvin i barnvagnen.

Idag är Edvin två år och har anslutit till köksbordet för att rita, äta isglass och "pjata" om sin värld, som utökades med förskola i början av året. En värld som även är Annas eftersom hon läser till förskollärare och praktiserar på förskolan Orion i Andersbergs centrum.

– Med kulturell mångfald som inriktning, påpekar Anna och berättar att hon och Mattias vill att Edvin ska växa upp i en levande miljö. Levande i betydelsen mångfald utifrån härkomst, traditioner, seder, bruk och det som ryms i begreppet livskvalitet.

– Vi vill förbereda Edvin för livet, och eftersom vi vill att han ska växa upp i ett samhälle med många samhällsklasser och kulturer passar Andersberg bra. Vi vill inte att han ska växa upp i en skyddad småskalig värld med jakt på statusprylar och priser.

Allt en liten människa behöver för att möta den mångfacetterade framtiden tycker Anna och Mattias finns i Andersberg. Men utifrån ett vuxenperspektiv - Anna är 28 och Mattias 32 - saknar de mycket.

– Det var bättre förr, säger Anna, som ler och tycker att hon låter lite som gammelmorfar.

– Tänk när vi hade ett riktigt centrum, med post, bank och en riktig mataffär. Jag klippte håret där tills jag var en 14, 15 år, och när jag gick hem från skolan köpte jag Bugg i affären. Kommer du ihåg båten mitt för entrén, där alla ungar lekte när föräldrarna handlade?

Nu är det "bara" Andersbergsdagarna som lockar familjen till centrum.

– Idag finns det inte någon riktig knutpunkt i Andersberg. Men under Andersbergsdagarna är det liv och rörelse där, och det är riktigt roligt, säger Mattias.

Paret lockas inte heller av Hemlingby köpcentrum.

– Vi handlar inte på Maxi Ica, utan på Konsum Krysset. Hemlingby är för stort och opersonligt för oss, säger Anna.

Skillnad var det när Anna var liten och "pantade" varuvagnar på parkeringen i centrums källarplan tillsammans med sin syster för en 15 år sen.

– Då fanns ju Ica med kundparkering i källaren. Men alla kunder orkade inte lämna tillbaka varuvagnarna sen de lastat i bilarna. Men det gjorde vi ungar gärna. Det var värsta populärt eftersom vi fick ihop lite pengar på att panta.

En ängel passerar genom köket och i tystnaden känner Anna ett stråk av vemod.

– Jag känner mig lite vemodig nu, säger Anna, Andersberg är heller inte lika tryggt som förr. "Åttan", där pappa och jag sprang är igenväxt, och jag vågar inte gå ensam var som helst här.

När Anna var fyra flyttade familjen från höghuset på Vinddraget, efter en period i Bomhus, till ett eget hus på Hagelgatan. Då var området så tryggt att hon kunde röra sig fritt mellan huset och mormor och morfar på Snögatan.

– Jag kunde rymma hemifrån utan att vare sig mamma, pappa eller jag blev rädda. Och var inte mormor och morfar hemma satt jag på farstubron en stund så att mamma och pappa i alla fall skulle bli lite oroliga. Närheten mellan husen var trygg för oss alla, men inte nu, fortsätter Anna och nickar mot vardagsrumsfönstrets utsikt mot Hagelgatan.

Idag saknas belysning och växtligheten har blivit så hög att den skymmer.

Ett tryggt plus är dock att det i området rotat sig i en ny gemenskap med unga föräldrar och barn efter senaste års generationsskiften.

– Men folk säger fortfarande "bor ni i A-n-d-e-r-s-b-e-r-g?", med det där tonfallet. Men, det är inte fel att bo i Andersberg, försvarar Mattias sin stadsdel.

Samtidigt tycker han att utemiljön kunde göras mer tillgänglig.

– Det skulle inte behövas mer än att vi alla skulle hjälpas åt att hålla efter, och förvaltningen sköta buskar och belysning.

– Och fick vi en riktig mataffär igen skulle vi få en ökad rörelse i hela området, säger Anna.

Annars tycker Anna och Mattias att de har allt de behöver - i all fall för ett barn till. Tre rum en trappa upp. Två rum och kök en trappa ner. En trädgård med ett stort trädäck och förråd. Och en bakgård att kliva ut i från både vardags- och badrummet.

Nästa avsnitt: Så blir flyktingar Andersbergsbor

Tetha Åhs

Mer läsning

Annons