Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flyende ryssar samlades i Hagaström

/
  • uppsamlingslägret är fotbollsplan i dag. Mitt emot Duro Tapeter i Hagaström, där det i dag finns en fotbollsplan, byggdes i slutet av andra världskriget ett av åtta uppsamlingsläger för sovjetiska soldater som flytt till Sverige från fångenskap hos tyskarna. Mängder av ryssar inkvarterades här i väntan på att skickas till straffläger i Sovjet, de skulle straffas för att de låtit sig tas som krigsfångar. Hans Lundgren har skrivit en bok om ryssläger och utlämningar, och hoppas på mer debatt kring Sveriges hantering av dessa människor.
  • till sovjet från gävle. Från Sveriges största ryssutlämning i oktober 1944 finns inga bilder. Kanske förstod regering och andra inblandade redan då att folk i efterhand skulle ifrågasätta hur Sverige på Stalins begäran kunde lämna ut tusentals ryssar som flytt till Sverige. I Sovjet straffades de som landsförrädare och sattes i arbetsläger. Den här bilden är i stället taget sommaren 1945, efter krigets slut, då omkring  27 000 ryssar fördes direkt från Norge till Sovjet via Gävle hamn. Även en del av dessa inkvarterades tillfälligt i Hagaström.
  • farväl. De ryska officerarna i Hagaström blev populära hos lokalbefolkningen. Här tar Gävlebor farväl av en grupp soldater som skulle ta ett tåg till Stockholm.
  • mitt i Gävle. Den här bilden togs 6 juli 1945 i centrala Gävle. I bakgrunden syns Stadshuset. Det här är ryska soldater i brittiska uniformer, några av de 27 000 soldater som sommaren 1945 fördes direkt från Norge till Sovjet via Gävle hamn. De soldater som redan tidigare hade lyckats fly till Sverige från tyska fångläger i Norge, de hade redan skickats hem av Sverige på Stalins begäran. Men då rådde fotoförbud.
  • flyktingförläggning. Det gamla seminariet i Hagaström, som revs på 1950-talet, användes i krigets slutskede som flyktingförläggning och uppsamlingsplats för ryssar som skulle skickas hem till Sovjet. I närheten, där det i dag ligger en fotbollsplan, fanns också ett barackläger.

Tusentals sovjetiska soldater flydde till Sverige från fångenskap hos tyskarna. Sverige placerade dem på förläggningar, en fanns i Hagaström, och skickade i slutet av kriget iväg dem från Gävle hamn till Sovjet där de straffades som landsförrädare. Journalisten Hans Lundgren berättar i en ny bok ingående om rysslägren, utskeppningen och vad som hände sen.

Annons

Mitt emot Duro tapeter i Hagaström, där det ligger en fotbollsplan i dag, fanns 1944–45 baracker för att inhysa ryssar som skulle skeppas ut från Gävle hamn. Andra fick en tillfällig bostad i en byggnad i närheten som kallades Seminariet och som revs på 1950-talet.

Hur många ryssar som passerade Hagaström innan de lämnade landet via Gävle hamn är okänt. Ryssutlämningarna har inte någon utmärkande plats i historieböckerna. Knappt någon alls faktiskt.

Vid andra världskrigets slut satt omkring 75 000 sovjetiska soldater i tyska fångläger runtom i Norge. Men flera tusen av dem hade också lyckades fly därifrån till Sverige. En del ville säkert allra helst hem till Sovjet. Men Sverige frågade inte, man erbjöd aldrig de här flyktingarna någon fristad i Sverige. I stället höll man ryssarna i förläggningar, som till stor del stod under sovjetisk kontroll, och samarbetade med Sovjet om att ordna transporten ut ur Sverige. I oktober 1944 avgick två fartyg med omkring 900 man från Gävle hamn. Totalt var det åtminstone 2500 sovjetiska soldater som levde i Sverige en tid innan de utlämnades till Sovjet och skeppades iväg från Gävle hamn.

– Man kan bli lite frustrerad över att vi diskuterat baltutlämningen så mycket men knappt pratat alls om vad som hände de här människorna. Troligen beror det på att många av balterna var intellektuella akademiker, och att balterna betraktades som broderfolk, medan ryssarna sågs lite mer som främmande fåglar. Men sanningen är att folk som sökt sig till Sverige som flyktingar skickades tillbaka till Ryssland där de sattes i arbetsläger, bland annat för att Sverige ville ha goda relationer med Sovjet efter kriget, säger journalisten Hans Lundgren.

Hans Lundgren, som till vardags är lokalredaktör i Heby för Uppsala Nya Tidning, har under många år grävt ner sig i de sovjetiska soldatflyktingarnas historia och skrivit en rad tidningsartiklar i ämnet. Och nu har han på uppdrag av Västmanlands läns museum sammanställt alltsammans i en bok. Den heter ”Krampen. Ryssläger i Sverige under andra världskriget”. Krampen i Västmanland var det största lägret och det som Hans Lundgren tagit reda på mest om. Arbetarbladets egen Ulf Ivar Nilsson har också grävt i arkiven, och skrivit ett par artiklar om utskeppningarna från Gävle.

– Förhoppningsvis överlever en bok lite längre än några tidningsartiklar. Jag hoppas kunna bidra till att de här människornas öde blir lite mer känt, säger han.

Enligt Hans Lundgren fanns det sju ryssläger i Sverige, de flesta i Bergslagen, alla belägna vid järnväg och på rimligt avstånd från Gävle. De flesta läger tömdes i oktober 1944, då Sovjet ville ha hem de här soldatflyktingarna. En av dagarna, 10 oktober 1944, skeppades 900 av dem iväg från Gävle hamn. Pressen fick inte närvara, det hade landshövdingen i Gävle bestämt. Men i krigets slutskede lyckades allt fler soldatfångar fly från Norge, samtidigt som den sovjetiska polisen jobbade frenetiskt med att söka upp avhoppade sovjetiska soldater i Sverige. De samlades i Hagaström, och när de var tillräckligt många för en båtlass fördes de till Sovjet. Där väntade kollektiva domar och arbetsläger.

I sin bok intervjuar Hans Lundgren en av ryssarna som levde en tid i Sverige innan han tvingades till Ryssland. Han förälskade sig under sin tid i Sverige, och lämnade efter sig en son. Både kvinnan och sonen medverkar i boken. Dessutom intervjuas personer som jobbade på förläggningarna, ortsbor som minns och så vidare. En av dem är Roland Södergren, som växte upp i Hagaström och ofta besökte ”rysslägret”.

”Det var minst tio, kanske tolv baracker som stod uppställda där i en fyrkant. Jag och mina kompisar var där ofta. ’Ska vi gå och titta på ryssarna’, brukade vi säga. Det var inte bara barn som gjorde så, även vuxna fann nöje i det” berättar han i boken.

I maj förändrades läget. Då var det dags för 80 000 ryska soldater att åka hem från Norge genom Sverige. Av dem åkte 27 000 via Hagaström och Gävle hamn på bara 32 dagar. Men det är en annan historia.

Hans Lundgren har funderat mycket på hur det kom sig att den svenska regeringen spelade efter sovjetisk pipa och att ryssutlämningarna aldrig ifrågasattes.

– Jag kan inte komma fram till annat än att de var ett pris man fick betala för att kunna hålla en hård linje i att inte lämna ut civila balter. Dessutom hade de i regeringen som kände till det här en väldigt naiv bild av Sovjet. De trodde på Sovjet som ett socialt experiment och trodde att det skulle utveckla sig till en demokrati. I stället medverkade de till att tusentals ryssar skickades till arbetsläger och straffades som fosterlandsförrädare, säger Hans Lundgren.

Mer läsning

Annons