Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Folk kan vara väldigt otrevliga, jag är van vid det”

/
  • Jägare. Annica Forsberg vet hur mycket jakten betyder för människor på landsbygden. Hennes far och bror jagar och det gör även hennes sambo. Själv har hon tagit jägarexamen, men någon jakt har inte blivit av.

Hon är kvinna. Hon är ung. Hon bor i centrala Gävle. För många män i jägarkåren är det provocerande att biologen Annica Forsberg företräder länsstyrelsen i rovdjursfrågor.

Annons

”Lilla gumman” och ”nu får du komma ut hit och ta reda på dina vargar” är kommentarer hon vant sig vid.

– Jag kan inte låta mig provoceras, då kan jag inte sköta mitt arbete, säger hon.

Jakt har alltid varit ett naturligt inslag i Annica Forsbergs liv. Hennes far och bror jagar och det gör även hennes sambo. Själv har hon jägarexamen, men någon jakt ägnar hon sig inte åt.

Uppväxten i Dalsland fick henne att förstå hur viktig jakten är för människor på landsbygden.

– Jag har inga problem att identifiera mig med jägare, jag vet hur mycket älgjakten betyder. Vi delar in året i en period innan älgjakten och i en efter älgjakten, säger hon.

Annica Forsberg är biolog och rovdjurshandläggare på länsstyrelsen och företräder länsstyrelsen i frågor om rovdjursförvaltning.

Hon deltar i beslutsfattande om skyddsjakt på björn och lo. Många jägare tycker att myndigheten är alldeles för restriktiv, medan andra anser att länsstyrelsen är för generös med beviljande av skyddsjakt.

Länsstyrelsen kan bara fatta beslut om skyddsjakt på enskilda individer, något mer tillåter inte dagens regelverk. Hur många björnar och lodjur som får skjutas under den ordinarie jakten avgör Naturvårdsverket.

Jakt på varg är olaglig så länge inte Naturvårdsverket beviljar skyddsjakt på en varg som orsakar stora skador.

Redan i tidiga år drömde Annica Forsberg om att bli biolog. Intresset för naturen fick henne att välja den banan.

– När jag växte upp var vi alltid ute i naturen, och det handlade mer än om jakt. Vi plockade ofta bär och svamp och jag tycker om att fiska. Vi brukar åka upp till Nordnorge, men det blir inte så mycket fiske nu för tiden.

Den fråga som väcker hetast känslor i rovdjursdebatten är den om varg. Debatten är polariserad och diskussionen hamnar ofta på låg nivå. Ingen gynnas av det, tycker Annica Forsberg.

När hon anställdes som rovdjurshandläggare på länsstyrelsen för tre år sedan insåg hon inte att hon skulle bemötas med så många arga kommentarer från folk runt om i länet. När rovdjursdebatten blossar upp går den ofta över styr.

– Det är en utmaning att försöka dämpa konflikten. Rovdjursdebatten har hakat upp sig och handlar ofta om att idiotförklara varandra. Jag önskar att man kunde hitta nya vägar att diskutera på. Lite mer respekt för varandra kanske, säger Annica Forsberg.

Många som ringer eller skickar e-post till henne är upprörda. De tror att besluten hon fattar bygger på hennes egna värderingar. Andra skjuter in sig på att hon är en ung kvinna som bor i en stad. ”Du vet inget om rovdjursfrågor” är ett påstående hon ofta får höra.

Kommentarer som ”lilla gumman” och ”nu får du komma ut hit och ta hand om dina vargar” är andra kommentarer som tillhör hennes vardag. Men hon låter sig inte provoceras.

– Folk kan vara väldigt otrevliga, jag är van vid det. Det finns en frustration hos människor när det gäller de här frågorna och det kan jag förstå. Men om jag tillåter mig själv att bli provocerad kan jag inte sköta mitt arbete. Jag låter aldrig mina egna värderingar styra mig i arbetet, jag företräder länsstyrelsen och vi måste följa det regelverk som finns.

Regeringen vill förändra rovdjurspolitiken och utredaren Åke Pettersson (C) föreslår att förvaltningen av rovdjur ska föras ner på regional nivå. Länsstyrelserna ska få fatta beslut om hur många rovdjur som får fällas.

Länsstyrelsen är positiv till en regional rovdjursförvaltning. Men när det gäller jakt på varg måste stammen ha blivit livskraftig innan reguljär jakt tillåts, menar Annica Forsberg.

Det betyder att stammen ska uppnå ett visst antal vargar, men även att de genetiska förutsättningarna måste förbättras. Inaveln är utbredd och därför är det intressant att varghannen i Galvenreviret nordväst om Bollnäs har vandrat in från Finland, säger Annica Forsberg.

– Vi är positiva till regional rovdjursförvaltning och man skulle kunna införa jakt på en art i taget. Men det behövs ett tydligare regelverk. Rovdjursutredningen innehåller många mål men det finns inga konkreta förslag på hur vi ska uppnå dem.

Vargmotstånd är långt ifrån allt hon möter i arbetet. Många som hör av sig tycker om att rovdjuren finns i våra skogar. Hon tycker om att komma ut till människor för att berätta om rovdjursförvaltningen.

– Det är min viktigaste och roligaste arbetsuppgift, men på en del möten jag får jag inte en syl i vädret. Men det är bra, eftersom ett av länsstyrelsens uppdrag är att lyssna på länets invånare. De flesta jag talar med kan skilja på sak och person och de förstår att mitt resonemang inte bygger på mina värderingar.

Jägarkåren möts ofta av oförtjänt kritik, tycker hon. Ibland påstår debattörer att alla jägare ogillar vargar och att de bedriver illegal jakt på varg.

– Det ligger naturligtvis i den organiserade jägarkårens intresse att motverka illegal vargjakt. Forskningsresultat visar att hälften av alla vargar som dör varje år har dödats vid illegal jakt.

I debatten påstås ofta att rovdjuren orsakar stora skador på tamdjur och att en varg som rör sig nära bebyggelsen inte är frisk.

– Det är få rovdjur som river tamboskap. Jag tror att vi får lära oss leva med rovdjuren. För en varg som rör sig nära bebyggelse är det naturligt och det finns ingen definition på vad en närgången varg är egentligen.

När en björn eller varg har observerats nära bebyggelsen försöker Annica Forsberg ta reda på om det finns något som lockar dit djuret.

– Om man bor i björnrika områden och inte förvarar sina hushållsopor på rätt sätt är det som att bjuda in en björn på middag. Slänger man avfall bakom huset och en björn dyker upp är det inte svårt att räkna ut varför. Vi har alla ett ansvar att inte locka till oss rovdjur och skapa problemdjur, säger Annica Forsberg.

– Jag är inte ute efter att frälsa någon. I grund och botten är rovdjuren en resurs, det är utgångspunkten för rovdjurspolitiken och länsstyrelserna och kommer att vara det i fortsättningen också.

Annica Forsberg, länsstyrelsens företrädare i rovdjurfrågor är biolog med jägarexamen

– Vi drar inte jämt, jag tycker att hon är för försiktig i rovdjursförvaltningen. Annars är hon är en trevlig tjej. Vi skakar alltid hand när vi träffas och gör det alltid när vi skiljs åt.

Karl-Evert Hellsén, ordförande

för Jägareförbundet i Gävleborg.

– Det är inte alltid lätt att sitta som rovdjurshandläggare i Gävleborg. Hon har ett tonläge som är gynnsamt för debatten och jag tycker att hon gör ett mycket bra jobb.

Anders Ekholm, regionansvarig

för Svenska Rovdjursföreningen.

– Hon är ambitiös och saklig. Hon har förståelse för parternas inställning och respekterar dem.

Stefan Henriksson, enhetschef vid länsstyrelsen.

Mer läsning

Annons