Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fula ord är oftast okej bland unga

/
  • Normalt kalla någon hora. Anna Wennberg, Celina Jansson och Moa Domandersen kan inte komma på något enskilt ord som är klart över gränsen. Allt beror på vem som säger det till vem och i vilken situation.

För många högstadieungdomar har det blivit helt normalt att kalla varandra saker som hora, fitta och bögjävel.

– Är man bra kompis kan man säga lite vad som helst, man vet ju att man inte menar det. Men om någon kallar mig bitch tar jag åt mig för jag vet att jag har varit ganska uppkäftig av mig, säger 15-åriga Celina Jansson.

Annons

I slutet av januari dömdes en 16-årig flicka för brottet förolämpning sedan hon i ett bråk med en klasskamrat kallat henne ”jävla negerfitta”. Hon hade tidigare friats av tingsrätten, och nu har advokaten lämnat in en överklagan till Högsta domstolen, som bara tar upp principiellt mycket viktiga fall. En sak är vad som är brottsligt och inte. En annan sak är vad ungdomarna själva tycker är normalt språkbruk.

Arbetarbladet tog i går ett snack med några 15-åriga tjejer om vad som sägs emellan dem och deras jämnåriga, vad som är okej, vad man får tåla och om det finns något som går över gränsen.

–  När det är en kompis som säger något hör man ju att det är på skämt, säger Moa Domanders.

Måste ge igen

– Om man blir sur på någon säger man ofta saker som man inte menar så allvarligt, typ hora, bögjävel, fitta. Eller slyna, det är också ganska vanligt, säger Celina Jansson.

Men varför då?

– Många tycker nog att de är coola. Om någon säger något litet måste man säga något värre tillbaka för att man inte vill framstå som en liten mes. Det hände mig många gånger förra året att jag bara slängde ur mig saker av gammal vana. Nu försöker jag tänka mer på det, säger Celina Jansson.

– Man bryr sig inte så mycket. Man är så van. Och man vet ju själv hur man är, att man inte är ett fetto eller en hora. Men det finns säkert de som blir ledsna, då är det ju inte okej, säger Anna Wennberg.

De kan egentligen inte komma på något särskilt ord som går över gränsen. Allt har att göra med vem som säger det till vem och i vilket sammahang.

– Man kan säga värre saker till någon som själv är kaxig än till någon blyg som bara tar emot. Om någon säger något personligt om mig, som kanske är nästan sant, då är det inte så kul, säger Celina Jansson.

”Vart går gränsen?”

Curt Hjalmarsson är sedan många år rektor i Gävle. Han tycker att ungdomarnas språkbruk mot varandra är hemskt.

– Jag hör sånt här när jag går i korridoren eller ute på gården. Det är dels könsord och dels mot hudfärg. Sedan finns det ju vissa uttryck som inte är svordomar i sig men om man säger det på ett visst sätt, ”din mamma” och sånt där.

Skolan ska se till att eleverna inte kränker varandra. Och det är självklart för Curt Hjalmarsson att säga ifrån när elever använder fula ord mot varandra.

– Men var går gränsen för en kränkning? Hora behöver inte längre vara ett fult ord. ”Kom nu hora så går vi” och så menar de inte mer än ”kom nu kompis”. Säger jag att det är kränkande förstår de inte. Men det är bara att fortsätta markera. Det här är ett språkbruk som vi vuxna inte tycker är okej.

Mer läsning

Annons