Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävlebor besökte skola och gav bort en get

/

Arbetarbladets fotograf Lasse Halvarsson reste till Gambia och mötte vänlighet, föräldralösa barn och färgstarka människor.

Annons

Gambia ligger på Afrikas västkust strax norr om ekvatorn. Ett perfekt vinterresmål alltså.

Temperaturen går ofta över 30 grader mitt på dagen. Vattnet i Atlanten pendlade mellan 25–27 grader.

Flyget går från Arlanda via Grand Canaria på sex timmar, en snabb bensträckare hinner man med medan man tankar. Ett skönt avbrott. Sedan tar det ytterligare två timmar till Gambia.

Vi visste inte särskilt mycket om landet när vi for, inte mer än att det var varmt och att gatuförsäljarna kunde vara väldigt påträngande och att pengarna är otroligt skitiga. Allt det där stämde.

Stränderna är härligt långa utmed kusten, med gott om plats för alla. Man kan rida, cykla, springa, jogga eller ta långpromenader och ett dopp när värmen trycker på.

Vill man se djur i Senegal, skåda fågel in i landet eller hitta på någon annan utflykt så står det en uppsjö av guider utanför hotellen som är villiga att hjälpa till. Det gäller bara att komma överens om priset. Vår första utflykt tänkte vi göra med en som hyrde ut cyklar, men han blev bryskt avfärdad av de officiella guiderna. Så vi for med en officiell guide. Men du har rätt att välja själv. Så efter den turen så valde vi själva vem som skulle guida oss. Vi for bland annat på en fisketur Gambiafloden och fick mycket bra service. En chaufför, en kapten, två som hjälpte till under fisket. Allt kostade 6 000 dalasi som är 1 500 kronor för fem personer. Alltså 300 kronor per person. Hossein var den i vårt sällskap som var som klippt och skuren för att pruta och sy ihop våra utflykter.

Anne med dotter Lina jobbar båda som lärare och ville gärna se en skola. Hur skulle vi få till detta. Åter var det Hossein som hittade en chaufför som naturligtvis ville hjälpa oss.

Vi skulle köpa 200 pennor och block någonstans för att ta med. Hur snacket gick vet jag inte med vi fick idén att vi borde ta med en get till skolan. Skulle det gå att ordna. Visst, sa chauffören. Så vi gjorde upp priset för resan 700 dalasis, sedan bar det iväg mot djurmarknaden. Chauffören gick ut själv för att köpa geten. Han ville inte att vi skulle vara med för då skulle det bli dyrare om vi fick betala turistpris. Efter en stund var han tillbaka med en fin brun get som kostade 2 500 dalasis. Geten fick åka på fastsurrad på taket, vi satt på flaket. Att åka på öppet på ”flaket” är vanligt och att föredra. Det fläktar skönt och man ser bra åt alla håll.

Sedan köpte vi 200 pennor. Då kom någon på att barnen på skolan också skulle ha ris att äta till geten. Sagt och gjort, vi stannade och köpte 50 kilo ris av bästa kvalitet. Sedan bar det iväg till en skola för föräldralösa barn. När vi kom fram presenterade vi oss för rektorn som bar in geten själv till skolgården. Geten gick in i skuggan under ett bord på skolgården och vi fick höra barnen sjunga. Anne och Lina visade och sjöng för barnen Mora Träsks: huvud, axlar, knä och tår, knä och tår... Barnen hängde på så gott dom kunde och sjöng en liknande sång för oss på engelska. En fin stund. Många av barnen bodde på skolan, några hade anhöriga som tog hand om dem efter skolan. Skolan var helt beroende av donationer.

Det blev ett otroligt fint minne från skolan. Vi var inte där så lång stund men det finns minnesbilder som inte har lämnat huvudet ännu. Det är den finaste julklapp jag varit med om att ge bort. Årets julklapp är ju en laddad matkasse så varför inte get och en säck med ris.

Man skulle just till att fira sitt nyår i Gambia, så geten och riset kom väl till pass.

Det var ett ganska eftertänksamt gäng som satt på jeepflaket på väg hem till hotellet och till ett dopp i Atlanten.

Skolan heter Sympathy Orphanage Nursery School i Baku.

TEXT OCH FOTO
Lars Halvarsson

Mer läsning

Annons