Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävledalas järnlady

/
  • NÅGRA TIMMAR TILL SÄNDNING. Karin Bökman har jobbat på tv i Falun i 15 år. Tidigare gjordes flera av SVT:s program härifrån, som Packat och klart och Trafikmagasinet. Nu är det bara regionala nyheter och Nyhetstecken för hörselskadade som finns kvar i huset vid Lugnet.
  • BOR BEKVÄMT. Karin är uppväxt i Stockholms innerstad och har aldrig någonsin bott i hus. Nu har                         hon en lägenhet mitt i centrala Falun och stormtrivs. ”Jag behöver ingen trädgård, det räcker så bra med gräsmattan här utanför.”
  • PROPERT I RUTAN. Programledarna får köpa arbetskläder för 4 000 kronor per år. En kavaj kostar runt 1 000, så det blir inga enorma klädhögar att välja bland. ”Vi får blanda privata kläder med jobbets. Då och då kostar de på oss en stylist. Då åker man till Stockholm och får veta vad man passar i och bör ha på sig. Men nu är det två år sen sist.”
  • – Hon är spontan, alltid glad och hälsar redan på håll. Det är roligt att hjälpa henne med grejer.Ralle Carlsson, granne
  • – Vår klippa när det gäller språket, man frågar Karin vare sig man vill eller inte. Och hon är väldigt tydlig. En dröm för en chef: hon vill gärna jobba alla röda dagar och klämdagar när ingen annan vill.Elisabeth Bergkvist, gruppchef på Gävledala-redaktionen i Falun

I 15 år och tusentals sändningar har Gävledala-nytts järnlady Karin Bökman presenterat lokala tv-nyheter för oss i rutan.

Men inte med en min avslöjat vem hon är bakom tv-masken.

Vi åkte till Falun för att ta reda på det.

Och fann en innerstadsbrud som knarkar konst och älskar att rätta stavfel.

Annons

Karin Bökman är tv-redaktionens självutnämnda språkpolis.
– Min favoritsysselsättning är att rätta reportrarnas påannonser till inslagen. Det får inte vara syftningsfel så tittarna får för sig att det var brandmannen som brann upp och inte huset.
Försvenskade ord från engelskan är en styggelse, och när folk inte kan skilja på ”var” och ”vart” ryser Karin.
Det har hänt att hon ringt text-tv när hon upptäckt fel. Som när det stod på väg ”till konkurs” i stället för ”mot konkurs”.
– Många är väldigt dåliga på prepositioner, bannar Karin.
Men hon går längre än så om det behövs.
– När jag läste boken av Saddam Husseins livläkare blev jag så irriterad på alla fel jag hittade så jag skrev ner dem på ett A4 och skickade till förlaget. De kunde åtminstone ha tackat för brevet, säger Karin leende.
Karin tar emot i lägenheten i centrala Falun, snygg och stilren i svart kavaj och ljusgrön scarf. Hon trallar i köket medan kaffet puttrar klart.
– Hälsa på Bagheera, Aussie och Harold, säger hon och pekar på pantern, koalan och krokodilen som bor i soffan.


Ögonen är betydligt blåare än man kan skönja via tv-rutan. Hon ler ofta, mycket oftare än i nyhetssändning. Då har hon en korrekt, närmast strikt framtoning.
– Det är inte ett nöjesprogram vi sysslar med, det är nyheter, poängterar Karin.
Programledarna har ändå en viss frihet att släppa fram sin personlighet.
– Jag jobbade med Jarl Alfredius på Aktuellt. Han var väldigt korrekt, medan Sven Strömberg gick lite mer på känsla.
Men visst har det hänt att Karin skojat till det.
– Jag har sjungit i direktsändning till exempel. De provocerade mig i kontrollrummet, ”du törs inte” sa de. Så då gjorde jag det.
Karin beskriver sig som en riktig ”asfaltråtta”, uppväxt i Stockholms innerstad. Hon gick i flickskola och därefter på Östra Real, klasskamrat med Carl Bildt.


Hon ville absolut inte berätta för någon att hon hade sökt in på Journalisthögskolan, hon ville så otroligt gärna komma in och skulle bli så besviken om det inte gick.
Sedan dess har hon skaffat sig enorm rutin och en fantastisk kunskapsbank genom alla radio- och tv-jobb som fört henne från Kristianstad i söder till Luleå i norr.
– Det är det absolut roligaste jobbet som finns, utbrister Karin med hetta. Man får se platser, träffa människor och se saker man aldrig skulle ha fått se annars.
Hon har skickat julhälsningar från ubåten Näcken, gjort inslag om björnmärkning i Sarek och intervjuat operadivan Birgit Nilsson. Bland så mycket annat.
På Gävledala har hon varit i 15 år. ”Legenden” är ett ord som fälls om Karin i redaktionshuset i närheten av Lugnets hoppbackar.


Hennes signum är det korrekta språket. Och tydligheten. Inte en stavelse går förlorad när Karin läser nyheter.
– Jag har fått pris för att jag är så tydlig att hörselskadade kan läsa nyheterna på mina läppar. Jag kom före Claes Elfsberg, säger Karin nöjt. Det händer att äldre människor kommer fram på stan och tackar för att jag är så tydlig så att de hör vad jag säger.
Karins gruppchef på tv är glad över att ha Karin i arbetsstyrkan. Inte bara för att hon är en erfaren journalist och tydlig programledare, utan för att hon alltid ställer upp och jobbar när andra inte vill eller kan.
– Jag har ju inga småbarn, för mig spelar det ingen roll om jag jobbar på julen till exempel. Och så får jag ihop mer pengar till mina resor!
Karin har sparat på världsdelar och har en komplett samling. Hon var i Kina redan för 30 år sen, när få reste dit. Och hon har upplevt sin dröm i Nashville, att träffa countrystjärnan Bobby Bare och sitta i publiken till världens äldsta livesända show i radio, countryprogrammet Grand Ole Opry.


Kortare resor i Europa blir det ofta. Hon var i London i somras och gick på teater varje kväll. Hon har nyligen besökt den kontroversiella utställningen om Adolf Hitler i Berlin. Och i vår blir det premiärtur till Madrid, där Prado och Thyssen-museet är självskrivna.
– Jag är museiknarkare, säger Karin. Jag älskar det.
Karin är 61 och har några år kvar innan hon ska lämna sitt jobb på tv. Det finns många unga i dag som vill jobba i media.
– De är fenor på allt tekniskt, och en del är riktigt allmänbildade. Men stava kan de inte!

Mer läsning

Annons