Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gömda Sowda måste våga söka vård

/
  • Sowda Muse kom från Somalia till Sverige via Malta. I maj födde hon sin dotter Ruweida i Gävle, en månad senare fick hon veta att Sverige inte skulle pröva hennes asylansökan. Sedan dess har hon gömt sig med sin sjuka bäbis, flyttat runt mellan svenska familjer som öppnat sitt hem under en period. ”Jag vet inte vad jag ska ta mig till” säger hon.

Sowda Muse får hjärtklappning och svimmar utan att veta varför. Hennes åtta månader gamla dotter har brist på sköldkörtelhormon och är beroende av medicin varje dag och blodprov varannan vecka.

– Jag är jätterädd att polisen ska ta oss när vi går till sjukhuset eller vårdcentralen. Men jag måste våga för min dotters skull.

Annons

I Gävleborg har alla asylsökande men också gömda flyktingar rätt att få akut vård på sjukhus och vårdcentraler. För barn är vården gratis.

Det är tur för lilla Ruweida. Hon har brist på sköldkörtelhormon och behöver ständigt kontrollera hormonnivån för att få rätt mängd medicin.

Får mat och husrum
Promenaderna till barnavårdscentralen, vårdcentralen och sjukhuset är i stort sett de enda tillfällen som Sowda Muse är utomhus. Hon bor hos en svensk familj, en av många som under en period öppnat sitt hem för henne och dottern sedan de i somras fick negativt besked från Migrationsverket och gick under jorden.

– De åker till jobb och skola på dagarna. Jag har ingenting att göra. Det är snällt av alla som hjälper mig med tak och mat. Men jag vet aldrig hur det blir nästa månad. Jag vet inte vad jag ska göra.

Ska skickas till Malta
Hon vet att många somalier som flyr till Sverige får stanna. Hon tror att Migrationsverket skulle hålla med om att hon har skyddsbehov om de prövade hennes sak. Men hon är ett så kallat Dublinfall och ska tillbaka till Malta, dit hon kom med flyktingbåt 2009.

– Jag har blivit misshandlad av islamisterna i Somalia, min dotters pappa mördades förra månaden. Jag kan inte få något liv i Malta, och ingen medicin till min dotter. De satte mig i fängelse när jag var gravid och behandlade mig illa. Jag tänker inte åka tillbaka dit, säger Sowda.

Andra somalier på Malta samlade ihop pengar för att hon, som var gravid, skulle kunna åka vidare med tåg till Sverige. Sin dotter födde hon i Gävle. Då var hon fortfarande asylsökande och fick gratis vård.

Vågar inte söka vård
Landstinget Gävleborg antog för några år sedan riktlinjer för vård till gömda flyktingar som säger att ”Hälso- och sjukvården i Landstinget Gävleborg omhändertar alla patienter i behov av akut eller omedelbar nödvändig vård” samt ”Patientens identitet är viktig enbart för att kunna garantera medicinsk säkerhet i vård och behandling”.

Källor som har kontakt med många ”papperslösa” ger dock en bild av att de drar sig i det längsta för att uppsöka vård.

– Det enda jag kan tänka mig är att man inte litar på systemet, kanske är rädd att hamna i register, säger Måns Kjerstensson, chef på landstingets ekonomiavdelning.
Han tror inte att det är de kommande räkningarna som avskräcker.

Som gömd flykting ska man betala hela vårdkostnaden själv, men finns inga pengar skrivs räkningarna av till slut.

Hector Lerner, läkare vid Bomhus hälsocentral, har genom åren hjälpt många asylsökande och gömda.

– Det är en sak vad man har rätt till. Men det handlar om människors rädsla. De vill inte utsätta sig för myndighetskontakter, man blir lätt paranoid i den situationen.

Om någon av de flyktingar som asylkommittén har kontakt med blir sjuk men drar sig för att uppsöka vården brukar de ringa Hector Lerner som kan göra en första bedömning.

– Har någon en lättare lunginflammation kanske jag kan hjälpa själv. Jag kan ge råd och ibland skriva ut medicin. Men om någon har ont i hjärtat och man kan misstänka hjärtinfarkt säger jag ”Skit i polisen, åk till sjukhuset”. Eller om jag tror att någon ska ta livet av sig, samma sak.

”Vi borde göra mer”
Han tror att de patienter som kommer till sjukhuset och vårdcentralerna är en liten bråkdel av de gömda flyktingar som mår dåligt och skulle behöva kontakt med vården.
– De lever utanför samhället.

För Hector Lerner är det självklart att hjälpa till på det sätt han kan. Han har inga moraliska betänkligheter på grund av att människor enligt myndigheterna saknar asylskäl.

– Jag tycker att vi som kan ska göra mer för människor som flyr. Jag har själv varit drabbad. Jag har suttit sex år i militärfängelse i mitt hemland Argentina. Att leva i exil är ingen picknick, men jag är förstås tacksam att jag fick en möjlighet att börja ett nytt liv i Sverige. Jag undrar ibland var alla andra som blivit hjälpta har tagit vägen.

Mer läsning

Annons