Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran förlorar 10 000 kronor i månaden

/
  • Tommy Jansson tittar under huven på Göran Hedblads Opel Kapitän -54, hobbyn som Göran vill fortsätta ha råd med trots den magra arbetslöshetsersättningen.

De var arbetslösa i flera år under krisen på 1990-talet. Nu är de utan jobb igen.
– Det är kärvare i dag, säger Göran Hedblad, 60, och Tommy Jansson, 61.

Annons

Göran Hedblad började stämpla i början av maj i år. I ett slag försvann mer än halva inkomsten.

– När jag jobbade fick jag ut mellan 21 000 och 22 000 kronor i månaden inklusive reseersättning, säger han och räknar ut att han nu inte får mer än drygt 10 000 kronor efter skatt.

Dessutom, menar de båda, präglas kontakterna med Arbetsförmedlingen av både mer byråkrati och tuffare krav.

– I slutet av varje månad har jag några dagar på mig att redovisa vilka jobb jag sökt. Om jag missar riskerar jag att bli avstängd, säger Göran Hedblad.

I april 1995 berättade han i Arbetarbladet om hur det var att gå arbetslös, om maktlöshet och låg ersättning.

Han fick vända på kronorna och hade inte råd att köpa nya kläder eller skor.

Men han trivdes med dagarna på Gävleprojektet, ett arbetsmarknadsprojekt som sysselsatte några hundra personer med bland annat verkstad, snickeri, bilrenovering och avfallsåtervinning.

1996 fick han nytt jobb– efter drygt tre års arbetslöshet – på en firma som sysslade med montage och reparationer av olika slag. Sedan dess har han fått åka mellan hemmet i Sätra och Sandvik i Sandviken så gott som varje dag.

I höstas kom finanskrisen och lågkonjunkturen. Sandvik drog ned och firman som Göran Hedblad jobbade åt var bland dem som drabbades först.

Under tiden på Gävleprojektet träffade han Tommy Jansson, en av många som blev arbetslösa under 90-talskrisen.

Strax efter det stora snöovädret i slutet av 1998 lyckades Tommy få nytt jobb.

– Jag hade tur, säger han.

Han fick ett infall när han gick förbi en taxichaufför som han kände. Han frågade om taxichauffören hade något jobb att erbjuda. "Ta licensen så får du fast jobb", blev beskedet.

Tommy gick till Arbetsförmedlingen som ställde upp och betalade kursen. Han fick börja på taxifirman och jobbade där i sju-åtta år innan han brände ut sig, delvis på grund av familjeproblem och skulder. Nu har han varit arbetslös i cirka tre år och tvingas klara sig på drygt 10 000 i månaden.

Göran Hedblad jämför med tiden som arbetslös under 1990-talet. Då förlorade han drygt 3 000 kronor när skatten var dragen. I dag är förlusten över 10 000 kronor.

Han inser att det blir tufft att klara hushållsekonomin. Han betalar underhåll för två tonårsdöttrar och vill gärna sticka åt dem någon hundring ibland. Han vill också ha råd med sin hobby – en Opel Kapitän från 1954 som han renoverat och putsat och vill fortsätta hålla i gott skick,

Han vägrar ställa in sig på att gå arbetslös.

Inspirerad av Tommy tog han cykeln till Gävle Taxis kontor och pratade med vd:n.

Han fick löfte om att få börja köra om han kunde visa upp taxikort.

Att läsa in teorin och köra upp kostar uppåt 8 000 kronor, något som Göran Hedblad hade hoppats att Arbetsförmedlingen skulle ställa upp med.

– De sa nej eftersom jag inte hade löfte om fast jobb. Bedrövligt, tycker han.

Men han ger inte upp.

– Nu tvingas jag lösa det på egen hand, med Tommys hjälp. Jag ska fixa det här.

Några dagar senare berättar han att han fått låna teoriböcker av taxibolaget och börjat förbereda uppkörning.

 

Mer läsning

Annons