Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunilla, 69, tror på tanken att trappa ned

/
  • ARBETAR DELTID. Som alkohol- och drogterapeut åker Gunilla Johansson ut på oanmälda blåstester på arbetsplatser. Nästa år blir hon 70, men än har hon inte tagit beslutet att sluta. ”Jag vill inte sitta och glo, jag vill göra något”, säger hon.

Gunilla Johansson, 69 år, försöker vänja sig vid att bli pensionär. Hon har just skrivit på jobbkontraktet för nästa år.

– Jag tror på att trappa ned för att anpassa sig själv, säger hon.

Annons

Gunilla Johansson beskriver det som att skola in barn på förskolan, fast omvänt, att det borde få vara en process att avveckla sig själv från yrkeslivet under värdiga former.

Hon är alkohol- och drogterapeut på Gävle Dala Företagshälsa i Landstinget Gävleborg och jobbar nu ungefär 25 procent, eller 600 timmar per år. Det upplägget har hon haft sedan hon fyllde 65.

– Jag har svårt att tacka för mig. Det blev en bra lösning för mig personligen med den här mängden timmar. Vi tar det ett år i taget, säger hon.

Hon reser runt i Gävleborgs län, gör blåstester på landstingsanställda och planerar rehabiliteringen av personer med alkohol- och drogproblem. I princip utför hon samma arbetsuppgifter som tidigare, med skillnaden att hon inte längre deltar i arbetsplatsträffar, och alltid är ledig på fredagar.

– Jag tycker det är förnämligt, jag styr ju min tid själv, säger Gunilla.

Men ibland upplever hon att omgivningen ifrågasätter hennes val att fortsätta jobba.

– Jaha, är det pengarna? undrar de.

Är det pengarna då?

– Nej, det är inte det viktigaste. Jag tycker snarare att det är kul att arbeta. Jag kommer att sakna kamraterna och det här att ha någonstans att gå till.

Mer läsning

Annons