Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hallå, har ni några lediga sängar?

/
  • Kristina Parker är något av spindeln i nätet på sjukhuset. Som vårdplatskoordinator ska hon försöka                          se till att de 349 vårdplatserna på sjukhusets används optimalt. Men hur hon än anstränger sig räcker de aldrig till – i stället har överbeläggningar blivit regel, inte undantag.
  • NYA PROBLEM. Telefonen ringer i nästan i ett och hela tiden får Kristina Parker nya problem att lösa. Det mest akuta just nu är att tre patienter måste flyttas bort från onkologen så att cancerpatienter ska kunna få sina cellgiftsbehandlingar.
  • FÖR ANTECKNINGAR. Efter ronderna går Kristina Parker runt på avdelningarna och kollar om några platser blivit lediga. Undersköterskan Britt-Marie Thor på kirurgavdelningen 111 B uppdaterar henne på läget. Avdelningen hade fem överbeläggningar på morgonen men ett par kommer att skrivas ut under dagen. Kristina noterar ändringarna i sin pärm.FRÅN MORGON TILL KVÄLL. Vårdplatskoordinatorerna finns på plats från 7.30–19.30. I dag är det Helena Wiklander som tar eftermiddags- och kvällsskiftet. Hon inser snabbt att läget är kärvt. Vinterkräksjukan har spridit sig till ännu fler avdelningar och frågan är om sjukhusets krisplan måste sättas i verket.

28 över.
Det är morgonens notering.
Det betyder att Gävle sjukhus har 28 patienter för mycket, 28 överbeläggningar.


Vårdplatskoordinator Kristina Parkers uppgift är att hitta en plats för alla. Men det kommer inte att gå den här dagen heller.


– Det finns inte tillräckligt många vårdplatser, konstaterar hon.

Annons

Visserligen är läget inte längre lika extremt som under jul- och nyårshelgerna då sjukhuset kunde ha uppemot 60 överbeläggningar per dag.

Ändå går telefonen varm hos Kristina Parker.

En förtvivlad sköterska ringer från onkologen. De har tre av medicinklinikens patienter inlagda på sin avdelning – och nu finns det ingen plats för de cancerpatienter som ska komma in och få behandling.

Kristina måste hitta någon annan avdelning att flytta dem till, annars måste cancerpatienterna åka hem igen.

Men beläggningslistan som hon har framför sig är dyster läsning.

Den visar att det redan är överfullt nästan överallt.

Lungavdelningen har sex överbeläggningar, geriatriken tre, strokeavdelningen sex, akutvårdsavdelningen tre...

Totalt 28 denna morgon. 28 patienter som det saknas vårdplatser för – men de finns där ändå.

I matsalar, träningsrum, förråd och andra utrymmen där extrasängar kan ställas in. Och i korridorerna.

Trots att det är förbjudet fortsätter man att ställa patientsängar där.

– För patienterna är det ändå säkrare att ligga i en korridor på rätt avdelning än i en sal på fel avdelning, säger Kristina Parker.

Personalen har heller inget annat val. Det finns ingen annanstans att lägga patienterna.

De enda avdelningar den här dagen som har lediga platser är de som har drabbats av vinterkräksjuka. Men där är det intagningsstopp.

Inga nya patienter tas in och inga flyttas därifrån – allt för att undvika att smittan sprids.

Men denna dag måste Kristina Parker göra ett undantag. Efter att ha pratat med sjukhusets smittskyddsenhet får hon klartecken att låta en av de patienter som felaktigt ligger på cancervårdavdelningen flytta in på den kräksjukedrabbade avdelning 110.

Patienten tas in på ett enkelrum där man hoppas att hon ska slippa bli smittad.

– Det är inte bra. Men vi måste väga risken med att patienter blir utan sin cellgiftsbehandling mot risken för att den här patienten ska smittas av kräksjukan och då är det här det minst dåliga alternativet, säger Kristina Parker.

 

Hon är en av sjukhusets tre vårdplatskoordinatorer, en tjänst som skapades för ungefär sex år sedan för att råda bot på problemen med överbeläggningarna. I början var det en tillfällig lösning under somrarna, nu behövs de året om. Vårdplatsbristen och överbeläggningarna har blivit vardag på sjukhuset.

Koordinatorerna ska se till att de vårdplatser som finns utnyttjas så effektivt som möjligt. Mycket av tiden går åt till att medla mellan avdelningar och mellan läkare. Kristina och hennes kollegor är lite som sjukhusets FN.

– Det är naturligt att alla ser till sitt, sin avdelning, sin personal och sina patienter. Men vi måste se till helheten, säger Kristina.

Vårdplatskoordinatorerna får därför lirka, övertala och ibland nästan tvinga avdelningar att ta emot fler patienter.

– Vi har inget mandat att bestämma, men det brukar ofta ändå bli som vi har sagt.

Grundproblemet att vårdplatserna alltid tycks vara för få kan de dock inte lösa.

I stället får de koncentrera sig på de mest akuta. Att försöka hitta plats åt de nya patienter som hela tiden kommer in till sjukhuset.

Vid 11-tiden på förmiddagen när läkarna gått klart sina ronder ute på avdelningarna börjar vårdplatskoordinatorn sin rundvandring. Kristina lämnar sitt arbetsrum intill sjukhusbiblioteket för att gå runt till alla vårdavdelningar. För att se vilka patienter som kan skrivas ut och uppdatera platsläget.

Första stoppet i dag är strokeavdelningen som har sex överbeläggningar. Tre patienter ska skrivas ut men man har fortfarande tre för många.

Trots det gör Kristina en notering om att det finns utrymme att lägga in ytterligare en. Hon vet nämligen att man på den här avdelningen kan lägga in fyra överbeläggningar på sal innan man behöver ta till korridoren.

– Det är lite hemskt, men det är så jag tänker. Det finns aldrig några vanliga lediga platser, det som finns är överbeläggningsplatser, säger hon.

Nästa anhalt är lungavdelningen 109 L, som har många svårt sjuka patienter. Och här märks det att överbeläggningarna tär.

På patienterna som tvingas ligga i korridorer där de hela tiden blir störda och där lyset aldrig släcks helt.

– Det är extra allvarligt för lungpatienter som ofta lider av andnöd, den förvärras ju av stress, konstaterar Kristina.

Men också på personalen som är märkbart pressad och sliten. Bemanningen är uträknad efter hur många ordinarie vårdplatser man har. Men i verkligheten har man alltid betydligt fler patienten än så.

Den ansvariga sköterskan vill flytta en till infektionskliniken men Kristina tvingas säga nej, där är redan fullt.

De avdelningar som drabbats av kräksjuka får Kristina nöja sig med att kontakta via telefon – annars är det risk för att hon sprider smittan på sjukhuset. Dagens rundvandring blir därför kortare än vanligt.

Efter sista stoppet på akutvårdavdelningen, Ava, är hon bekymrad. Det är fortfarande över 20 överbeläggningar och hon är oroad inför eftermiddagen och kvällen.

– Räddningen för oss just nu är att det är lugnt på akuten. Men det kan ändras snabbt. På en kväll kan det komma in 15–20 patienter som ska ha plats.

När Kristina efter lunch ska lämna över till kollegan Helena Wiklander som jobbar kvällspasset, kommer dessutom besked om att även ortopedavdelningen misstänks ha drabbats av kräksjuka. Där har två salar fått stänga.

– Det här blir inte roligt, konstaterar Helena som i datorn kan se att det är fullt även på sjukhusen i Bollnäs och Hudiksvall.

En tuff kväll väntar. Ännu en. Hur man ska lösa problemen vet varken Kristina eller Helena. Fler vårdplatser? Ja gärna, men med vilka pengar? Och räcker ens det?

– Jag tror inte att någon vet vad man ska göra. Inte ledningen heller. Det har växt alla över huvudet, säger Helena Wiklander samtidigt som telefonen ringer.

Det är en läkare på akuten som vill ha en plats åt en patient. Hon sätter sig ned vid datorn och börjar leta...

Mer läsning

Annons