Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han blev rik och slutade jobba vid 42

/
  • JUVEL. Kurt Sjödin vill inte ta ut sin R 8 i novembervädret, så bilden får tas i garaget. ”Den är i alla fall nytvättad – för bildens skull”, påpekar Kurt som med stora känslor visar mittmotorns placering bakom sätena. ”En juvel för 1,3 miljoner kronor”, säger han och berättar att han fick den i 75-årspresent 2009. Av sig själv!

Säg Kurt Sjödin, och folk associerar till ”Slangklämman”. ”Han som blev mångmiljonär på en slangklämma och slutade jobba när han var 42”. ”Han som köpte en Audi R 8 för 1, 3 miljoner kronor åt sig själv i 75-årspresent”.

Annons

Eller ”han som är gift med kroppsbyggaren Wanja”.

Vad få vet är att Kurt hela livet drivits av att bevisa sitt värde. Han föddes utom äktenskapet och lämnades bort vid födseln. Något han likställt med att vara fader- och moderlös.

– När inte ens mor vill ha en är man inte mycket värd, säger Kurt.

Han ställer sig tveksam till att berätta om sin barndom i tidningen. Men jag tycker att den vidgar perspektiven på den penga- och statusvärld han gjort sig känd för, och jag ber honom överväga sin tvekan.

Vardagsrummets rymd och ljus är som gjort för berättande och Kurt, som annars vill ha kontroll, låter det förflutna komma som det kommer.

– Det som blev facit på mitt yrkesliv kan låta pretentiöst, men rent pengamässigt är jag ändå bara en liten skit.

Kurt ser bort när han berättar om barndomen och bilderna han sett från barnhemmet. Medan han nästan lekfullt möter min blick när han talar om sina framgångar.

– På fotona fanns långa rader av sängar med spädbarn, berättar Kurt, som tillbringade sju månader på barnhemmet innan han adopterades av ett par i Örbyhus.

Något adoptivföräldrarna inte berättade om förrän han var i tonåren, då familjen flyttade till Lexe i Gävle, där fadern blivit chef för en syfabrik. Efter en teknisk utbildning utvecklade Kurt så en idé om att förse 1950-talets slangklämma med en modern snäckskruv.

– Jag blev min egen. Landsgrossist och säljare. Och sålde enbart på provision, så att jag fick ut mest möjliga avans.

Intäkterna växte snabbt, och Kurt köpte sin första – av sex, påpekar han – Mercedes sportbil.

– Bilen var mitt arbetsverktyg och jag ville åka säkert och snyggt.

Något skattemyndigheten anmärkte på då Kurt även körde P 18 00, Jaguar E-type och Porsche.

– Ärendet avgjordes i domstol och jag vann. Domen fastslag att lyxbilar var en del av min image som ”udda och framgångsrik affärsman”.

Att Kurt skapat ett gott liv för sig, Wanja och döttrarna är han stolt över.

– Pengar är möjliggörare, och vår familj fick den bästa av grunder för att utveckla lycka. Ekonomisk trygghet är källan till allt gott.

1976, då Kurt var 42, hade han tjänat så mycket på sin innovation att han gick i pension.

– Jag anslöt mig tidigt till tesen om att arbetslivet bör övergå i en ”leva-skönt-period” vid 45. Men, jag slutade när jag var 42 eftersom jag var på väg att bränna ut mig.

Kurts ”Leva-skönt-period” pågår fortfarande, liksom lusten att förmera kapital.

– I början med rådgivning av SE-banken, där Wanja jobbade, sen blev jag min egen expert.

Bankens råd var att köpa pensionsförsäkringar, aktier, premieobligationer och fonder. I dag har Kurt aktier i 53 bolag; de flesta svenska. Största posterna har han i AstraZeneca, Skanska, Altas Copco, SKF och Volvo.

Kurt har delat upp förmögenheten mellan sig, döttrarna och barnbarnen, men handlägger den fortfarande som sin egen.

– Jag är strategen i familjen och tar de stora utgifterna. Wanja har egna pengar och tar de mindre.

Klockan har blivit tre och Kurt frågar om jag vill ha kaffe, och beklagar att Wanja inte är hemma.

– Hon är bättre på att tina bullar än jag. Wanja sköter den lilla tekniken, och jag den stora.

Nu driver han med mig, tänker jag och ser att köksluckorna måste vara från när huset var nytt. Liksom bänkdiskmaskinen.

– Wanja har målat om luckorna med en väldigt hållbar färg, och jag köpte diskmaskinen billigt för många år sen. Den stod i källaren tills den gamla gick sönder.

– Jag håller hellre efter och lagar än jag köper nytt, och har aldrig sönder något. Vännerna kallar mig snål, men vi har stans bästa bostadsrätt med utsikt åt både söder och norr, och 3 600 kvadrat havstomt på Norrlandet. Huvudbyggnaden byggdes till Gefleutställningen 1901.

Det var också på Norrlandet som Kurt en tid under 1960-talet umgicks med sin biologiska mor och halvbror.

– Det var jag som sökte upp henne. Hon var förresten affärskvinna. Hon berättade att jag hade en halvbror och vad min biologiska far hette, men någon med det namnet fanns inte.

Villa, har Kurt aldrig velat ha.

– Nej, inte som jag rest, och gästerna hyr vi in på hotell. Jag är nöjd med det vi åstadkommit – blasé, tänkte jag nästan säga. Och lever ett perfekt liv. Döden kommer närmare och närmare i tanken, men jag har inga krämpor. Men synen kunde vara bättre.

Jag frågar hur aktierna klarat finanskrisen och Kurt berättar att förmeringen, ett år i början av 2000-talet, var 46 procent.

– Sen gick de förstås ner, nu är de på väg upp igen.

Men han vill inte precisera storfamiljens förmögenhet, så jag frågar i stället om han och Wanja har äktenskapsförord.

– Det upprättade vi tidigt, då vi hade livet framför oss och vad som helst kunde hända. Innan förmögenhets-, arvs- och gåvoskatten togs bort hade vi som mål att göra oss blacka innan vi dog, men den förmögenhet vi har i dag går inte att leva upp.

Då Kurt inte generas av att framhålla sina förtjänster, frågar jag hur han har det med tillkortakommanden. Han har i alla fall kvaddat två bilar och räddats av änglar.

– Jag låter mig inte påverkas av sånt, och den enda jag tror på är mig själv, säger han och ändrar snabbt ordvalet ”änglavakt” till ”ett gediget motor- och bilkunnande”.

– Finns det något du inte kan, då?, undrar jag.

– Nej. Jag kan allting, fan vad du provocerar!

Av allt Kurt kan i dag är dans hans roligaste fritidssysselsättning.

– Wanja och jag träffades 1955 på ett danspalats i Luleå. I dag dansar vi så bra och är så kända – folk tror ofta att vi är proffs – att vi är fördansare på lyxkryssningar.

Emellanåt har dansen också fört makarna till kaptensbordet. Under en Asien-kryssning tillsammans med Mel Brooks och hustru.

– Den resan utnämndes vi till kryssningens bästa dansare.

När paret inte befinner sig på kryssningsfartyg eller dotter Pias Maxi 1300 håller de till godo med roddbåten på Norrlandet.

Men Kurt har också haft segel- och sportbåtar, en IV-Delfin från 1961 med 80 hästkrafters sexcylindrig tvåtaktare Mercury-motor är den Kurt helst talar om.

Men inte för att den k-märktes förra året, utan för den sensation den väckte under Roslagsloppet 1963.

SM för inombordare dagen efter ställdes in på grund av hård blåst. I stället bjöds publiken på en tävling om tre heat för sportbåtar. Tack vare en 29-åring som hette Kurt Sjödin bjöds på tre sensationella heat med Kurt flygandes in i mål med sin IV-Delfin ”Looping II”.

– Jag hade aldrig tävlat och vann alla heat med maximala poäng och avslutade med ett delfinhopp. Jag utklassade hela svenska eliten.

I dag kör han ”bara” sin Audi R 8.

När vi bryter upp vill Kurt absolut köra mig hem. R 8:an är silvergrå, bred och låg.

Vi mullrar ut på stan och bara Kurt tuschar gaspedalen svarar motorn med en dov beredskap, mötande bilar med att gå åt sidan.

– Hör du?, frågar han och säger lyckligt ”Audi är min största tekniska njutning”.

På Södra Kungsgatans ”raka” genomgår Kurt en förvandling, blir som stinn i kroppen, och jag frågar vad R 8:an gjort honom till.

– En snobb, tycker nog folk. Jag själv skulle säga livsnjutare.

Snobb kallades han även i ungdomen då han i skräddarsydd kostym och vinröda myggjagare grundade med en sexa och en macka på Baltic inför dansen på parken.

Mer läsning

Annons