Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon förmår inte längre ta in allt som händer

/
  • Här trivs Wenda Hajo, men ännu roligare är när sändningen flyttas ut ur studion till olika torg i länet.

Wenda Hajo är Gävles roligaste person. Men mellan skratten finns ett djupt allvar. ”Det finns en extrem ­
saknad efter en plats jag inte längre kan återvända till.”

Annons

Sedan två år tillbaka leder hon förmiddagsprogrammet i P4 Radio Gävleborg tillsammans med Larry Forsberg. Två välkända och populära röster i den lokala etern. Kaxigt antar Wenda Hajo lyssnarnas utmaningar. Hon har gått på styltor, sjungit på Sommarkväll, ätit surströmming och hoppat fallskärm. Senaste utmaningen var att gå upp på Gastas stå upp-scen.

Om surströmmingen lämnade en besk eftersmak, och fallskärmshoppningen i det närmaste var en nära döden-upplevelse – ”det tog tjugo minuter innan jag kunde stå på benen efteråt” – var det inget jämfört med nervositeten inför framträdandet på Å-krogen.

– Jag sköt allt framför mig, både datum för framträdandet och mitt eget manusskrivande. Dagen innan vabbade jag och var hemma och memorerade det jag skulle säga. Min dotter såg konstigt på mig när jag gick omkring och pratade för mig själv.

På scenen glömde hon två skämt och förmådde inte agera så där coolt och nollställd inför publikens reaktioner som rutinerade komiker annars brukar göra. ”Jag bara fnissade med.” Men den stora utmaningen var att betvinga arbetsskadan att göra en övergång mellan skämten. Efteråt, när hon pustade ut, kallades hon ovetande åter upp på scenen av Gastas Stefan Söderblom som delade ut diplomet och beviset för att hon är Gävles roligaste person. Det kom högst oväntat. Hon svävade hemåt på rosa moln.

Wenda Hajo föddes i Syrien, kom som tvååring till Alfta och två år senare till Gävle. Hon har en fot i två kulturer och det kräver en stunds betänketid innan hon kan formulera sin identitet: en svensk kurd. Det har kanske inte alltid under tonåren varit lätt att överbrygga skillnaderna, men hon vill föra vidare sina föräldrars värdegrund utan ett förtryckande sätt till sin dotter.

– När det dök upp något som lockade föreslog pappa alltid ett alternativ som kändes ännu mer spännande. Jag minns också när jag var arton och det blev tal om en studentresa till Åland och jag undrade hur han skulle reagera. Men pappa sa bara: nu är du myndig, bestäm själv. Nu har det gått så långt att mamma tycker jag ska prova att dejta en svensk, skrattar hon.

Wenda Hajo har inte längre någon släkt kvar i Syrien. Senast hon var där var ett år innan kriget bröt ut. Hon följer utvecklingen, men kommit till den punkt när hon inte förmår ta in allt som händer.

– Jag försöker avskärma mig från de värsta detaljerna, jag vet, det är egoistiskt att tänka så. Samtidigt har jag en plattform, jag sitter i radio 3,5 timme varje dag och känner ett ansvar att belysa och berätta utifrån mina egna erfarenheter.

Hon har pratat om platser som hon inte längre kan återvända till och om kläder, högtider och andra barndomsminnen. Reaktionerna har varit blandade, både positiva men också någon som muttrat om ”invandrar­radio”. Det är en balansgång. Även om integration och rasism är ämnen nära hjärtat är hon rädd för att hamna i ett fack som invandraren på radion.

– Nyfikenheten är min främsta drivkraft. Det roliga är alla man möter, särskilt när vi flyttar sändningen ut ur studion. Jag kan se en människa på stan och bli nyfiken och fråga om en intervju. Ibland tänker jag: Får jag verkligen betalt för att göra det här, skrattar Wenda Hajo som ser fram mot nya utmaningar från lyssnarna.

Mer läsning

Annons