Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon hyllar Gävles socialtjänst

/
  • Nina vill gärna dela med sig av sin historia men för sina barns skull vill hon vara anonym.

Nina har haft kontakt med socialtjänsten i drygt femton år. Hennes erfarenheter är enbart positiva.
– Det kan vara bra att veta att folk får hjälp och att livet vänder. Jag har haft turen att träffa väldigt bra människor.

Annons

När Gävlebon och flerbarnsmamman Nina läste i Arbetarbladet om att orosanmälningarna till socialtjänsten har ökat drastiskt så hörde hon av sig för att berätta att det tyder på en bra utveckling. Hon har själv blivit hjälp av en annan persons orosanmälan, och tycker att det är viktigt att människor har ögonen öppna och är vaksamma i sin omgivning.

– Jag tror att människor pratar mer om sådana här saker i dag. Förut var det mer en privatsak. Jag tycker det är jättebra, har man inga problem så är det inte så problematiskt att bli anmäld tror jag.

Nina har levt ett turbulent liv och har haft kontakt med socialtjänsten i nästan femton år. Hon har barn med två olika män. När hennes äldsta barns pappa missbrukade så fanns de där med stöd och kontakt, men allt eskalerade när Nina träffade sin andra man. En man hon fick barn med, men som med tiden blev allt mer kontrollerande och aggressiv. Det mynnade till slut ut i att mannen misshandlade Ninas äldsta barn.

Den misshandeln anmäldes till både polisen och socialtjänsten och slutade med att mannen fick fängelse. Men Nina vet fortfarande inte vem det var som anmälde.

– Det känns jättejobbigt att jag inte gjorde det själv, och det hade jag jättesvårt att acceptera. I det läget var jag för skadad psykiskt och fysiskt. I dag är jag så tacksam för att det anmäldes.

Turbulensen fortsatte även efter att han kom tillbaka från fängelset. När de sågs sporadiskt för att han skulle få träffa sina barn så slutade det med att han misshandlade Nina svårt och hon fick opereras för sina skador.

Ninas yngsta barn bor nu i skyddat boende på hemlig ort. Hon vet inte själv var de bor, men får träffa dem några gånger i månaden. Mannen får rättspsykiatrisk vård och hon vet inte när han kommer ut igen.

I dag är Nina tacksam över den hjälp hon har fått från socialtjänsten. Hon har haft flera olika kontaktpersoner, men har ändå upplevt att de olika personer som jobbat med hennes fall har bemött henne med respekt och vänlighet. Nina har kunnat ringa eller sms:a sent på kvällen, med vissa har hon fått så god kontakt att de varit ute och fikat privat. Hon minns särskilt en gång när hon och en socialsekreterare satt vid en lekplats med en varsin kopp kaffe, de var båda nära till tårar när de pratade. Tillsammans kom de fram till att Nina behövde ta hand om sig själv och krisa i fred. En annan gång kom en sekreterare hem till henne, och pratade, tittade på tv och sa sen "har du ätit något ordentligt i dag?". Det slutade med att hon bjöd Nina på hamburgare.

– Jag minns en gång när vi åkte bil och jag låg i hennes famn och grät i flera mil.

Nu har det gått några år sedan misshandlarna. Ninas barn mår efter omständigheterna bra och de har fått professionellt stöd bland annat i form av samtalsterapi. Snart bor hennes äldsta barn med henne igen, efter att ha bott i familjehem. Även kontakten och samarbetena med familjehemmen är något som Nina talar sig varm om. Hon har känt sig trygg med att ha sina barn där och upplever att de har varit ett bra stöd för hennes barn. Det har varit viktigt för Nina att ensam ta in vad som har hänt, för att kunna hantera sitt liv och acceptera vad som hände henne och hennes familj. Det har hon kunnat göra när barnen bott i familjehem.

– Generellt så känns det som att jag har koll i dag, säger Nina och ler.

Fotnot: Nina heter något annat i verkligheten.

Mer läsning

Annons